Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 28 maj 1932 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Tekniska föreningen i Västerås, av H. S. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnetfält blåser ljusbågen mot ett underlag, där den
avkyles och tvingas i sicksackform (dejonbrytare). En
kraftig luftström av 8 atm. tryck blåser loss ljusbågen
(tryckluftsbrytare). Ljusbågen får uppstå i vatten i ett
slutet kärl, som automatiskt öppnar sig, då ångtrycket
stigit till 25 atm., varvid den utrusande ångan
expanderar, så att temperaturen sjunker och ljusbågen
släckes (expansionsbrytare). Denna sistnämnda har visat
sig kunna bryta 1,5 millioner kilovoltampère vid 200 000
volt på 0,015 sekunder. Talaren framhöll dock, att det
syntes osannolikt, att den skulle kunna användas i
sådana klimat, där vattnet fryser till is. Aftonens
huvudföredrag hölls av marindirektören Abraham Grünberg
om "De nya jagarna Klas Horn och Klas Uggla". Dessa
jagare äro de sista enheterna av den ena jagardivision,
som beslöts av 1924 års riksdag. Klas Horn har byggts
i Malmö på Kockums varv. Vid nyligen företagna
provturer hade den visat sig i hög grad överträffa
förväntningarna. Sålunda visade sig brännoljeförbrukningen
vid 20 knop 9,5 % mindre än den garanterade. Den
högsta uppnådda farten var 37,6 knop, medan den
garanterade var 35. Talaren ansåg sannolikt, att man skulle
kunna komma upp i 38 knop. Man har vid byggandet av
dessa två jagare haft stöd av de erfarenheter, som
vunnits med de två föregående: Ehrensköld och
Nordenskjöld. Det långa uppehåll i byggandet av jagare, som
föregick dessa, hade icke varit lyckligt för den
kontinuerliga utvecklingen. En jagares uppgift vore dels att gå
till torpedanfall i mörker, dels att spana. Hög fart och
stor aktionsradie vore därför nödvändiga. Farten finge
dock ej drivas upp på bekostnad av utrustningen. Denna
utgöres av torpeder och artilleri, tillsammans utgörande
5 % av totala vikten, medan maskineriet upptar 36 %.
De nya jagarna äro på 1 000 ton och äro bestyckade med
3 st. 12 cm snabbskjutande kanoner, 2 st. 40 mm
luftvärnskanoner och 6 st. 53 cm torpedtuber. Besättningen
utgöres av 6 officerare, 10 underofficerare och 114 man.
Vid konstruktionen har man sökt undvika att placera
alltför många viktiga detaljer på samma plats, detta för
att fartyget icke skall kunna lamslås av en enda träff.
Sålunda stå båda ångmaskinerna i sicksack, pannorna i
var sitt rum. För att motverka att fartygen skulle bli
ranka genom hög placering av artilleri och bryggor har
allt annat placerats så lågt ner som möjligt. Inredningen
är för manskapet i bonad ek, för befälet i polerad
mahogny. Tvättställen äro av nickel, diskbänkar av
rostfritt järn. Befälets kök har elektrisk spis, manskapets
oljeeldad med ultramoderna ångkokapparater, där
ärterna snabbkokas vid 3 atm. tryck och 130 graders temp.
Propellrarna drivas av två de Lavals turbiner om
vardera 13 000 hkr. De av den engelska firman
Thornycraft till Ehrensköld levererade oljeeldade pannorna
hade visat benägenhet för flämtning vid hög fart,
varför man nu vänt sig till en fransk firma Chantier de
Penhoet. Resultatet var synnerligen gott. Samtliga
tuber i dessa pannor äro krokiga. På särskild fråga
meddelade talaren, att jagaren kostade 7 millioner kr. Han
slutade med att komplimentera Kockums varv för det
utmärkta sätt, på vilket firman löst sin uppgift.
Flertalet av de närvarande kvarstannade och intogo
gemensam supé. Under det efterföljande samkvämet
hyllades föredragshållarna och ordföranden med tal och
hurrarop. F. M.
Tekniska föreningen i Västerås
avhöll ordinarie sammanträde den 28 april. Dagen hade
ägnats Västerås kraftverk, som på em. förevisades av
driftchefen K. G. Ljungdahl för en intresserad samling
medlemmar av föreningen, uppgående till ca 120 personer.
Driftchefen Ljungdahl lämnade först en
orienterande beskrivning på anläggningen och framhöll
därvid särskilt de synpunkter, som legat till grund för
val och dimensionering av den senaste utbyggnaden,
som omfattar en ångturbingenerator av STAL:s
fabrikat på 50 000 kW samt en strålningsångpanna eller
kanske rättare ånggenerator med en kapacitet av 130
t/h. Härefter började en rundvandring genom verket,
då och då avbruten av något förklarande anförande av
driftchefen Ljungdahl. Den av ASEA och STAL
levererade ångturbingeneratorn har genomgått förberedande
prov, som givit synnerligen anmärkningsvärda resultat.
Anmärkningsvärt är, att denna ångturbingenerator är
uppförd i en byggnad, dimensionerad för enheter med
en effekt av max. 15 000 kW. Utvecklingen har alltså
möjliggjort, att en generator på 50 000 kW kan få plats
inom samma väggar.
De besökandes intresse väcktes i hög grad av den
särdeles originella ånggenerator, som kraftverket själv
uppfört under egen regi, och som ju helt avviker från
ångpannor av äldre konstruktion. Driftchefen
Ljungdahl lämnade en ingående beskrivning över pannans
konstruktion, illustrerad av en mindre modell, och
demonstrerade på ort och ställe pannans olika detaljer.
Senare på aftonen var ett sammanträde anordnat på
Stadshotellet, varvid driftchefen Ljungdahl höll ett
föredrag om "Vattenkraft och ångkraft inom den
allmänna kraftförsörjningen i Sverige", vilket föredrag
senare kommer att inflyta i denna tidskrift. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
