- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
193

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 7 maj 1932 - Ekonomisk översikt, av F. Oberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aprilveckan uppgick endast till 63 % av motsvarande
siffra för 1928. Marssiffran för ståltrustens orderreserv
är den ogynnsammaste sedan konjunkturomslaget. Det
under februari framställda antalet automobiler – den
senaste publicerade uppgiften – uppgick endast till
53 % av motsvarande siffra för mars i fjol; lägre
siffror föreligga endast för oktober och november månader
i fjol, men dessa böra med hänsyn till säsongförhållandena
normalt visa avsevärt lägre tillverkningskvantitet
än årets tidigaste månader. Textilindustrien, som länge
haft det relativt bättre ställt än andra branscher,
börjar allt mera markerat ryckas in i lågkonjunkturens
malström. Byggnadsindustrien företer en viss ökning
av de slutna kontrakten gentemot de närmast
föregående månaderna, men sysselsättningen synes icke
uppgå ens till en tredjedel av den för ett år sedan.
Den amerikanska centralbanksorganisationens
produktionsindex antyder, att sysselsättningen inom industrien
under februari – den sista månad för vilken den ännu
offentliggjorts – är lägre än någon gång tidigare sedan
konjunkturförsämringens början. Indexsiffran är 70 mot
72 för januari och 86 för februari i fjol. Den kraftiga
nedgången i produktionsvolymen måste givetvis
synnerligen starkt komma till synes i de redovisade
driftresultaten, liksom den ock tydligt avspeglar sig i
börsens värdering av aktierna – på denna senare punkt
inverkar emellertid även en hel del andra faktorer, som
icke ha något direkt samband med produktionen.
Typiskt för läget är U. S. Steels sista kvartalsbokslut
– det för årets tre första månader. I detsamma
redovisas en förlust på 1,14 mill. dollars före avskrivningar
och motsvarande siffra för närmast föregående kvartal
var 3,97 mill. dollar samt första kvartalet i fjol 19,46
mill. Efter avskrivningar uppgår kvartalsförlusten med
sannolikhet till cirka 10 mill. dollar. Utdelningen på
stamaktierna har helt inhiberats. Det är givet att
börsen, även om den icke skulle ha oroats av meddelanden
från utlandet, likväl måste ha rönt ett starkt inflytande
av dylika driftresultat för landets mest betydande och
med basindustri arbetande företag. Kursnivån på
Yorkbörsen har också sedan årets början sjunkit med icke
mindre än 40 %.

De målmedvetna strävandena i U. S. A. att söka
stoppa deflationen ha hittills icke rönt någon nämnvärd
framgång. Det statliga Financial Reconstruction Corp.,
för vilket här tidigare redogjorts och som ju har till
uppgift att lätta kreditmarknaden genom bl. a.
övertagand o av frusna engagements från banker och
lämnande av krediter till järnvägar och vissa andra
företag, har under de två månader, för vilka det hittills
föreligger rapporter, lämnat lån å sammanlagt 239 mill.
dollar, varav till banker 158 mill. De enda mera
påtagliga verkningarna av denna "kreditkassas" – den
har dock en del mera konstruktiva uppgifter än vår
"Kreditkassan" – är att bankfallissemangen betydligt
avtagit i antal, sedan den trädde i verksamhet. Redan
detta är givetvis en god början, då det gäller att
återgiva allmänheten förtroende till näringslivet och
framför allt dess kreditinstitut. Det allmänna misstroendet
mot dessa företag avspeglar sig direkt i den stora
utsträckning, i vilken man lägger sedlarna på kistbotten
i stället för att sätta in dem i banker. Sedelomloppet
är cirka 800 mill. dollar större än för ett år sedan och
detta trots det fortgående prisfallet och handelns
sammankrympning. Privatdiskontot är nere i något under
1 %, och det officiella diskontot väntas bli sänkt när
som helst från de nuvarande 3 %. Trots denna låga
räntesats visar det sig omöjligt att förmå allmänheten
till långfristiga men mindre likvida placeringar.
Allmänheten och bolagen föredraga en relativt dyrbar likvid
kassaställning framför den minsta reduktion av
kassamedeln – allt under inflytande av den allmänna
likviditetspsykosen. Så länge denna inställning finns kvar,
arbetar det amerikanska centralbankssystemet förgäves
för att få ut nya krediter i marknaden och stoppa
prisfallet. Det har icke lyckats ens att få de privata
bankerna med på noterna, utan dessa föra under intryck
av det allmänna läget en restriktiv kreditpolitik.
Problemet att få konjunkturen att vända, när vi befinna oss
så djupt i botten av vågdalen, är väsentligen av
psykologisk art, och några möjligheter att avgöra, huru nära
eller avlägset konjunkturomslaget ligger, finnas därför ej.

