- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Bergsvetenskap /
61

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 AUG. 1932

BERGSVETENSKAP

61

elektroden vid fas l, vars energimängd är i
motsvarande mån mindre, medan elektroden vid fas 2
förblir oberörd av utjämningen mellan faserna l och
3. - Denna osymmetriska belastningsföreteelse
uppträder emellertid även vid fullt symmetriskt
byggnadssätt hos ugnen, symmetrisk strömtillförsel och
placering av transformatorerna.

Fig. 29.

Fig. 29 anger ett kopplingsschema mellan
generatorn och en trefasugn, där de tre
enfastransfor-matorerna äro kopplade Al A- Det nedan givna
betraktelsesättet blir emellertid detsamma, om en
trefastransformator användes och kopplingssättet är
t. e. A/Y. Generatorns klämspänningar R, S, T ge
på sekundärsidan av ugnen spänningarna jR15 S15 Tr
Till följd av symmetrien på högspänningssidan samt
låg strömstyrka och hög spänning per fas erhålles
där ingen olikhet, utan denna är för trefasugnen
praktiskt sett uteslutande att hänföra till
sekundärsidan. Detta framgår närmare vid betraktandet av
de tre olika strömkretsarna på sekundärsidan (fig. 30).

Man finner då, att strömkretsarna A och B äro
praktiskt taget identiska. Strömmen passerar från

5><>VAA07> C

[]»


B

VWo
oA/W^o ’c
p
jAAAA- * ’x^AAA

*D
’0 ’[
] [
]’

Fig. 30.

den ena transformatorklämman genom den ena
elektroden, dess ljusbåge, genom den ledande bottnen
och tillbaka till den andra transformatorklämman
över ljusbågen vid denna elektrod och genom
densamma. Vid strömkretsen C inses, att ledningen där
är ca dubbelt så lång som vid någon av kretsarna
A eller B. Enär strömstyrkan i vardera kretsen är
mycket hög och för alla tre kretsarna praktiskt taget
lika, erhålles en stark självinduktion av det bildade
magnetiska fältet, vilket ger anledning till en
induk-tionsspänning E8. Till följd av den ungefär dubbla
ledningslängden vid strömkretsen C blir
självinduktionen där ungefär dubbelt så stor vid denna ström-

krets som vid någon av kretsarna A eller B. Detta
framgår av vektor diagrammet fig. 31, varav ses, att
den ohmska spänningskomposanten för strömkretsen
C - ohmska spänningsfallen, ljusbågsspänningen osv.
- blir betydligt mindre än vid någon av
strömkretsarna A eller B. - De ovan berörda svårigheterna
öka starkt med stegrad ugnseffekt. Det har därför
vid trefasugnar av ända till 10000 kW effekt
inträffat, att effektfaktorn sjunkit så lågt som till
cos (p - 0,60-0,70.

Vid samma strömstyrka blir den mellan resp.
elektrod och den ledande bottnen härskande
spänningen avgörande för den energimängd, som
om-sättes. Enär de ohmska motstånden äro små och
tillnärmelsevis lika vid de tre strömkretsarna, skulle
var och en av de två inom varje strömkrets
befintliga ljusbågarna upptaga hälften av den verksamma
spänningskomposanten. Emellertid är denna
avsevärt lägre för strömkretsen C, varigenom för
genom-sändandet av samma ampéretal som i strömkretsarna
A och B elektroden avsevärt måste sänkas.
Därigenom kommer icke hälften av den i strömkretsen
C härskande verksamma spänningen att fördela sig
på l och 3, utan 2 resp. 3 erhålla en större del av
den verksamma spänningen i strömkrets A resp. i
strömkrets C. Spänningarna vid 2 och 3 bli därför
vid konstant strömstyrka ännu högre, elektroderna
måste dragas upp och befinna sig därför högre
inställda i beskickningen än elektrod l, en iakttagelse,
som man alltid möter vid en trefasugn, när
ampere-talen hållas lika.

Önskar man undvika denna olika inställning av
elektroderna, kan man minska ampéretalet på
elektrod 1. De magnetiska fälten bli då svagare i
strömkretsarna A och C än i B, självinduktionen i de
olika strömkretsarna ändras, och särskilt blir den i
C härskande ej så stor rel. A och B som förut.
Skillnaden i verksam spänning blir mindre och
vektordia-grarnmet närmar sig mera det om 120° fasförskjutna
transformator-spännirigsdiagrammet fig. 29. - Det

Fig. 32.

kommer likväl vid en bestämd strömstyrka att
utbilda sig ett jämviktstillstånd, vilket ger sig tillkänna
i en lugnare, eller vid de tre faserna mera likvärdig
gång hos ugnen, utan att man likväl kan undgå
inverkan av den "svaga fasen", vilken inverkan genom
det lägre ampéretalet har i någon mån kompenserats
av den i proportion därtill minskade induktiva
spänningen med dess olägenheter.

De inflytanden av den "svaga fasen", som i det
föregående ha berörts, äro mera ingående
utvecklade av Wotschke.9 Genom en hel del matematiska

9 J. Wotschke: "Die Leistung des Drehstromofens".
Ver-lag- von Julius Springer, Berlin 1925.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932b/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free