Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 40. 1 okt. 1932
- Kring Stockholms trafikfrågor, av Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 40 ÅRG. 62 1 OKT. 1932
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Kring Stockholms trafikfrågor. – T. Glosemeijer † – Folke Grange † – Höstutflykten till
Västerås. – Ekonomisk översikt. – Notiser. – Litteratur. – Sammanträden.
KRING STOCKHOLMS TRAFIKFRÅGOR.
Stockholms trafikfrågor hava som bekant under ett
20-tal år varit föremål för ett intensivt
utredningsarbete, vilket till väsentlig del avsett att
åstadkomma förbättrade kommunikationer med förorterna.
Att hittills intet acceptabelt förslag till generell
lösning av dessa frågor framkommit, beror
huvudsakligen därpå, att förutsättningarna för frågornas
bedömande under årens lopp radikalt förändrats. Sålunda
har, främst på grund av Stockholms stads
markexploatering i ytterområdena, förortstrafikens
tyngdpunkt undergått avsevärda förskjutningar. Vidare
har omnibusstrafiken till förorterna under det senaste
decenniet utvecklats till en särdeles betydelsefull
faktor, som man tidigare ej behövt taga hänsyn till.
Automobilismens snabba framsteg och den därmed
sammanhängande kraftiga ökningen av trafikbelastningen
å gatunätet har i förening med den alltjämt
växande andel, förortstrafiken representerar i
gatutrafiken, gjort en avlastning inom vissa områden
ofrånkomlig. Slutligen har järnvägselektrifieringen
medfört, att förortstrafikens krav på bättre infarter
till stadens centrum numera torde kunna tillgodoses
utan att järnvägstrafiken därigenom behöver bliva
lidande.
Inom den av stadskollegiet i Stockholm tillsatta
"1930 års trafikkommitté" pågår f. n. utredning
avseende lämpliga förortsbänesträckningar och dessas
anknytningar till det lokala kommunikationsnätet,
vilket arbete fortskridit så långt, att förslag till
principiell lösning av dessa spörsmål snart kan motses.
Samtidigt härmed pågår inom regionplanekommissionen
för Stockholm med omnejd utredning rörande
lokaltrafikens ordnande inom en vidare region än den
som beröres av trafikkommitténs arbete. Kommissionen
är ett mellan Stockholms stad och Stockholmsförorternas
regionplaneförbund samverkande organ.
Regionplaneförbundets direktion beslöt hösten
1931 att tillkalla Reichsbahnoberrat dr Remy, Berlin,
såsom sakkunnig vid utredningen av vissa
trafiktekniska spörsmål berörande regionplanen, särskilt
förortsbanor. Dr Remy vistades våren 1932 under 2
veckor i Stockholm för studier in situ av stadens och
dess förorters kommunikationsförhållanden samt för
konferenser med representanter för de myndigheter
som närmast hava att handlägga de med dessa
förhållanden sammanhängande ärendena.
Dr Remys i maj daterade utlåtande är rikt på
träffande iakttagelser rörande Stockholms säregna
trafikförhållanden och intressanta jämförelser med
motsvarande förhållanden i utlandet. Ehuru den
reflektionen ej kan undertryckas, att i vissa fall de järn-
vägsekonomiska synpunkterna väl starkt präglat
Remys omdöme i frågor av långt vidsträcktare
betydelse, ger dock utlåtandet en så mångsidig belysning
åt Stockholms trafikfrågor, att det förtjänar intresse
även inom vidare kretsar än dem som f. n. äro
sysselsatta med dessa frågors utredning.
De aktuella frågorna rörande stads- och
regionplanerandet, såsom de enskilda förortsbanornas
inledande i tunnel och eventuella anknytning till en lokal
tunnelbana, byggande av Smedsuddslinjen och den
nuvarande centralstationens omändring till säckstation,
vissa föroftsspårvägars utdragande till områden
utanför Stockholms stad m. m., synas dr Remy vara
av sådan omfattning, att de ej kunna lösas annat än
genom ett slutet intressentförbund (motsvarande det
s. k. "Zweckverband" i Berlin), som skulle utrustas
ined befogenhet att ej blott utarbeta plan till en dylik
lösning utan även att sätta denna i verkställighet. På
vad sätt statens, Stockholms stads, förorternas och
de enskilda kommunikationsföretagens intressen
skulle bevakas i detta förbund, framgår dock ej av
utlåtandet lika litet som den väg, på vilken förbundet
skulle utrustas med den önskade maktfullkomligheten.
Dr Remy har upptagit trafikfrågorna till bedömande
i en ordning som motiveras dels av trafikens art, dels
av frågornas aktualitet. Han har sålunda avgivit
utlåtande beträffande sjötrafiken, fjärrpersontrafiken,
den fjärmare förortstrafiken, den närmare
förortstrafiken och slutligen inomstadstrafiken.
Vad sjötrafikfrågan angår, anser Remy att
nyanläggningar endast böra företagas i samråd med
statens järnvägar och att härvidlag särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om ändamålsenligt
betjänande av dessa anläggningar genom statens
järnvägars försorg.
För godstrafikens tillgodoseende förfogar Stockholm
som bekant över en enda rangerbangård, vid
Tomteboda. Remy anser, att trafiken är så liten (800
inkommande och lika inånga utgående vagnar per
dygn), att den kan skötas ekonomiskt endast vid den
nuvarande koncentrationen till Tomteboda. När
bansträckorna även norr om Stockholm blivit
elektrifierade och lokomotivstallarna bli obehövliga, kan
man åstadkomma en anläggning med en kapacitet av
2 000 inkommande och 2 000 utgående vagnar.
Det har från visst håll föreslagits att anlägga en
mindre förbangård vid Västberga, varifrån
godstrafiken till slakthuset vid Enskede skulle avledas.
Därjämte har den tanken framförts, att Enskedespåret
(Forts, å sid. 373.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0379.html
