Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 2 juli 1932 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detsamma kan ehuru i lägre grad sägas om
utvecklingen i Frankrike. Här har ävenledes ett
regimskifte ägt rum men åt vänster. Den stora såväl
in- som utrikespolitiska prestige, som Tardieu
vunnit, har icke kunnat hindra att de grupper, på vilka
han stött sin regering, genom de den 1 och 8 maj
förrättade valen till deputeradekammaren,
förvandlats från en majoritet av 309 mot 262 till en
minoritet av 265 mot 357. Den nya majoriteten
behärskas av radikalsocialisterna och socialisterna,
vilkas bägge ledare M. Herriot och M. Brun sålunda
blevo de för den nya regeringsbildningen avgörande
personliga faktorerna.
Det franska valsättet med dess skiftande
kombinationsmöjligheter i andra valomgången möjliggör
knappast att med full klarhet fastslå
folkstämningens växlingar. Sannolikt har depressionstrycket,
som i Frankrike egentligen först under innevarande
år gjort sig på allvar kännbart för de bredare
lagren, inverkat på valutgången. Om någon större
förskjutning kan det emellertid icke vara tal. Ej
heller är det säkert att vänstermajoriteten kommer
att hålla samman för hela fyraårsperioden.
Hittillsvarande erfarenheter av socialistisk och
borgerligt radikal politisk samverkan i Frankrike peka
snarast i motsatt riktning.
Innan den nya kammaren den 1 juni sammanträdde
fick emellertid den gamla representationen
oväntat fungera som valkorporation för en ny
president för republiken. Den 6 maj föll nämligen
den gamle president Doumer, vald 1931 offer för
en av ovissa motiv driven rysk mördares kulor.
Den 10 maj utsågs till hans efterträdare med över
tre fjärdedelars majoritet i enlighet med en alltmer
befäst tradition senatspresidenten Lebrun. Franska
republikens nye president är 61 år, åtnjuter anseende
för soliditet och moderation men har hittills icke
gjort sig särdeles bemärkt i politiskt avseende. Det
upprörande mordet på den gamle Doumer har i
Frankrike utlöst en stark stämning mot den hittills
tämligen okontrollerade utländska immigrationen.
Det parlamentariska läget efter nyvalet tycktes
inbjuda till ett upprepande av "vänsterkartellen"
av 1924. Försök i denna riktning gjordes också,
men socialisterna ställde denna gång villkor för
sin medverkan, vilka de radikala ej ansågo sig
kunna acceptera, Herriot tvangs därigenom att
söka stöd hos centern, och den 3 juni bildade han
sin nya ministär, i vilken han själv är konseljpresident
och utrikesminister, Martin, som främst
representerar centern, finansminister, Chautemps
inrikesminister, Daladier minister för offentliga
arbeten, Painlavé luftförsvarsminister och
Paul-Boncour krigsminister. I huvudsak är detta en radikal
ministär, men en viss anknytning har som sagts
sökts hos centern. Den 7 juni erhöll Herriots nya
ministär utan större entusiasm förtroendevotum i
deputeradekammaren med 384 röster mot 115.
Den franska utrikespolitikens huvudlinje torde
genom den skedda ministärförändringen ej i högre
grad förskjutas. Paul-Boncour kvarstår som fransk
huvuddelegerad vid nedrustningskonferensen;
Herriot själv torde komma att företräda Frankrike i
Lausanne den 16 dennes. Såväl i säkerhetsfrågan
som i skadeståndsfrågan står Herriot numera ej alltför
långt från Tardieu. Det är emellertid sannolikt
att denna vänsterministär skall få något lättare än
Tardieus regering att acceptera det slutliga
avskrivandet av skadeståndskravet som väl ej alltför
länge kan låta sig uppskjuta.
Den allvarliga ansträngning som av Tardieus
regering företogs i syfte att åstadkomma en slags
Donau-federation, undandragen tysk och italiensk
kontroll, har misslyckats. De fem Donaustaterna
– Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien
och Jugoslavien – lida som helhet betraktade i
mycket hög grad av världsprisfallet, i synnerhet på
jordbruksprodukter. Särskilt gäller detta de tre
egentliga agrarländerna: Ungern, Rumänien och
Jugoslavien. Den franska planen gick nu ut på att
de fem Donauländerna genom en ömsesidig
preferens- och kontingenteringsöverenskommelse skulle
garantera varandra åtminstone avsättningen av sina
jordbruksprodukter. Detta skulle emellertid krävt
vissa uppoffringar från tysk och italiensk sida,
vartill dessa länders regeringar funno sig sakna
bindande motiv. Även på engelskt håll mötte det
franska Donau-projektet motstånd, och planen
förföll. Den måste även anses både för tidigt väckt och
för ensidig. Donauländernas allmänna ekonomiska
läge är visserligen bedrövligt. Detta beror emellertid
främst på St. Germain- och Trianon-fredernas
onaturliga gränser samt på den ekonomiska
avspärrnings- och isoleringspolitik de nya staterna
därefter fört mot varandra, och som i flera av
dessa länder uppammat artificiella inhemska
industrier. Så länge detta läge varar komma de alla
– och särskilt Österrike – att alltid stå på
bankruttens brant. Här äro långt mera djupgående
och allsidiga botemedel av nöden än detta franska
projekt, som huvudsakligen avsåg ett utestängande
av det växande tyska och italienska inflytandet vid
mellersta och nedre Donau.
Även det rent politiska läget är i detta
Sydösteuropa ytterligt labilt. Österrikes regeringar föra en
prekär tillvaro på växlande koalitionsgrundvalar och
måste ständigt inrikta sitt huvudintresse på nya
utländska krediters ernående till vad pris som helst.
Tjeckoslovakien är den nationalistiska östeuropeiska
handelspolitikens egentliga ursprungsland. Ungern
är politiskt stabilare men ekonomiskt ytterligt
betryckt. Det halvdiktatoriskt regerade och socialt
oroliga Rumänien står inför en ny politisk kris. I
Grekland har Venizelos och andra osäkert sittande
regeringschefer utan större framgång sökt hävda
regeringsauktoriteten under nödlägets tryck. Hela
denna del av Europa gör i politiskt hanseende ett
alltmer anarkiskt och hjälplöst intryck, under det de
franska och de tysk-italienska inflytandena
ömsesidigt förlama varandra.
Läget i Ostasien har under de sista månaderna så
till vida blivit mindre kritiskt, som krigsoperationerna
kring Shanghai upphört och ett vapenstillestånd
mellan parterna kommit till stånd under huvudsakligen
engelsk förmedling. Denna överenskommelse
innebar upprättande av en neutral zon och de
japanska truppernas tillbakadragande snarast möjligt.
Den i mars sammankallade extra förbundsförsamlingen
i Geneve har med tillägg av en del principuttalanden
i huvudsak sanktionerat denna på platsen
träffade uppgörelse, vars praktiska genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
