Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9. 27 febr. 1932
- Notiser
- Svenska spårvägsföreningens årsmötesförhandlingar år 1931
- Litteratur
- Anmälan: De tekniska vetenskaperna, band II:1, av J. Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligheterna att öka reshastigheten kunna, använda var
för sig, endast i undantagsfall bidraga till förbättring,
men om de låtas samverka på lämpligt sätt, kunna
avsevärda ökningar i hastigheten vinnas. Direktör Åke
Nerell har i en uppsats om olika förortstrafiksystem
bl. a. belyst den nu aktuella utvecklingen av spårvägarnas
förortsbanor till lokalbanor, vilka trafikeras med
järnvägsmateriel men bibehålla spårvägarnas fördel att
kunna upptaga och avlämna passagerare vid ganska
nära varandra belägna punkter inom staden. Denna
utveckling kan ej ske på annat sätt än att lokalbanorna
utformas som tunnelbanor. I uppsatsen "Hjul och
skena" har ingenjör Anders Bergman bl. a. refererat en
del resultat som framkommit vid laboratorieförsök vid
Surahammar och vilka väntas komma att giva erfarenheter
av stort värde för spårvägarna. Civilingenjör O.
Åkerman beskriver olika system för regenerativ
bromsning, ingenjör Thor Lange redogör för Stockholms
spårvägars under byggnad varande stora omnibusgarage,
varjämte ingenjörerna Gunnar Liljegren och Arvid
Hammarskjöld redogöra för två olika system av stålkarosser,
vilka användas av svenska omnibustillverkare.
LITTERATUR
Bokanmälan.
De tekniska vetenskaperna. Band II:1. Organisk
kemisk teknologi. Bonniers förlag. Stockholm 1931.
638 sidor. Pris häftad kr. 47:50.
Verket innehåller följande artiklar: "Proteinstofkemi"
av professor Schmidt-Nielsen, "Konservering
av dyriske råstoffer" av samme författare, "Mel og
Brød" av ingenjör Orla-Jensen, "Mejeri-Industri"
av ingenjör Engberg, "Margarinefabrikation" av
ingenjör Porsdal, "Socker" av ingenjör Widström,
"Glykos och Stärkelse" av doktor, ingenjör Fitger,
"Spiritus- og Pressegaerfabrikation" av labor.-förest.
Jacobsen, "Fabrikation av Øl" av professor Meyer,
"Eddikefabrikation", "Frugtvinfabrikation" och
"Vinfremstilling" av cand. pharm. Dous, "Udvinding av
vegetabilske og animalske Olier og Fedtstoffer" av dir.
cand. polyt. Holst-Andersen, "Fettspaltning och
Glycerinberedning" samt "Stearin- och Ljusfabrikation" av
doktor Nordenson, "Fernis, Lak, Linoleum" av ingenjör
Bing och professor Raaschou, "Oksalsyre og Myresyre"
av ingenjör Bonnevie-Svendsen, "Garveri og
Garveekstrakter" av direktör Kemp och ingenjör Kühl,
"Kautsjuk og Fabrikation av Kautsjukvarer" av
ingenjör Bing samt "Mineralsmøreolier og deres Fremstilling"
av cand. polyt. Busck-Nielsen.
Av dessa tjugo uppsatser äro således endast fyra av
svenska författare. Jag har i min föregående anmälan
framhållit, att det vore odelat förmånligt, att detta
verk finge en skandinavisk karaktär, eftersom åtskilliga
industrier naturligtvis i våra grannländer äro bättre
representerade än hos oss. Men sådana dispositioner
av redaktionen förlora naturligtvis allt berättigande,
om vederbörande uppsatser icke stå på den nivå man
skulle önska eller om utsikten rent a priori varit
större att på ifrågavarande områden erhålla bättre av
svenska författare. Så är här i mer än ett fall
händelsen. Särskilt tänker jag därvid på kapitlen Ättika,
Fernissa, lack och linoleum, Garveri, Sprit och Kautschuk.
Adresserna på vetenskapligt utbildade svenska teknici
i ledareställning på samtliga dessa områden torde vara
tillräckligt kända för att här behöva nämnas.
