Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. 27 febr. 1932
- Acetylen-syrgassvetsning av koppar, av H. Thomas
- Rationalisering och olycksfall, av C. H. Halldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Fig. 8. Slipprov av svetsat kopparmaterial. T. v. kopparplåt i ursprungligt tillstånd (hållfasthet k = 22 kg/mm2, tänjbarhet [sigma] = 38 %). I mitten
obearbetad svetsfog (k = 12 kg/mm2, [sigma] = 6,3 %). T. h. bearbetad fog (k = 19 kg/mm2, [sigma] = 20,2 %).
|
kopparsvetsning erfordrar stor övning och uthållighet.
Svetsaren måste noga känna metallens egenskaper,
särskilt dess låga hållfasthet vid högre temperaturer
och den därav beroende benägenheten att spricka
under arbetet och under avsvalnandet. Till dessa
egenskaper måste hänsyn tagas, redan då arbetet
förberedes. Särskild övning fordrar också
tvåmansarbetet, i all synnerhet om svetsningen sker från båda
sidor av arbetsstycket. Av största vikt är slutligen,
att tillgång finnes till sakkunnig kontrollpersonal,
som kan följa svetsningsarbetet och avhjälpa därvid
uppträdande brister.
RATIONALISERING OCH OLYCKSFALL.
Ett av rationaliseringens mål är, att fabrikationen
skall gå sin jämna gång utan några som helst
störningar. Avbrott i driften sker antingen genom
skada å den maskinella anordningen eller genom
skada å arbetarna, som sköta maskinerna.
Alla tänkbara försiktighetsmått vidtagas för att
få en förstklassig maskinutrustning, som ej klickar.
Då man i minsta detalj projekterar sin maskinella
utrustning, har man då också tänkt på följderna av
att det manuella arbetet bakom maskinerna klickar
vid ett olycksfall? Den ständiga relativa ökningen
av olycksfallen och de därmed sammanhängande
ökade kostnaderna tyder på att detta icke är fallet.
Det ligger ingen överdrift i att påstå, att olycksfallen
medföra avbrott i driften. När ett olycksfall
inträffar, måste den skadades förman och närmast
stående kamrater hjälpa honom med påföljd att
icke blott den skadades maskin, utan även andra
maskiner bli stillastående. Således förlorad
maskintid. Ett svårare olycksfall kan verka deprimerande
på en hel avdelning, vilket mycket väl kan medföra
minskad produktion. Förmannen förlorar också tid
för att finna en ersättare för den skadade och sätta
honom in i respektive arbete. Olycksfallen
motverka alltså rationaliseringen.
I det amerikanska slagordet "Safety First" ingår
icke blott tanken att arbetarna i först hand skola
tänka på säkerhet i arbetet för att skydda sig själva
och andra, utan också tanken, att intet arbete kan
utföras rationellt förrän säkerhet finns, att arbetet
kan fullbordas utan olycksfall och därmed följande
avbrott i driften. Amerikanerna ha funnit, att
rationaliseringen icke kan bli fullständig, utan att man
tar hänsyn till den mänskliga faktorn i produktionen.
Därför har Safety First-rörelsen blivit en ofrånkomlig
del av rationaliseringen.
Olycksfallen kosta pengar. Då rationaliseringens
yttersta mål är att minska tillverkningspriset, bör
nian ej då också tala om att rationalisera riskerna
för olycksfallen? Man får icke glömma, att
olycksfallskostnaderna icke enbart omfatta de direkta
utgifterna för sjukpenning, läkarvård och kapitalvärden
för invaliditet och dödsfall, utan även
indirekta kostnader för förlorad tid, förstörda
maskiner, apparater, verktyg och material. Dessa
indirekta kostnader kunna vid många olycksfall uppgå
till ett belopp mångfaldigt de direkta kostnaderna,
I Amerika räknar man i genomsnitt fyra gånger så
mycket. Frånsett den humanitära sidan av saken
är det en ren ekonomisk fråga, om man vid
rationaliseringen vill ta hänsyn till arbetets risker. Men
amerikanernas slagord "Safety pays" torde nog
vara tillämpligt överallt.
När man sätter i gång med rationaliseringen av
ett företag, studerar man maskinernas kapacitet och
arbetsprincip samt de manuella rörelser, som äro
nödvändiga för skötseln av maskinerna och behandling
av arbetsstyckena såväl vid maskinerna som
mellan maskinerna. Men man stirrar sig blind på
produktionens tekniska sida och glömmer, att bakom
maskinen stå människor med hennes fel och brister.
Det är lättare att skapa en idealmaskin –
åtminstone efter våra nuvarande begrepp – än att skapa
en idealmänniska, som aldrig blir utsatt för
olycksfall. Därför att människan är så ofullkomlig såväl
kroppsligt som psykiskt, inträffa olycksfall. Det
kan ju vara lätt att säga, att en arbetare icke har
något att göra i en oskyddad kuggväxel, när denna
befinner sig en liten bit från hans arbetsplats. Men
man får räkna med att arbetaren icke alltid utför
de fastslagna handrörelserna, utan också rörelser
av impulser eller omedvetet. Så är det vid de flesta
niaskinolycksfall. Man måste genom skyddsanordningar
gardera sig mot den oberäkneliga mänskliga
faktorn. Detsamma kan sägas om olycksfall, som
icke inträffa vid maskiner. Kan man egentligen
klandra en arbetare, som vrickar foten genom att
trampa ner i ett hål i golvet eller halkar i en trappa
med dåliga trappsteg? Men alla dessa olycksfall
resultera i samma sak: avbrott i produktionen och
ökade tillverkningskostnader.
När det visar sig, att i en rationaliserad fabrik
olycksfallens antal ökas, är det ett bevis på att
rationaliseringen icke fullföljts tillräckligt effektivt.
C. H. Halldin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0099.html
