Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 30. 23 juli 1932
- Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material, av Sven Pyk och Bertil Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 30 ÅRG. 62 23 JULI 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material, av civilingenjör Sven Pyk och
fil. lic. Bertil Stålhane. – Den lysande strömställaren. – K. E. Widerström † – Notiser. – Tekniska föreningar.
OM BESTÄMNING AV TEMPERATURLEDNINGSTAL FÖR
KERAMISKA MATERIAL.
Av civilingenjör Sven Pyk och fil. lic. Bertil Stålhane.
Bestämning av värmeledningsförmågan hos
keramiska material är i allmänhet förenat med ganska
stora svårigheter. För att ernå tillförlitliga värden
erfordras, även för mätningar vid vanlig temperatur,
en dyrbar apparatur och långa försökstider, vartill
kommer att provstycken av materialet med viss form
och precisa dimensioner måste framställas.
Det har föreslagits en mängd olika metoder, dels
för direkt bestämning av värmeledningsförmågan, [lambda],
dels för bestämning av det s. k. temperaturledningstalet,
a. Mellan dessa båda koefficienter, [lambda] (med
dimensionerna cal/cm sek. °C) och a (med
dimensionerna cm2/sek.) råder ett visst samband: a = [lambda] / d . c,
där d är materialets täthet och c dess spec. värme.
Äro dessa sistnämnda materialkonstanter kända kan
alltså [lambda] beräknas, om a är bestämt.
Emellertid är kännedomen om temperaturledningstalet
i och för sig många gånger av stor betydelse.
Denna koefficient anger nämligen den hastighet, med
vilken en temperaturvåg fortplantar sig resp. en
temperaturskillnad utjämnas i ett material.
För exempelvis porslin är denna materialegenskap
av stor betydelse, då det gäller hållbarheten vid
uppvärmning och avkylning, icke minst beträffande
hushållsartiklar.
För ett parallellt värmeflöde utefter en axel x
gäller, om t anger temperaturen och [tau] tiden,
d t / d [tau] = a . d2 t / dx2 = a d ( d t / d x ) / d x
dvs. a är proportionalitetsfaktorn i förhållandet mellan
temperaturens förändring med tiden ( d t / d [tau] ) och
temperaturfallets per längdenhet ( d t / d x ) förändring efter
temperaturaxeln x. Ur differentialekvationen kan
utläsas ovannämnda dimensioner på a, nämligen
cm2/sek i fysikaliskt mått. a i tekniskt måttsystem,
dvs. m2 pr timme, erhålles ur det fysikaliska måttet
genom multiplikation med 0,36.
Direkt bestämning av a har redan tidigt utförts av
Ångström1[1] enligt en metod, som sedermera förbättrats
av bl. a. Ulkan2. Deras metod baserar sig på
mätning av den hastighet med vilken
temperaturvågorna i en stav förflyttas, om dess ena ände
omväxlande uppvärmes och avkyles. Metoden lämpar
sig endast för material med stor ledningsförmåga,
t, e. metaller.
En annan metod avsedd för material med mindre
ledningsförmåga har utarbetats av Neumann3 och
sedermera förbättrats av Hecht4 och Glade. Enligt
denna metod undersökes materialet i form av kulor
eller kuber (av storleksordningen 15 cm), varvid
temperaturskillnaden mellan centrum och yta
bestämmes efter viss tid, sedan den ursprungligen
jämnvarma provkroppen utsatts för uppvärmning eller
avkylning i en särskild apparat.
Heyn5 beräknar a för vissa keramiska material
genom att följa temperaturförloppet i tid och rum vid
ensidig uppvärmning av en av materialet uppmurad vägg.
För att ernå en förenkling av den matematiska
behandlingen av mätresultaten, studerar Tadokoro6
temperaturflödet i en kropp vid användning av en
värmekälla med sinusformig ändring av
temperaturen. Metoden är f. ö. en utveckling av en av Honda
och Sato7 angiven metod.
Green8 använder liksom Heyn ensidig uppvärmning
av en provmur.
Samtliga ovannämnda metoder äro emellertid
synnerligen besvärliga, kräva dyrbara anordningar och
provstycken, samt innefatta en matematisk
behandling, som, i de fall, där den över huvud kan
genomföras exakt, är mycket invecklad.
Föreliggande arbete avser utarbetandet av en
förenklad metod för bestämning av temperaturledningstalet
(och alltså indirekt även värmeledningsförmågan)
hos keramiskt material vid vanlig temperatur
(området 0°–100°), Med tanke på användningen vid
försöksserier med material av varierande
sammansättning eller vid fabrikationskontroll är det ju även av
vikt att framställningen av provstyckena är så enkel
som möjligt. I möjligaste mån har även denna
synpunkt beaktats jämsides med själva mätmetodens
enkelhet och snabbhet.
Som bekant kan en grov uppskattning av "värmeledningsförmågan"
erhållas med mycket enkla försök,
t. e. den klassiska anordningen med stavar av olika
material, vilka samtidigt värmas i ena ändan.
[1] Siffrorna hänvisa till litteraturförteckningen i slutet av
uppsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0295.html