Vad de rent tekniska handgreppen beträffar, tror
jag inte, att man med skäl kan anmärka något
väsentligt i de olika artiklarnas sätt att beskriva dessa, och
bildmaterialet är i allmänhet förstklassigt, om också
här och var de gamla gengångarklichéerna dyka upp.
Om ett bättre samarbete mellan författarna hade
ordnats, så hade emellertid i en hel del fall pengar kunnat
sparas genom undvikande av onödig upprepning av
praktiskt taget samma figurer.
Professor Schmidt-Nielsens båda uppsatser höra
avgjort till dem, som skulle köpas, om de funnes separat.
Det var synd, att inte samme författare skrev också
kapitlet om garvning, ty då hade väl proteinämneskemien
måst behandlas väsentligt vidlyftigare än vad
som nu är fallet med hänsyn till den efterföljande
uppsatsen om konservering. Till bägge uppsatserna saknas
en översiktlig litteraturförteckning, som kanske här
mer än på de flesta andra ställen hade varit av värde.
Det är av mycket stort intresse att få en överblick över
den stora norska "hermetikk-industrien". Och det är
utan tvivel att sätta värde på att få denna överblick
just utav en man, som under lång tid stått denna
industri nära och i många fall betytt så mycket för dess
utveckling. Vi veta egentligen i Sverige bra litet både
om den konserverade och icke konserverade födans
kemi. Beträffande ’denna vår dock allra största
industri – matberedningen och varför inte också
matsmältningen – äro vi sorgligt litet vetande. Vore det inte
tänkbart att få en lärobok för matlagare, som innehöll
både vår mages och vår egen synpunkt på hur vi vilja
och böra ha det, så kanske man kunde slippa dessa
eviga slitningar mellan magens och dess innehavares
vilja, ett tillstånd av personlighetsklyvning, ledande
till lika oangenäma förvecklingar som de, som botas
av Freud. Alltså, få vi hoppas på en översiktlig
framställning av livsmedelskemi med vad som händer vid
kokning, stekning, rökning, matsmältning, skämning
etc. och med en fast teoretisk inledning om de lagar
dessa processer följa?
Vi äro vana att få bättre bröd i Danmark än på något
annat ställe i världen, och vi finna det i sin ordning,
att brödet även som andlig spis levereras av danskar.
De bägge författarna Orla Jensen och E. Porsdal
kunna heller icke sägas ha givit oss stenar i stället för
bröd. Det är en uppsats med god uppläggning, bra
figurer och en del värdefulla litteraturuppgifter. Men
undertecknad skulle för sin del varit mycket glad, om
de till bakningen hörande processernas och ämnenas
speciella kolloidkemi hade ägnats ett betydligt större
utrymme, gärna på bekostnad av en del rent deskriptivt
material. Sedan minst ett tiotal år arbeta på flera
ställen speciella bakningslaboratorier, vars resultat ha
varit av stor betydelse, men som även en kemist i
allmänhet aldrig får tillfälle att studera. En
sammanställning härav hade varit mycket värdefull. Det är ju
fcr övrigt besynnerligt, vad litet vi veta om och hur
sent det vetenskapliga arbetet riktats mot de kemiska
problemen hos våra näringsmedel och deras begagnande.
Vi veta bra mycket mera om de produkter, som
tillfredsställa våra bekvämlighetskrav, än om dem, som utgöra
den vida elementärare betingelsen för var existens.
Lika naturligt finna vi också, att mejeriindustrien
skildrats från danskt håll, och ingenjör Engbergs
uppsats innehåller mycket av förtjänster. Ej minst skall
här påpekas värdet av kapitlen om mjölkdistribution
och mjölkhygien. Den alltmera betydelsefulla
konserveringen och kondenseringen är ett annat kapitel av
intresse. Det skall också med erkännande omnämnas
att en hel del goda schematiska figurer finnas. Utan
tvivel äro dessa ofta av större värde än de andra.
Varför ost- och kaseinindustrien behandlats så
knapphändigt är mig dock icke begripligt. Särskilt den från
näringssynpunkt viktiga, och vad kemiska synpunkter
beträffar intressanta och rätt obekanta framställningen
av ost och beskrivandet av olika typer av denna vara
och anledningen till olika smak hade varit förtjänt av
ett betydligt större utrymme. Även smörets och för
övrigt också mjölkens speciella kemi efterlyses i långt
större utsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0103.html
