- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Elektroteknik /
3

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1932 - I. Herlitz: Praktisk beräkning av kortslutningsströmmar i ledningsnät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 JAN. 1932

E L E K T R O T E K N I K

Växelströmmens dämpning erbjuder betydligt
större svårigheter vid beräkningen. Rätteligen borde
den måhända ingå bland av maskinleverantören
lämnade garantiuppgifter, men då detta knappast
torde kunna genomföras, får man nöja sig med mer
approximativa metoder.

Teorien ger formeln

a = 2 nv

X

där rm är rotormotståndet och X
begynnelsereak-tansen (inkl. yttre reaktans), omräknad till
rötor-sidan. Det "omsättningsförhållande" som skall
läggas till grund för denna omräkning kan uttryckas i
begynnelse- och kortslutningsreaktanserna, och man
finner efter en del omformningar, som här skola
förbigås, följande uttryck

a- 100

’50 P

I

där

ko

(6)

Pm = magnetiseringseffekten i tomgång, kW
P = maskinens märkeffekt, kVA
Iko = kortslutningsströmmen vid
tomgångsmagne-tisering.

I denna formel äro samtliga storheter kända eller
kunna lätt bestämmas, och beräkningen kan därför
ske utan alltför stort besvär då behov därav
föreligger.

Emellertid visa experiment ganska stora
avvikelser åt båda hållen från teorien, och någon hög grad
av noggrannhet kan därför icke påräknas. Under
dessa förhållanden blir man säkerligen i flertalet fall
nödsakad att räkna med ett uppskattat
genomsnittsvärde. Tyska normerna rekommendera härvid
a = l, vilket även synes passa tämligen väl för
svenska maskiner.

Emellertid bör uppmärksamheten fästas vid att a
icke är oberoende av den yttre reaktansen. I Pm
och P ingår givetvis icke denna, och parentesen kan
skrivas

*n *n ___ Ln

_ ^Åk - LÖJ

Lko Lb &

och är sålunda även oberoende av XM, i det att Xu
ingår i både Xk och Xb.

Den sista faktorn däremot beror tydligen av den
yttre reaktansen. Sättes

’’-K

h

kan man sålunda skriva

K

a = aa

(7)

där index g hänför sig till direkt kortslutning av
generatorn och alltså i allmänhet ag sättas = 1. Det
är likgiltigt om K beräknas vid tomgångs- eller
be-lastningsmagnetisering, enär med här
rekommenderade beräkningsmetoder (jfr nedan under den
permanenta kortslutningsströmmen) magnetiseringen
påverkar Kg och K i samma grad.

Enär vidare K minskas med ökande yttre reaktans
minskas även «. Någon experimentell bekräftelse
härpå är mig icke bekant, men det synes dock
säkrast att räkna härmed i den mån det kan ske utan
alltför stort arbete, varom mera längre fram.

Den permanenta kortslutningsströmmen.

Ehuru denna sedan långt tillbaka kan beräknas
synnerligen noggrannt för en maskin, råder för
beräkningar i ledningsnät, dvs. med yttre reaktans,
minst lika stor förbistring beträffande denna som
beträffande den plötsliga kortslutningsströmmen.
Formeln skrives visserligen (för en krets utan motstånd)
vanligen under formen

_ kE

I k = Y ~T~Y~’
A£ -f &u

där Xk är maskinens kortslutningsreaktans.
Beträffande sättet att bestämma konstanten k gå däremofr
metoderna isär.

För en omättad maskin råder ingen tvekan om att
k helt enkelt är förhållandet m mellan
magnetiseringen vid kortslutningstillfället och
tomgångsmagne-tiseringen.

För att erhålla en generell lösning av problemet
har VDE i förutnämnda "Anhang" utgått från en
normalform för tomgångskarakteristiken och på
denna tillämpat en grafisk beräkningsmetod som
åskådliggöres i fig. 2. Från den mot magnetiseringen
vid kortslutningstillfället svarande punkten på
abskissaxeln drages en linje, vars vinkelkoefficient
(tg a) är proportionell mot Xb -f Xtt, och dennas
skärningspunkt med TK bestämmer i en viss skala
kortslutningsströmmen Ik på sätt fig. visar. Genom
att dessutom draga en mot Xu = O svarande linje
(med vinkelkoefficienten tg a0) kan man på sätt fig.
visar även bestämma maskinens polspänning under
kortslutningen. Den totala ordinatan för skärnings-

Fig. 2. Konstruktion för bestämning av konstanten k.

punkten med TK är lika med den inducerade
spänningen. Skalan för såväl Ik som a bestämmes av
den vanliga belastningstriangeln för
tomgångsmagne-tisering, vilken bestämmer den som bekant
förutsatta kortslutningsströmmen vid
tomgångsmagneti-sering, Iko, och vars lutningsvinkel a0 svarar mot
endast X6, så Mtga:tga0 = (%b + %u) . X6.

Med hjälp av denna konstruktion har konstanten k
bestämts och återgivits i tabeller och kurvor som
funktion av Xu och m (i VDE betecknad med v).

Ett antagande, att k = m såsom för omättad ma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932e/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free