Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 10 dec. 1932 - Gratisförslagen inom entreprenadväsendet och industrien. Diskussion, av Vilh. Nordström, Hans Krogh, Hugo Hammar, Hugo Theorell, Thore Thelander, Edvin Lundgren, Gösta Richert, Sal. Vinberg, H. Kreüger, A. Ahlén och K. Huldt, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetet kan emellertid underlättas högst avsevärt,
om förutsättningarna på platsen blivit föremål för en
sakkunnig undersökning och delgivas leverantörerna i
en koncis form. Här har, såsom ingenjör Richert i
annat sammanhang framhållit, den konsulterande sitt
givna arbetsområde.
Däremot måste jag anmäla en mot ingenjör Richerts
konträrt motsatt uppfattning, när han säger, att
beställaren naturligtvis kan från en leverantör eller
entreprenör få just de råd, varav han är bäst betjänt, men att
han icke har rätt att fordra att från dem få ett fullt
opartiskt och objektivt bedömande av hela problemet. I
verkligheten förhåller det sig så, att det är ingenting
man är så rädd för som att leverera en anläggning, med
vilken kunden ej är nöjd. När de tekniska
förutsättningarna för en lyckad leverans ej föreligga, gör man
därför klokast i att hålla sig borta eller råda kunden
att vända sig till annan leverantör.
Den tillfälliga vinst man eventuellt skulle kunna göra
genom en dylik tekniskt ej motiverad leverans är ju så
obetydlig vid sidan om det kapital, som ligger bundet
i leverantörens produktionsapparat, och värdet av detta
kapital i så hög grad beroende av det förtroende
leverantören lyckas förvärva hos sina klienter, att kunden
häri har en fullgod garanti för ett objektivt råd, i
händelse han skulle vända sig till tillverkaren direkt.
Jag förutsätter då givetvis, att som rådgivare väljes en om
sitt anseende mån firma, och som ej tillhör
tillfällighetsföretagen. Ju mera "good will" firman vetat att
förskaffa sig, desto tryggare kan kunden känna sig.
I de fall kunden emellertid tillkallar den
konsulterande ingenjören bör denne ej utföra sitt arbete på
sådant sätt, att han klipper av den direkta kommunikationen
mellan sin uppdragsgivare och leverantören. Han
skall i stället i sin uppgift inrymma åvägabringandet av
ett förtroendefullt samarbete mellan de intresserade
parterna. Härigenom kan en hel del obehövligt arbete
sparas. En given förutsättning för att ett sådant samarbete
skall kunna etableras, är naturligtvis, att de uppslag en
leverantör kan komma med behandlas på sådant sätt,
att hans "andliga äganderätt" till arbetet ej äventyras.
Ingenjör Hans Krogh: Inom byggnadsfacket
föreligga missförhållanden av gratiskonsultationen, som stå
i en annan klass än som förekommer på andra tekniska
områden. Det ligger även i entreprenörernas eget
intresse att härvidlag lämna sin medverkan till sådana
reformer, som ligga inom gränsen för det möjliga och
nyttiga att genomföra.
För att förstå orsakerna till, att entreprenörernas
sakkunskap kommit att tagas i anspråk för s. k.
gratiskonsultation i så stor omfattning, att det blivit till
förfång för den konsulterande ingenjörskåren, bör man
hålla i minnet, att de svenska entreprenörerna arbeta
under synnerligen ogynnsamma villkor. Sverige torde
vara det enda kulturland, där ännu i dag en väsentlig
del för att ej säga större delen av allmänna arbeten
utföras genom statliga och kommunala organ i egen regi.
Detta innebär för entreprenörerna en stark begränsning
av deras marknad och skärper för dem nödvändigheten
att så mycket intensivare kämpa om den återstående
delen av marknaden. De mera förutseende bland
entreprenörerna, som utrustat sina företag med teknisk
sakkunnig personal, ha därigenom fått ett försprång
framför sina mindre väl rustade konkurrenter, och man får
inte förtänka dem i, att de utnyttja detta försprång,
vilket just sker genom att de ställa sin tekniska
sakkunskap, kombinerad med praktisk och ekonomisk
erfarenhet till beställarnas förfogande. Man får ej heller
förtänka de senare i, att de begagna sig därav.
