Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 435 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 12 nov. 1932 - Kan en underjordisk vattentillgång skyddas genom lagstiftning? av J. Gust. Richert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den ena inverkar ej på vattenståndet i den
andra. Huru förklara detta?

Förklaringen kan man finna i nästan varje större
grustäkt. Massan är sällan fullt homogen; under
grovt grus ligger ett lager av fin sand, eller lerhaltig
sand, eller kanske ett tunt, smetigt skikt av fet
lera. Varje sådant ogenomträngligt lager bildar ett
vattentätt "golv", som delar grundvattenströmmen i
olika "våningar". Exempel finnas på strömmar som
innehålla flera våningar, omväxlande järnfria och
järnhaltiga, med golv förenade till slutna "säckar",
vari salt vatten är inträngt från äldre geologiska
perioder. Ett sådant hydrogeologiskt kaos verkar
högst förbryllande även på en mycket erfaren
undersökare och försvårar hans kalkyler.

Fig. 7 ger en schematisk bild av en i två våningar
uppdelad grundvattenström. Golvet sträcker sig från
f till g. Den prickade linjen utmärker den nedre
våningens arteriska trycklinje, som än överstiger, än
understiger den övre våningens fria vattenyta.

En brunn i endera våningen utövar ej någon lokal
inverkan på den andras vattenstånd men sänker förr
eller senare vattenståndet vid f, vilket i sin ordning
framkallar en allmän sänkning inom båda våningarna
samt i den odelade strömmen ovanför g.

Det ovan anförda kan sammanfattas sålunda:

1) I det relativt sällsynta fall, att en grundvattenström
framrinner med fritt lopp, utan inverkan av
recipientens nivå, framkallar varje brunn en allmän
sänkning av vattenståndet omkring och nedanför
brunnen, men sänkningen upphör på ett visst
avstånd ovanför brunnen.

2) Överallt där strömmen röner inverkan av recipienten
inträder en allmän sänkning över hela dess område.

Denna allmänna sänkning kan variera mellan
några centimeter i närheten av strömmens utlopp
och några meter i dess övre lopp.

Fig. 6.

Fig. 7.

Fig. 8.

Genom förbiseende av den oundvikliga allmänna
sänkningen av grundvattenståndet ha många hydrologiska
beräkningar lämnat oriktiga resultat.
Anledningen får väl sökas däri, att den försiggår så
långsamt att den undandrager sig undersökarens
uppmärksamhet. Den lokala sänkningen kring
brunnen kan vara fullbordad inom en eller annan vecka
eller månad, då "tratten" blivit tömd, men sedan
inträder vattenmagasinets successiva avtappning till
den sänkta nivå som motsvarar strömmens minskade
vattenmängd. År kunna förgå innan den allmänna
sänkningen är fullt genomförd, men den kommer lika
säkert som skattsedeln. Detta skall "naglas fast",
som det brukar stå i en viss avisa.

Emellertid bör påpekas att i många fall, där en
brunns vattenmängd minskas i följd av det
omgivande vattenståndets sänkning, kan den
återställas genom motsvarande sänkning av brunnens
vattenyta, eventuellt genom brunnens fördjupning och
pumpens förflyttning till en lägre nivå.

En grundvattenströms nivåförhållanden påverkas
av periodiska växlingar i tillföde och avledning.
Grundvatten bildas – åtminstone i de flesta fall –
av regnvatten, som infiltreras i markens porer.
Under sommaren absorberas större delen av
nederbörden av växtligheten eller bortgår genom
avdunstning, och under en sträng vinter, då marken tjälats
före snötäckets bildande, är infiltrationen = 0. Under
sådana perioder sjunker vattenståndet, åtminstone i
strömmens periferiska områden. Även en permanent
sänkning kan inträda i följd av skogars
uthuggning, jords torrläggning och andra åtgärder
varigenom ytavrinningen underlättas och infiltrationen
minskas. Från ett kommunalt vattenledningsverk
pumpas dubbelt så mycket vatten en varm
sommardag som en kulen höstdag, ett sockerbruk arbetar
med ännu mer växlande intensitet. Alla dessa
omständigheter framkalla fluktuationer i vattenståndet
som försvåra bedömandet av en nyanlagd brunninverkan.

Om ett öppet vattendrag, som mottager underjordiska
tillflöden, höjes genom uppdämning, medför
detta en stigning av grundvattenståndet som
försvårar strandområdets dränering. Om vattenståndet
sänkes, kunna brunnarna sina. I båda fallen
ersättas skadorna enligt gällande vattenlag.

Grundvattenlagen bör även innehålla bestämmelser
till bevarande av grundvattnets kvalitet. Den som
fördärvar vattnet i sin nästas brunn må drabbas av
lagens starka arm.

För ett tjugotal år sedan inträffade "Breslaukatastrofen".
Stadens brunnar i Oders dalgång sänkte
vattenståndet med ända till 9 meter, vilket
framkallade så ogynnsamma förändringar i grunden att
vattnet blev oanvändbart utan föregående rening.[1]
En stad kan ha råd att anlägga ett dyrbart
reningsverk, men ej en stackars bonde.

En annan fara hotar, om pumpningen forceras så
att vattenytan sänkes under recipientens nivå. Om
en flod, som av ålder mottagit underjordiska
tillflöden, i stället får avgiva vatten till grunden,
föreligger risk för grundvattnets förorening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>