Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1932 - I. Herlitz: Praktisk beräkning av kortslutningsströmmar i ledningsnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE l
JAN. 1932
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK
INNEHÅLL: Praktisk beräkning av kortslutningsströmmar i ledningsnät, av L Herlitz. - De tekniska frågorna
vid CCI:s plenarsammanträde i Paris 1931, av A. Holmgren. - Driftserfarenheter från kraftledningar med och
utan jordlina, av Theodor Björgerd. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden.
PRAKTISK BERÄKNING AV KORTSLUTNINGSSTRÖMMAR
I LEDNINGSNÄT.
Av L HERLITZ.
Inledning.
Kortslutningsfenomenens alltmer växande
betydelse för projekteringen av elektriska
anläggningar har frambragt ett kännbart behov av
beräkningsmetoder, som giva en tillfredsställande
noggrannhet, men likväl äro tillräckligt enkla för att
kunna användas i dagligt bruk av den praktiske
projekteringsingenjören utan allt för ingående
kännedom om problemets teoretiska sida.
Ett försök i denna riktning har för några år sedan
gjorts i Tyskland, där VDE i samband med
antagandet av de nya normerna för högspänningsapparater
(REH/1929) lät utarbeta ett "Anhang. Methode zur
Berechnung von Kurzschlusströmen und
Abschalt-leistungen", med motiveringar i ett flertal uppsatser
i ETZ (se litteraturförteckningen).
De av VDE rekommenderade metoderna förefalla
emellertid i förhållande till sin noggrannhet alltför
vidlyftiga och komplicerade. Svenska
Elektroingenjörsföreningens överströmskommitté har därför
ansett det lämpligt att återupptaga frågan och bl. a.
uppdragit åt förf. att söka utarbeta ett lämpligt
förslag. Det följande utgör en motivering av de
formler, som härigenom framkommit samt en
uppskattning av de fel, som de oundvikliga approximationerna
kunna väntas medföra. Till undvikande av
missförstånd meddelas dock, att undersökningen icke
behandlats av kommittén, som därför icke bär något
ansvar för densamma.
Allmänna grundbegrepp.
Kortslutningsfenomenen äro för anläggningsteknikern av intresse huvudsakligen ur följande tre
synpunkter.
1. Elektrodynamiska verkningar. Dessa
bestämmas i första hand av strömmens största
momentvärde, /max. För konstruktioner som icke äro fullt
stela, såsom t. e. på isolatorer fritt upplagda
ledningar, kan dock strömmens tidsförlopp hava ett
betydande inflytande på grund av svängnings- och
resonansfenomen.
2. Bryteffekt. Ehuru ännu ett flertal definitioner
av denna äro i bruk, är man numera så gott som
enig om att den bör bestämmas ur effektivvärdet / r
av strömmens växelströmskomposant i det
ögonblick, då brytarens kontakter åtskiljas ("brytströmmen"), och effektivvärdet Er av den spänning, som
återvänder omedelbart efter brytningen ("brytspänningen"). Nyare forskningar hava dessutom påvisat
den fundamentala betydelsen av den av
strömkretsens egensvängningstal bestämda hastighet,
varmed spänningen efter brytningen återvänder, men
teorien synes ej vara så långt framskriden, att
hänsyn härtill ännu kan tagas vid bestämning av
bryteffekten.
3. Uppvärmning. Enär avkylningen under de
korta tider en kortslutning vanligen varar är
obetydlig, är uppvärmningen praktiskt taget fullständigt
bestämd av tidsintegralen av strömmens kvadrat,
eller strömmens effektiva medelvärde under
kortslutningstiden,
It =
i2 dt.
Det föreliggande problemet kan nu anses vara
följande:
1) att ur givna data för maskiner och ledningar
beräkna kortslutningsströmmens förlopp,
2) att med ledning härav utvälja lämpliga
apparater, vilkas egenskaper äro kända i form av normenligt kända garantivärden, nämligen
a) strömmens största tillåtna momentvärde
’max 5
b) största tillåtna effektiva medelvärde under
5 sek., 75,
c) största tillåtna brytström och brytspänning,
3) att beräkna påkänningen på de delar av
anläggningen, för vilka garantivärden ej finnas uppgivna,
resp. att beräkna dessa så att de innehålla uppställda
fordringar.
Det visar sig, att alla önskade storheter med
hjälp av ett par kurvskaror kunna bestämmas
praktiskt taget utan räkningar, om strömmens
begynnelsevärde Ib och dess permanenta värde ik vid trefasig kortslutning äro kända, och att även dessa
strömmar kunna beräknas med enkla formler, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
