Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 287 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 23 juli 1932 - Om bestämning av temperaturledningstal för keramiska material, av Sven Pyk och Bertil Stålhane

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äro plattorna lika tjocka men av olika material,
bör den tid, som åtgår för att uppnå ett visst
temperaturtillstånd vara omvänt proportionell mot
temperaturledningstalet, som anger den hastighet med
vilken en temperaturutjämning sker. Här skulle
alltså gälla att a₂ / a₁ = [tau]₁ / [tau]₂.

För det allmänna fallet erhålles härav a = K . d ⁿ / [tau].

Formeln kan naturligtvis endast gälla med en viss
approximation, i synnerhet som ingen hänsyn tagits
till utstrålning och överföring vid den fria ytan.
Med lämpligt val av temperaturer och med
provplattor av rel. liten tjocklek, dvs. korta försökstider,
bliva emellertid resultaten mycket goda, som nedan
skall visas i några provserier.

Till en början undersöktes plattor av gips beredd
med 50 % vatten och alundumcement bränd vid två
olika temperaturer (900° resp. 1 200°). Dessa
försöksplattor voro lätta att framställa i olika
tjocklekar, varvid emellertid variation i sammansättningen
(vattenhalt vid gjutningen) och ojämnhet vid
bränningen i viss mån inverka störande på resultatet.

I tabell I visas i andra kolumnen de observerade
"smälttiderna", [tau] i sekunder, vid olika
platttjocklekar, d i cm.

Tabell I.

Material	d cm	[tau] sek.	d 1,7 / [tau]
Gips . . .	0,17	7,1	0,0069
	0,24	10,2	0,0089
	0,34	20,6	0,0077
	0,49	38,7	0,0076
	0,60	59,2	0,0071
	0,80	89,2	0,0076
	141	165,7	0,0072
Alundumcement bränd vid 900° . . .	0,21	5,0	0,014
	0,28	10,3	0,011
	0,53	22,6	0,015
	0,99	70,0	0,014
	1,81	131,0	0,012
Alundumcement bränd vid 1 200° . . .	0,21	2,6	0,027
	0,28	4,9	0,023
	0,53	12,6	0,027
	0,99	35,5	0,028
	1,31	63,5	0,025

Sambandet mellan d och [tau] är grafiskt uppställt i
fig. 3. Ehuru en viss spridning i försökspunkterna
föreligger, är dock funktionstypen fullt tydlig.

För att lättare kunna analysera kurvorna äro dessa
i fig. 4 transformerade i logaritmisk form med hjälp
av ett koordinatsystem med logaritmisk indelning.
Är nämligen den ovan angivna funktionstypen
a = K . dⁿ / [tau] riktig, bör en logaritmering giva räta
linjer. Man erhåller ju
lna = ln K + n . ln d – ln [tau]
eller för ett visst material, där a är konstant
ln [tau] = n - ln d + konst.
För ett visst material angives sålunda sambandet
mellan [tau] och d med en rät linje, vars
vinkelkoefficient är exponenten n. Försöksresultaten visa god
överensstämmelse och som värden på n erhålles för

Fig. 3.

gips 1,73, för "alundum 900°" 1,73 och för "alundum
1 200°" 1,70.

I fortsättningen användes exponenten 1,7 och för
bekvämlighets skull uppritades en kurva, som direkt
anger värdet av d^1,7, fig. 5.

Sista kolumnen i tab. I innehåller värden å kvoten
d^1,7 / [tau], som visar tillfredsställande konstans med
hänsyn till provkropparnas ojämna kvalitet.

Med kännedom om gipsens värmeledningskoefficient,
[lambda], dess täthet d och spec. värme c kunde dess
temperaturledningstal beräknas till 0,0029. Sättes
detta värde in i formeln jämte medelvärdet för

Fig. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>