Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 203 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 14 maj 1932 - Olja eller bensin, av Evert Norlin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ugnseldning än bensin till andra ändamål än motordrift,
torde väl bensinen som motorbränsle för närvarande
och en tid framåt kvantitativt sett ligga betydligt
över oljan. Sen måste hänsyn tagas till de olika
motorbränslenas användningsområden. Bensin har
hittills nästan innehaft monopol för drift av
snabbgående mindre motorer. Fotogen har visserligen i
liten omfattning använts för samma ändamål. Den har
emellertid kommit att till stor del direkt ingå i
bensinen dels genom tillämpning av krackprocessen på
fotogenhaltiga destillat och dels genom övre
kokgränsens höjning hos bensinen från 150 till 220 à
250°C. Bensinens största olägenhet är dess
eldfarlighet. Som bekant har man för mindre snabbgående
motorer även använt de tunnare destillerade
brännoljorna, solarolja, och om försöket med
Hesselmanmotorn kommer att motsvara förväntningarna, måste
åtgången av tunn brännolja betydligt stegras, helst om
dess obehagliga lukt, vilken är en nackdel, genom
lätt raffinering kunde avlägsnas. För större, mera
långsamtgående dieselmotorer användas de tjockare
brännoljorna. Tillgången på sådan är stor.
Betydande mängder användas även som eldningsoljor i
konkurrens med koks och stenkol. Vid en del
mindre eldningsanordningar, t. e. för uppvärmning av
hus, användes emellertid f, n. solaroljor, enär de icke
behöva förvärmas, vilket däremot är fallet med de
mera tjockflutna eldningsoljorna.

Bergoljeindustriens teknik.

Bergolja från skilda oljefält kan växla ganska
mycket till egenskaper och sammansättning.
Huvudsakligen består bergoljan av kolväten jämte obetydliga
mängder syre- och svavelföreningar. Vår kunskap
om särskilt de högre kolvätenas byggnad är mycket
liten. Man uppdelar kolvätena i huvudgrupper,
nämligen: paraffin-, asfalt-, naften- och aromatiska
grupperna. I U. S. A. betecknas bergolja som
paraffinbas-, asfaltbas- och blandbasolja. Fig. 4 är
ett mera generellt schema, vari inplacerats exempel
på råoljor av olika ursprung, vilka antingen äro
utpräglat typiska eller blandningar i övervägande grad
av två eller tre av dessa kolvätegrupper.

Kännedom om till vilken typ en bergolja hör, är av
praktisk betydelse med hänsyn till den metod, enligt
vilken den bör raffineras och till de produktei, som
kunna påräknas. Sålunda bör en paraffinbasölja
destilleras utan krackning till koks eller
cylinderstock, varvid erhållas smörjoljor jämte bensin,

Fig. 4. Schema över i olika bergoljor ingående kolvätegrupper.

Fig. 5. Schema för ett komplett bergoljeraffinaderi utan krackning.

fotogen och solarolja som produkter. En asfaltolja
destilleras gärna med krackning till tjock brännolja
som återstod eller till asfalt och endast bensin,
fotogen samt solarolja kunna utvinnas.

De destillationsprocesser, som utföras vid
raffinaderierna äro följande

1. "Topping" av råolja, dvs. avdestillation endast
av bensin och fotogen, varvid resten blir tjock
brännolja vid asfaltbasolja.

2. Fullständig destillation

a) till cylinderstock av paraffin- och blandbasoljor,
b) till koksåterstod av paraffin-, biandbas- och
asfaltbasoljor,
c) till asfaltåterstod av asfaltbasoljor med hög
asfalthalt,

3. Omdestillation av bensin och fotogen.

4. Omdestillation av smörjoljefraktioner till mera
utpräglade fraktioner.

5. Tryckdestillation med krackning.

Fig. 5 visar ett schema för ett komplett raffinaderi
utan krackning. Från råolje-tankarna går oljan till
liggande cylindriska destillationsparmor för direkt
eldning och med anordning för tillförsel av mindre
mängd ånga under destillation. Pannorna, som
rymma 500–1 000 fat olja, ordnas ofta i batterier, så att
hela anläggningen kan drivas kontinuerligt. Genom
fraktionerad kondensation avskiljas bensin, fotogen
och solarolja. Bensinen kan vid behov omdestilleras
till egentlig bensin och s. k. nafta. Som regel utföres
icke sådan omdestillering. I de flesta fall
underkastas bensinen icke heller rening vare sig kemisk
eller genom filtrering. I U. S. A. drives bensinfraktionen
upp till 220°C slutpunkt med en specifik vikt
av ca 0,745. Exportbensiner äro ofta mera
lågkokande och lättare. Fotogenfraktionen, vilken går
till 300°C och har spec. vikt ca 0,82, underkastas
kemisk rening i tvättare med syra, alkali och
vattentvättning. Den kan även ljusblekas eller filtreras.
Det följande destillatet uppdelas ofta i en första del
solarolja för motorer och en följande fraktion
gasolja, som användes till beredning av oljegas samt till
framställning av krack-bensin.

Återstoden i "the fire still" användes antingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>