Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 NOV. 1932
BERGSVETENSKAP
86
Sammanfattning.
Föreliggande uppsats redogör för resultaten vid
en del preliminära försök, som företagits i syfte att
utröna, huruvida det vid användningen av legerat,
ihåligt bergborrstål av oljehärdningstyp vore möjligt
att med tillfredsställande resultat utbyta den nu
vanligen använda men i borr smed j an osande och därför
föga angenäma oljehärdningen mot härdning med
tryckluft.
För försöken har konstruerats den i fig. l
återgivna apparaten, och för avkylningen vi l
härd-ningen har använts den från kompressorn för
berg-borrmaskinernas drift levererade tryckluften av ca
6,5-6,8 åto.
Som försöksobjekt för lufthärdningen hava
använts två legerade bergborrstålkvaliteter, betecknade
A och B, samt med å sid. 81 angivna analyser.
De praktiska proven med lufthärdningen ha
utfallit fullt tillfredsställande vid borrning i de
bergarter, som i det föregående (sid. 81) angivits och
med angivna bergborrmaskintyper. För orientering
i frågan äro i tab. I, sid. 83, en del resultat
sammanförda efter mätningar vid borrning med ett relativt
stort antal borrskär, tillhörande stålsort A, såväl
luft-söm oljehärdade. Försöken med borrstål B visade
inga avvikande resultat från de i tab. I angivna och
återgivas därför ej av utrymmesskäl.
En metallografisk undersökning har utförts å
borrskär härdade dels i tryckluft, dels i rovolja.
Vid hårdhetsprovnmg enligt VICKERS princip
(diamantpyramid, belastning 30 kg) visade sig, att
hårdheten å skärens yta, liksom på deras omkrets, var
vid här relaterade avkylningssätt lika stor för de
lufthärdade som för de rovoljehärdade skären.
Stålet A visade vid såväl luft- som rovoljehärdning
ett något större hårdhetstal än stålet B; ett
förhållande, som ej kunde praktiskt påvisas.
Här ovan i korthet meddelade försöksresultat äro
att betrakta som en orientering i frågan beträffande
möjligheter att komma ifrån den i vissa avseenden
icke alltid så angenäma oljehärdningen i en
borrsmedja.
Frågans ekonomiska sida har därför ej behandlats
i detta preliminära meddelande rörande de tekniska
möjligheterna att härda legerat bergborrstål av
oljehärdningstyp i tryckluftström istället för i olja.
NÅGRA INTRYCK AV BELGIENS MARMORINDUSTRI.
I nedanstående utdrag och bearbetning
av en reseberättelse av disponent Carl
Lönnqvist, Kolmården, redogöres för allmänna
förhållanden inom Belgiens marmorindustri
samt för metoder och maskiner i
marmorbrott i Belgien samt marmorverkstäder i
Belgien och i Tyskland.
Belgien är ett med avseende på tillgångar av
marmor av olika slag synnerligen gynnat land.
Förekomsterna ligga huvudsakligen i södra delen av
landet, dels efter Namurdalen, dels i området mot
Ardennerna. Ifrågavarande trakter hysa en högt
utvecklad gruvindustri, äro tätt befolkade och försedda
med goda järnvägs- och landsvägskommunikationer.
Avstånden mellan marmorbrotten och verkstäderna
för bearbetning uppgå högst till 20 å 30 km och ha
med nuvarande biltrafik ofantligt mycket mindre
betydelse än förr, då transporterna ofta nog fingo ske
med hästar. De flesta marmorbrott ha dock tillgång
till järnväg.
Vid tiden för författarens besök (sommaren 1929)
var arbetaretillgången inom marmorindustrien,
liksom inom Belgiens industri i allmänhet, mycket
knapp. Marmorfabrikerna voro överhopade med
order, utan tvivel beroende på den låga belgiska
valutan. Arbetsintensiteten var överraskande stor,
trots att arbetena på de flesta ställen utfördes mot
timlön. För lättare verkstadsarbete sysselsattes i
stor utsträckning kvinnor.
De maskinella anordningarna inom
marmorindustrien voro mycket väl utnyttjade. Kranar, spel,
traverser och andra lyftanordningar ersatte i full
utsträckning det manuella transportarbetet.
Transport på band förekom icke vid fabrikerna, enär
lagerprodukterna inom denna industri äro rätt få.
Vid tillverkning av byggnadsmarmor användes i
verkstäderna mycket förenklade metoder i jäm-
förelse med dem som tillämpas i Sverige. Med
orderna till verkstäderna följde kompletta
arbets-ritningar, varför intet ritkontor behövde hållas vid
verkstaden. I olikhet med vad som är fallet i
Sverige lämnade arkitekterna fullt utarbetade ritningar
på de byggningar som skulle utföras, vilket bl. a.
innebär fördelen, att detaljer, t. e. marmorarbeten,
kunna utföras utan måttagning på bygget och därför
levereras i god tid.
För lösgörande av blocken i marmorbrotten komma
i huvudsak två metoder till användning, dels
borrning av långsömmar i kombination med bredkilning,
dels linsågning.
Förstnämnda metod tillämpades i det av förf.
besökta marmorbrottet i Mazy, tillhörigt S. A. Beige
des Marbres, Pierres et Granits, där svart marmor
brytes i en gruva under jord på ett djup av ca 60 m
vid tillfället. Brytningen försiggår i tre pallar om
tillsammans 1,65 m. Uttagningen av blocken sker
genom borrning av långsömmar med Pneumatiska
borrmaskiner. Härvid borras hål vid hål med så
stora mellanrum, att mellanbalkarna kunna borttagas
med samma borr. För ändamålet användes en
borr-ställning (fig. 1), bestående av en ca 3 m lång
U-balk, som fastspännes i den blivande sömmens
riktning. Balken är monterad på kant och uppbär en
sorts klove, i vilken borrstålet instickes i ett så stort
hål, att borren blir frigående. Klovens läge på
balken, och därmed avstånden mellan borrhålen,
bestämmes medelst hål, i vilka insättas stålpinnar för
klovens fasthållande. Pinnen flyttas i ordningen a,
b. c enl. fig. Borrmaskinerna äro självroterande och
arbeta med luft av 7 kg tryck. På varje balk voro
monterade två borrmaskiner, som sköttes av var sin
man.
I 90° vinkel mot borrsömmen huggas hål för
bredkilar, varefter marmorbanken spräckes medelst kil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
