Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1932 - I. Herlitz: Praktisk beräkning av kortslutningsströmmar i ledningsnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 JAN. 1932
ELEKTROTEKNIK
tivvärdet kan antagas överensstämma med det
teoretiska värdet.
För den permanenta kortslutningsströmmen ger
teorien formeln
\j3mE __ \/"3/t3
"* t-X6 + 2XM I
1 m#
där såsom förut E är fasspänningen och
7-y . Y"
6 Afc + AM
... (11)
J-ko ^b 1" -A.M
För direkt kortslutning av en generator ger denna
formel 7Ä,2 : IM = l?4 ^ l?5? vilket tämligen väl
stämmer med erfarenheten. Någon fullständigare
experimentell kontroll med varierande yttre reaktans
är mig icke bekant, men formeln torde dock utan
risk kunna tillämpas.
Dämpningsexponenten a är enligt erfarenheten
vanligen ca 70 % av värdet vid trefasig
kortslutning.
Kortslutning mellan en fas och nolla.
Detta slag av kortslutning ger större strömmar
än båda de föregående. Emellertid torde
generatorer med direkt jordad nollpunkt numera endast
förekomma vid lågspänning, där jordmotståndet i
hög grad reducerar strömmen, och direkt
kortslutning mellan fas och nolla kan därför anses sakna
praktisk betydelse.
Strömmens största momentvärde; elektrodynamiska
krafter.
Enligt förslaget till överströmsnormer skall för
apparater, som kunna bliva utsatta för stora
kortslutningsströmmar, det högsta tillåtna momentvärdet
för dessa uppgivas och garanteras, och
beräkningarna böra alltså inriktas på en beräkning av det
verkligen uppträdande maximivärdet. Härför
angives vanligen formeln
vilken gäller för en konstant växelström med en
däröver lagrad likströmskomposant med dämpning
enligt ekv. (5).
Vid direkt kortslutning av en generator måste man
dock på grund av det sätt, på vilket Ib enligt SEN 3
skall bestämmas, sätta dämpningen lika med noll.
Tillägges en säkerhetsmarginal av ett par procent
med hänsyn till möjligheten av en sammanlagring
med belastningsströmmen, kan man lämpligen skriva
/,,,"= 3 7t.
Då yttre impedans tillkommer växer vanligen
dämpningen ganska starkt, parentesen överstiger då
sällan värdet 1,8 och kan ofta nedgå till nära 1.
Emellertid kunna särskilt för på isolatorer fritt
upplagda ledningar påkänningarna avsevärt ökas
genom svängningsfenomen. Denna ökning är
proportionellt sett större vid stor likströmsdämpning,
enär strömmen i första ögonblicket stiger hastigare
och fenomenet sålunda får en mer stötartad
karaktär, och det finnes t. o. m. en gräns, från vilken ökad
dämpning medför ökat absolut värde på
påkän-ningen. Visserligen kan svängningarnas inflytande
minskas genom att göra avståndet l mellan
stödpunkterna tillräckligt mycket mindre än den kri-
tiska längd Ifo vid vilken ledningen kommer i
resonans med kraftens pulsationsfrekvens. Detta stöter
emellertid ofta på praktiska svårigheter, och man
kan nog icke allmänt påräkna mindre värde än
l = 0,8 4, vilket ligger tillräckligt nära
resonanspunkten för att i avsevärd grad Öka påkänningarna.
Beaktas dessa genom att i ekv. (12) ersätta
parentesen med en faktor k, som i sig innehåller
svängningarnas verkan, finner man för denna faktor vid
l/lk = 0,8
E/X - O 0,1 0,2 0,5 l 2 5 oo
k = 2,16 1,90 1,71 1,40 1,25 1,30 1,50 1,64
För R/X = oo och några olika värden på l/lk finner
man återigen
l/lk - 0,8 0,7 0,6 0,5 0,1
k = 1,64 1,52 1,46 1,44 1,42
Värdena för små värden på R/X äro troligen något
på säkra sidan, enär dessa uppträda huvudsakligen,
då även växelströmmen i första ögonblicket dämpas
starkt. Med hänsyn till ovanstående siffror samt
svårigheten att noggrannt beräkna
svängningsfenomenen synes det emellertid lämpligast att icke alltför
mycket komplicera formlerna utan i stället räkna
med ett genomsnittsvärde på säkra sidan. Av VDE
rekommenderas att sätta k = 1,8, vilket synes vara
ett lämpligt värde och ger
.’max £* &*.!).
Den elektromagnetiska kraften mellan två
parallella ledare beräknas vanligen enligt formeln
9/7 \2
F ==-[ m^-
d U 0007 ..........
där d - ledarnas centrumavstånd i cm och F kraften
i kg/m. Vid trefasig kortslutning med de tre faserna
i ett plan blir i själva verket kraften endast
^T/2 = 0,866 gånger värdet enl. ekv. (13). Vid
kortslutning mellan två faser är formeln riktig, och om
yttre impedansen är liten, har enligt det föregående
även 7max samma värde som vid trefasig
kortslutning. Vid stor yttre impedans åter minskas 7raax ned
mot ^3 /2 gånger värdet vid trefasig kortslutning, dvs.
kraften nedgår till 0,75 gånger värdet enl. ekv. (13),
med 7max beräknad för trefasig kortslutning. Med
användande av strömmen vid trefasig kortslutning
skulle formeln alltså ge den största verkligen
uppträdande kraften vid direkt kortslutning av
maskinen, men upp till 15 % för stort värde vid
kortslutning över stor yttre impedans. En korrektion för
detta fel skulle emellertid komplicera räkningarna i
så pass hög grad, att det synes försvarligt att bortse
därifrån.
Brytström och brytspänning.
Dessa erhållas lätt med hjälp av kurvan för y (fig.
1) ur formlerna
Ir = It + y(It - It) ............ (14)
Er = ±-En. ..................... (15)
(13)
I regel är det utan tvivel tillrådligt att
dimensionera bry tärna för momentan brytning, dvs y = l,
varvid
Ir = I* .................. (14 a)
Er=En .................. (15 a)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
