Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1932 - Karl Sutter: Vibrationer i kraftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 4
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1932
ELEKTROTEKNIK
faöAKTÖPsJUUUS AÖPA/f/?
JlATEKNOLOGFÖRENmQEM
INNEHÅLL: Vibrationer i kraftledningar, av Karl Sutter. - Erfaringer av svingninger ved kraftledninger i
Norge, av J. C. Holst. - Bortdämpning av maskintoner från ackumulatorbatterier, av A. Holmgren. - Notiser.
- Litteratur. - Föreningsmeddelanden.
VIBRATIONER I KRAFTLEDNINGAR.1
Av KARL SUTTER, Berlin.
I. Inledning.
En närmare undersökning av vibrationer i
kraftledningar har visat sig påkallad på grund av
driftstörningar genom linbrott, vilkas orsaker till att
börja med voro oförklarliga. Dessa undersökningar,
som hava pågått i omkring 10 år, och i vilka såväl
producenter som konsumenter av linmaterial
deltagit, belysa tämligen väl dessa invecklade
sväng-ningsföreteelser. I det följande har gjorts ett
försök att systematiskt framlägga detta problem, i den
mån så överhuvudtaget är möjligt med hänsyn till
do enskilda forskarnas ofta motsägande åsikter.
II. Iakttagna vibrationer.
A. Lagar för vibrationer.
1. Fortskridande vågor. För att komma till en
bättre förståelse av de lagar, som dessa företeelser
följa, skola vi i korthet redogöra för några olika
slag av vibrationer.
Anslår man på ett ställe en oändligt lång lina, så
uppstår en våg, vilken fortplantar sig i båda
riktningarna. Denna våg har karaktär av en
fortskridande våg och kännetecknas därav, att varje punkt
på linan genomlöper hela amplituden. Denna vågs
tangenter äro därför två parallella linjer (fig. 1).
Vågens fortplantningshastighet är en funktion av
linvikten och spännkraften (fig.-* 3)
T/ __
(1)
V - fortplantningskastigliet- cm/sek.,
P = spännkraft kg,
G - vikt kg/cm,
(j - tyngdkraftens acceleration cm/se k2.
2. Stående vågor. Upprepar man samma försök
med ön lina, som är spänd mellan två fasta punkter
på ändligt avstånd från varandra, så reflekteras den
uppstående vågen vid dessa punkter. Den
återvänder till sin utgångspunkt och sammanlagrar sig med
den ursprungliga vågen. Därigenom uppdelas
hela-spännvidden i en serie vågberg och vågdalar, vilka
giva linan utseendet av en stående våg (fig. 1).
t Föredrag1 vid (4<>k treman jörsf<maimKons sammanträde
dön 22 jan. 1932.
De huvudsakliga kännetecknen på en stående våg
äro dess noder, dvs. punkter, som förbliva i vila,
och den ömsesidiga relationen mellan nodavståndet
och svängningstalet (fig. 2):
*2-l.f=V ..................... (2)
/ = svängningstal sek"1
l = nodavståndet = halva våglängden cm.
Dessutom måste avståndet mellan noderna vara
en jämn bråkdel av spännvidden, emedan
upphäng-ningspunkterna, på grund av sin orubblighet, på
förhand bilda noder:
(3)
^
L - spännvidd cm,
n = helt tal.
3. Fältobservationer. Riktigheten av dessa lagar
kan styrkas genom ett stort antal fältobservationer.
På fig. 2 och 3 finnes en sammanställning av de
försöksresultat, till vilka State Electricity Commission
of Victoria kommit, och vilka Mr BATE har
beskrivit i "Transactions of the Institute of Engineers,
Australia", band XI, sid. 277 till 285.
Det rör sig härvid om 2 försöksspännvidder på
250 och 155 m, som voro utrustade med olika
stål-aluminiumlinor.
B. Vibrationer i kraftledningar.
L Linor. Av dessa och av andra fältobservationer
framgår, att det på en kraftledning finnes många
ställen, där vibrationer kunna fprekomma; mest
påtagliga äro dessa företeelser vid* linorna.
Bliva linorna i ett spann försatta i svängning av
en eller annan orsak, vartill vi senare skola
återkomma, så fortplantar sig den framkallade vågen till
de närliggande spännen och blir vid. var j e
upphäng-ningspimkt till större eller mindre del reflekterad
eller genomsläppt.
Sammanlagringen av alla dessa, svängningar, vid
vilka i en följd av spann flera vibrationer av olika
frekvens kunna komma ifråga, resulterar i en
sammansatt våg, vars noder icke längre befinna sig i
vila. Svängningsbilden av en godtycklig punkt på
linan, framställd som en funktion av tiden, uppvisar
därför periodiska stegringar av utslagen (fig. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
