Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 26. 25 juni 1932
- Vattenkraft och ångkraft inom den allmänna kraftförsörjningen i Sverige, av K-G. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 26 ÅRG. 62 25 JUNI 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Vattenkraft och ångkraft inom den allmänna kraftförsörjningen i Sverige, av driftchefen
K-G. Ljungdahl. – Notiser.
VATTENKRAFT OCH ÅNGKRAFT INOM DEN ALLMÄNNA
KRAFTFÖRSÖRJNINGEN I SVERIGE.
[1]
Av driftchefen K-G. Ljungdahl.
Även om denna framställning egentligen avser
vattenkraft och ångkraft i vårt land, kan det vara
berättigat att inledningsvis ge en allmän överblick
över den elektriska krafthushållningen i världen över
huvud taget. Ur en tysk källa har jag hämtat
följande material, avseende år 1927:
Kraftproduktionen i stationära kraftanläggningar,
| miljarder kWh | miljoner kW |
| Vattenkraft . . . | 100 | 24 |
| Värmekraft . . . | 150 | ca 55 |
| –––––––––––––––––––– |
| Summa | 250 | ca 80 |
År 1927 genererades alltså av den elektriska
energien i stationära anläggningar 40 % med vattenkraft
och 60 % med värmekraft.
Inom de stationära anläggningarna gör sig
förbränningsmotorn än så länge icke gällande i större
utsträckning, trots att de mindre enheternas
konkurrensförmåga ökats genom framställning av
snabbgående och relativt billiga enheter och trots att stora
enheter också framkommit med upp till 20 000 kW
effekt. Förbränningsmotorns konkurrens är närmast
potentiell, i det att den verkar begränsande på de
kraftpris, som från storkraftföretagens sida kunna
debiteras för toppkraft och för detalj distribuerad
motorkraft.
För att emellertid förbränningsmotorns betydelse
icke skall förbises, vill jag erinra om att den i bilar
installerade motoreffekten är nära 10 gånger större
än den sammanlagda effekten i samtliga stationära
kraftanläggningar.
Man är nog i allmänhet rätt ense om att det mest
ekonomiska arbetssättet vid den allmänna
kraftförsörjningen uppnås genom en kombination av
vattenkraft och ångkraft. Det finns också vissa
gemensamma grundläggande principer. Men när dessa
principer skola tillämpas på kraftförsörjningen inom
varje särskilt land, så kommer man dock till skilda
resultat såväl inom olika länder som inom samma
land vid olika tidsskeden. Om vi tänka på, hur
förhållandena i detta avseende för närvarande gestalta
sig, kunna vi konstatera alla skiftningar från Norge,
där praktiskt taget all kraft är vattenkraft, till England,
där all elektrisk energi alstras med värmekraft.
Den elektriska kraftproduktionens ungefärliga
fördelning på vattenkraft och värmekraft i olika länder
är uttryckt i % vid nuvarande tidpunkt:
| Andel i energi | produktionen |
| Vattenkraft | Värmekraft |
| % | % |
| England . . . | – | 100 |
| Tyskland . . . | 12 | 88 |
| U. S. A. . . . | 40 | 60 |
| Sverige . . . | 90 | 10 |
| Schweiz . . . | 95 | 5 |
| Norge . . . | 100 | – |
Hittillsvarande grundsatser för uppdelningen av
kraftförsörjningen på vattenkraft och ångkraft. För
några tiotal år sedan alstrades den elektriska
energien huvudsakligen i lokala anläggningar, som i stor
utsträckning drevos med ånga. I och med
kraftöverföringsteknikens utveckling inträdde en
övergång till centraliserad kraftproduktion, i vårt land
väsentligen grundad på vattenkraft. De äldre
ångkraftanläggningarna nedlades i stor omfattning. I
en del fall bibehöllos de som reservanläggningar.
Förefintliga mottrycksanläggningar visade sig likväl
fortfarande i allmänhet konkurrensdugliga mot
vattenkraften. Utvecklingen har emellertid i stort sett
karakteriserats av en övergång från lokal ångkraft
till central vattenkraft.
Under det sista decenniet och framför allt under
de senaste fem åren har ångkrafttekniken uppvisat
en mycket snabb utveckling, kännetecknad av både
lägre anläggningskostnader och förbättrad
bränsleekonomi samt gynnad av låga bränslepris. Även i
vårt land har därför ångkraften vunnit ökad
användning, framförallt inom industrier med goda
förutsättningar för användning av mottryckskraft. De höjda
ångtrycken ha i sistnämnda fall spelat en stor roll.
Ångkraften har därjämte fått något litet större
utrymme vid storkraftföretagen, inom vilka likväl
vattenkraften är absolut dominerande. I den mån
strider utkämpas mellan vattenkraft och ångkraft, äro
därför dessa liktydiga med den ständigt fortgående
striden mellan centralt och lokalt producerad kraft.
Samarbetet mellan vattenkraft och ångkraft skedde
[1] Föredrag vid Svenska teknologföreningens årsmöte den
18 mars 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0263.html
