Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1932 - A. Holmgren: De tekniska frågorna vid CCI:s plenarsammanträde i Paris 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
2 JAN. 1932
1.2
Fig. 2. Kurva för störningsverkans beroende av störningsspänningens
frekvens vid radioöverföring.
ström av 800 p/s till filtrets ingångsklämmor riktigt
angiver effektivvärdet av dennas spänning i mV.
Då mätinstrumentet skall inkopplas parallellt över
hörtelefonen i en telefonapparat ansluten till den
ledning, som undersökes och då det därvid ej bör
rubba spänningsfördelningen i denna krets bör
detsamma ha en hög ingångsimpedans, minst 10 000
ohm.
För uppmätning av den inducerande
störningsspänningen, vilken är av högre storleksordning och
ej kräver förstärkare för att låta sig mätas, behöver
filtret förses med ett frekvensberoende komplement,
som korrigerar för de olika frekvensernas olika
in-duktionsinverkan. Är det fråga om ren
elektromagnetisk induktion är den inducerade spänningen
proportionell mot den inducerande strömstyrkan och
mot frekvensen, vid influens däremot proportionell
mot den inducerande spänningen och oberoende av
frekvensen. Vid praktiskt förekommande
induk-tionsfenomen ligger beroendet av frekvensen emellan
dessa båda ytterlighetsfall. Något närmare rörande
egenskaperna hos det behövliga komplementfiltret
har tills vidare ej bestämts. Filtret i det
ursprungliga Osborneska instrumentet var baserat på
propor-tionalitet mellan den inducerade spänningen och den
inducerande spänningens frekvens. Den Osborneska
kurvan har emellertid vid förnyade undersökningar
blivit föremål för avsevärda modifikationer.
En sedan länge på CCI:s program stående fråga
om sättet att karakterisera och uppmäta
störnings-verkan från en likströmsanläggning har automatiskt
fått sin lösning genom den generella definitionen å
inducerande störningsspänning och genom den ovan
angivna metoden för dess uppmätning.
Störningar från likriktare.
Beträffande denna fråga, som även behandlats vid
flera CCI-sammanträden och varit föremål för
ingående behandling tillsammans med representanter
för starkströmsorganisationerna, har CCI nu beslutat
rekommendera användandet i likriktarekretsen av
en induktansspole samt erforderligt antal
resonans-shuntar. Vid sexfaslikriktareanläggningar, som äro
de vanligaste, anses det härvid önskvärt, att dessa
anordningar dimensioneras så, att
störningsspänningen genom deras inkoppling nedsattes till 1/±0 av
det ursprungliga värdet.
Skruvning av kraftledningar.
CCI:s direktiv föreslå skruvning av
starkströmsledningarna så att varje sträcka om 36 km är
utjämnad, då ledarna äro upplagda i triangelprofil,
och varje sträcka om 18 km är utjämnad, då ledarna
äro upplagda på annat sätt, t. e. i ett och samma
horisontalplan. Varje sådan utjämnad sträcka
(skruvningscykel) måste då vid trefassystem vara
uppdelad i tre lika delsträckor, och vid gränsen
mellan delsträckorna införes en skruvning med ett
tredjedels varv. En ledning med triangelprofil, vars
totala längd ej överstiger 36 km, skall sålunda ha
endast två skruvningspunkter. Om ledningen är
längre och fördenskull indelas till flera
skruvnings-cyklar, får också varje sådan skruvningscykel två
skruvningspunkter. Frågan har nu varit, om i de
punkter, där två skruvningscyklar mötas, ledningen
bör skruvas eller ej. De amerikanska reglerna ha
ansett skruvning i dessa punkter i allmänhet ej
behövliga. CCI har nu, sedan frågan varit föremål för
studium av l:a CR, förklarat, att intet hinder
föreligger att utelämna skruvning i gränspunkten mellan
två närgränsande skruvningscyklar. På detta sätt
ha ifrågavarande skruvningsregler också tillämpats
här i Sverige.
Symmetrisk j ordning av telefonledningar i kabel.
I en modern långdistanskabel är ledningarnas
kapacitiva symmetri till blymanteln så god, att
ledningarna förbliva fullt störningsfria vid måttliga
inducerade spänningar, om de hållas helt isolerade från
jord. Om ledningen däremot jordas, även om detta
sker symmetriskt, riskeras att befintliga induktiva
eller motståndsosymmetrier i ledningen förorsaka
störningar i densamma. Då vidare
genomslagshållfastheten mellan de olika ledningarna i en kabel är
avsevärt lägre än genomslagshållfastheten från
ledningarna till blymanteln, ökas, vid förbindning av
någon ledning till jord, faran för överslag, om
kabeln blir utsatt för inducerade spänningar. I ett
sådant fall föreligger även fara för att så stora
strömstyrkor uppträda, att Pupinspolarnas
magnetiska egenskaper försämras. CCI har därför i
denna fråga uttalat att ingen j ordning bör förekomma
på en långdistansledning i kabel. Ej heller bör
j ordning förekomma annat än i särskilda, i förväg
förutsedda fall å sådan luftledning, som är metalliskt
kopplad till ledning i kabel. Härvid måste
undersökas, att ej symmetrien hos kabelledningen eller
hos angränsande kabelledningar stores genom j
ordningen. Den kabelledning, som är metalliskt kopplad
till den jordade ledningen måste ha en
överslagshållfasthet till andra ledningar som betydligt
överstiger den högsta spänningen, som kan uppträda på
grund av induktion från starkströmsledning. Om
den jordade ledningen är en telegraf ledning måste
vidare uppfyllas de regler, som gälla för
telegrafförbindelser i telefonkablar.
Säkringar å telefonledningar.
l:a CR har företagit sig att studera det lämpligaste
utförandet av och de lämpligaste egenskaperna hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
