Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 49. 3 dec. 1932
- Planering inom industrien med hänsyn till konjunkturväxlingarna, av Axel F. Enström
- Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tillämpningen, då det gäller att ställa det egna
företagets statistik i belysning av den allmänna
konjunkturstatistiken. Den konjunkturuppfattniug
jag gjort mig till tolk för inrymmer i sig tilltro till
en tvångsstyrd lagbundenhet, för vilken jag här
gärna skulle ha givit en fullständig motivering, om
tiden tillåtit det. Det framskymtar emellertid av
det sagda, att jag anser naturaproduktionen vara
taktgivaren i de ekonomiska krafternas spel.
Jordbruksproduktionens variationer äro icke
kontinuerliga, men då och då erhållas exceptionellt goda
skördar och ibland ovanligt dåliga. Sådana år
återkomma med en viss regelbundenhet och verka genom
sina kraftiga prisutslag såsom en omkastningsslid
på den ekonomiska maskinen. Den regelbundna
upprepningen kan återföras på klimatiska faktorer.
Om jag nu slutligen visar fig. 8, som anger
växlingarna i den variabla solstrålningens indikator
– solfläckarna – och dessas utomordentligt precisa
koincidens med den förutberäknade kurvan, så
frammanar jag kanske en frestelse att – såsom stundom
skett – stämpla det hela såsom vidskepelse. Från
en naturvetenskaplig ståndpunkt torde väl dock
sammanhanget framstå såsom ganska naturligt.
Emellertid – det finns en risk för att, om innehållet
i denna konjunkturuppfattning anammas bokstavligt
och slaviskt utan verklig förståelse för nödvändigheten
av egna jämförande sammanställningar och
studier, det hela kan bli till vidskepelse, och det är
fruktan därför som dikterat min ovannämnda tvekan.
Jag hoppas dock, att i en församling som denna,
som ju består av tekniskt skolade ekonomer, risken
för missförstånd icke skall vara så stor. I varje fall
vill jag dock varna för att den anrättning jag
serverat slukas hel utan att tuggas ordentligt. Rätt
anammad är jag övertygad om att den kan befordra
hälsa och välstånd.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 26.11.32.
Den världsekonomiska aspekten företer inga tecken
till ljusning. De amerikanska presidentvalen ha icke
medfört någon som helst utsikt till förbättring av det
mellanfolkliga ekonomiska utbytet. Den gångna
månaden har snarast ytterligare poängterat motsättningarna
mellan Europas krigsgäldenärsstater å ena sidan och
U. S. A. å den andra. Den livliga diskussionen omkring
krigsskuldsavskrivningsproblemet i samband med de
största gäldenärsstaternas framställning om befrielse
från den i december inträffande betalningsskyldigheten
har gett vid handen, att det saknas varje som
helst förutsättning, för att den amerikanska
folkrepresentationen skulle acceptera de amerikanska förslagen.
Den grovt demagogiska "upplysningsverksamheten" i
samband med presidentvalet bär här en av sina för
världens ekonomiska tillfrisknande sorgligaste följder.
Hoovers konferenser i elfte timmen med den
tillträdande presidenten och kongressens ledande män visa
till fullo att amerikanerna äro beredda att till varje
pris "hålla på sitt", dvs. icke vika för de förnuftsskäl,
som från europeisk sida anförts för en krigsskuldspolitik,
som icke vältrar oöverstigliga hinder i vägen
för ett allmänt ekonomiskt tillfrisknande. Avslaget på
den engelska diplomatiska framställningen i ämnet
innehåller visserligen formellt endast, att vederbörande
i U. S. A. icke funnit att några skäl förebragta, som
kunna förmå U. S. A. att gå med på ett dylikt
arrangement. Realiter innebär detta dock ett det mest klara
avslag och en för fortsatta förhandlingar mest
avvisande hållning, man gärna kan begära. Den engelska
uppfattningen i denna fråga måste nämligen vara så
fullt känd för de amerikanska statsmän, som handlagt
spörsmålet, att något att tillägga i sak, utöver vad
redan presterats näppeligen kan anses motiverat, med
hänsyn till dess utsikter att leda till avsett resultat.