Vända vi blicken mot Europa, är bilden icke just
mera trösterik. Praktiskt taget varje viktigare
produktionssiffra i alla länder är oförmånligare än den
närmast föregående eller motsvarande för förra året (där
man måste ta hänsyn till säsongförhållandena).
Härtill kommer, att följderna av det handelspolitiska kaos
vi kommit in i ännu icke kunna ens tillnärmelsevis
överblickas. Åtgärder som äro ägnade att bromsa upp
den mellanfolkliga handeln framläggas och antagas
nära nog dagligen av de olika parlamenten.
Tysklands finansiella fråga svävar som ett mörkt moln på
den ekonomiska och politiska himmeln och hotar att
ladda ur sig. Den stora likviditetskrisens verkningar
ha ännu icke övervunnits utan bidraga alltjämt att
försvåra den internationella ekonomiska samfärdseln.
Fondbörserna och kapitalplacerarna oroas av det ena
fallissemanget och ryktet om dylika mera alarmerande
än det andra. Och allt detta samverkar att förkväva
det initiativ, som är en nödvändig förutsättning, för att
näringslivet åter skall kunna repa sig efter den hårda
pers de sista åren inneburit.

De handelspolitiska åtgärderna synas ha en alltjämt
starkt accelererande omfattning. Därest utvecklingen
på detta område kommer att fortgå i samma takt som
hittills, så blir det givetvis svårt för länder med en
mera liberalt inriktad handelspolitik, såsom
Oslokonventionens signatärmakter, att avhålla sig från
motåtgärder. Den nya engelska tullförordningen, som är
avsedd att ersätta den s. k. Runcimantariffen
(Abnormal Importations Act of 1931) kommer framför allt
att drabba vår järnindustri hårt. Medan den tidigare
tulltariffen innehöll tullsatser av i många fall absolut
prohibitiv karaktär i form av värdetullar upp till 50 %,
innebär den nya förordningen en allmän tullsats på
20 %, som för vissa mera umbärliga varor och
lyxvaror kan höjas med ytterligare 10 %. För
halvfabrikat och råvaror, som icke stå på frilistan, ha i
en del fall pålagts tullar på 10 %. Frågan om tullar
å järn och stål har varit mycket svårlöst, då de
järn- och stålförbrukande industrierna kraftigt understrukit,
att deras export skulle i högsta grad försvåras, därest
tullar på råmaterial och halvfabrikat infördes.
Emellertid har en temporär tull å 33 1/3 % för tre månaders
tid tillsvidare införts å vissa mellanprodukter, medan
man upptager hela frågekomplexet om tullar tör järn
och stål till utredning. Krav ha framställts, att den
temporära tullen även skulle utsträckas till
färdigfabrikat inom valsverksindustrien. De nya tullsatserna
ha trätt i kraft från den 25 april. De ha redan utövat
ett starkt inflytande på kontinenten. Särskilt tydligt
framträder verkan inom textilbranschen, där betydande
driftinskränkningar ägt rum på grund av den engelska
åtgärden. I Frankrike har man företagit en skärpning
av kolimportrestriktionerna för att minska den växande
arbetslösheten inom denna industri; kol och koks ha
lagts under den allmänna importkvoteringen.
Utvecklingen i Tyskland synes gå mot en ytterligare
skärpning av handelspolitiken. Trots alla nödförordningar i
syfte att öka landets konkurrenskraft på den
utländska marknaden och förhindra allt som kan hota
landets valuta, sjunker det tyska utländska
tillgodohavandet oavbrutet. Hemtagningen av korta utländska
krediter, i den mån sådant på grund av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free