Sakkunskapen söker man alltid, där man tror, att den
finnes, och det kan ju inte gärna bestridas, att
beställaren i allmänhet har avsevärd nytta för
utredningen av ett byggnadsprojekt av de uppslag, han
erhåller från de olika entreprenörerna. Det kan ej heller
ur allmän synpunkt vara önskvärt, att detta förhållande
principiellt ändras.
Den s. k. gratiskonsultationen förekommer i mycket
olika omfattning på olika områden inom väg- och
vattenbyggnadsfacket. Ifråga om vattenkraftanläggningar
är den i nuvarande stund nästan okänd, delvis därför,
att dessa arbeten vanligen kräva så omfattande
undersökningar och utredningar, att de ej rimligtvis kunna
bli föremål för gratiskonsultation. Sådan har däremot
förekommit rätt mycket på hamnbyggnadsområdet och
då särskilt ifråga om kajbyggnader. Det är dock på
brobyggnadsområdet, som systemet mest allmänt
tillämpats, och det har onekligen nått en betänklig
utveckling. Ytterst bristfälligt undersöknings- och
utredningsmaterial tillhandahålles vanligen entreprenörerna
vid inhämtandet av anbud på broentreprenader. Detta
innebär givetvis ett oförsvarligt slöseri med
arbetskraft och penningar, när ett stort antal entreprenörer
var för sig skola ej endast upprätta förslag till en
brobyggnad utan tillika underkasta sig kostnaderna för en
resa till byggnadsplatsen för inhämtandet av de
primäruppgifter, som fordras, för att kunna upprätta ett
förslag och utarbeta kalkyler, och detta ofta nog för
objekt av ganska anspråkslös omfattning. Detta system
är högst betungande för entreprenörerna. Ur deras
synpunkt vore det önskvärt, att en fullt kompetent
konsulterande ingenjör upprättade entreprenadprogram.
I dennes uppgift skulle ingå att anskaffa fullt
tillförlitligt undersökningsmaterial och övriga
primäruppgifter. I allmänhet borde också ett i stora drag
utarbetat förslag till anläggningens utförande ingå i
programmet men med rätt för entreprenören att
framlägga motförslag eller förslag till modifikationer,
innebärande tekniska eller ekonomiska fördelar.
Dr-ing. Hugo Hammar (skriftligt inlägg):
Götaverkens projektavdelning för nybyggnad av fartyg är
en särdeles dyrbar apparat, som kräver våra allra bästa
ingenjörskrafter. Verkstadsledningen skulle gärna se,
att vi kunde draga in på en sådan institution, men jag
har den bestämda övertygelsen, att detta skulle bliva
ödesdigert för vår ackvisitionsverksamhet. Redaren vet
sällan exakt vad han vill ha, och då han kastar ut sitt
kortfattade program, så få de tillfrågade varven arbeta
ut olika projekt, vilka värdesättas ej endast ur
prissynpunkt utan även beträffande de fördelar, som kunna
vara förknippade med det ena eller andra förslaget.
Priset spelar dock alltid först och sist den avgörande
rollen för redaren, som måste räkna med fartygets
räntabilitet, en faktor, som är av större betydelse för
sjöfarten än i annan verksamhet. Fartyget har
nämligen förutom bankräntorna och amorteringen de höga
assuranspremierna, vilka måste räknas på inköpspriset.
Detta gör, att bygget skall göras så enkelt och
prisbilligt som möjligt utan att minska på effekt och
driftsäkerhet. Den konsulterande ingenjören förstår i
allmänhet fullt de senaste kraven men lägger vanligtvis
alltför stor tyngd på dessa och kan för sin del icke
våga taga de risker, som ett verkstadsbolag med stor
erfarenhet kan göra och dagligen gör med ekonomiska
garantier. De offerera betydligt enklare konstruktioner
än vad den konsulterande i allmänhet kommer med.
Jag har därför kommit till den uppfattningen, att
fartyg, planerade från de konsulterande byråerna, bliva
något dyrare än de som konstrueras direkt från varven;
naturligtvis beroende på den konsulterande ingenjörens
kompetens: ju högre denna är, ju billigare kan man
få fram ett fullgott fartyg.
Civilingenjör Hugo Theorell: Inom det värme- och
sanitetstekniska facket äro här berörda missförhållanden
relativt litet framträdande. Den uppfattningen är
vanlig bland enskilda byggherrar, att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