Det är ju ett oomkullrunkeligt faktum, att skulder
länder emellan icke kunna verkligen gäldas annorlunda
än genom export av nyttigheter, tillhandahållande av
tjänster eller genom avstående av i utlandet placerat
kapital, som mobiliseras genom upplåning. Den senare
utvägen är på grund av sin natur starkt begränsad, i
det att möjligheter att tvångsmobilisera dylika
tillgångar givetvis saknas och att det är praktiskt taget
omöjligt att utbyta engelsk företagarverksamhet världen
över mot amerikansk i en utsträckning som motsvarar
krigsskulderna. Härtill kommer, att varje transaktion
i den riktningen skulle i det nuvarande läget
äventyra den engelska valutan och därigenom öka det kaos,
som redan råder inom den mellanfolkliga handeln.
Teoretiskt kan man givetvis tänka sig, att England för
ögonblicket tager i anspråk Bank of Englands
guldkassa på pund 140 mill. för täckande av de närmaste
årens betalningar. Det råder emellertid väl knappast
något tvivel om att redan en dylik åtgärd i lika hög
grad som ett anlitande av den i utländska valutor
placerade pundstabiliseringsfonden skulle medföra en
kraftig försämring av pundvalutans yttre värdering
och därigenom ytterligare stegra svårigheterna för de
länder, som redan nu i hög grad drabbats av
pundförsämringen och sålunda i första hand U. S. A. Det är
framför allt den amerikanska ovilligheten att inse, att
man binder ris till sin egen rygg genom att i den
nuvarande situationen till varje pris framtvinga ett
fullgörande av de europeiska staternas betalningsskyldighet
och därigenom öka valutakaoset i Europa, som är
så i ögonen fallande. Den utomordentligt starka
nedgången i den amerikanska utrikeshandeln borde vara
ägnad att rikta uppmärksamheten på nackdelarna av
den nu drivna politiken. Den amerikanska exporten
under oktober uppgick endast till 34,5 proc. av den under
samma månad av 1929 och motsvarande siffra för
importen var 36,8 proc. Dels är emellertid den
amerikanska exporten av industriella helfabrikat
samlade på ett relativt fåtal händer, som icke förmår
göra sig starkare hörd eller gällande på den politiska
arenan, dels utgöres en ekonomiskt synnerligen tungt
vägande del av exporten av rena råvaror, som de
amerikanska producenterna nog kunna räkna med att vinna
avsättning för i Europa i tämligen oförändrad
utsträckning, huru än förhållandena utveckla sig där
under de närmaste åren. Något omedelbart tvång att
ta hänsyn till den ekonomiska situationen i Europa
känna därför icke de amerikanska politiker, som
utöva det avgörande inflytandet i denna fråga, även när
de äga förutsättningar att överblicka den
världsekonomiska situationen. Framför allt äro de absolut
ovilliga att förutse den situation, som måste inträda,
därest Europa skall genom ett upparbetande av sitt
exportöverskott på U. S. A. göra en verklig avbetalning
å sina skulder till U. S. A., såsom ju i det långa loppet
ovillkorligen måste ske, om icke skulderna skola stiga
med ränta på ränta och anta orimliga proportioner.
Framkallandet av ett dylikt exportöverskott gentemot
U. S. A. förutsätter en betydligt kraftigare europeisk
spärr mot amerikanska varor, än den som hittills satts
upp mot desamma, och samtidigt att U. S. A. trots
detta icke genom höga tullar förhindrar en stegring av
den amerikanska importen. Den nuvarande
utvecklingen tyder på att även om Europa icke skulle våga
sig på ett sådant handelskrig med U. S. A., så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0472.html
