Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1932 - Några tolkningsfrågor till elektromaskinnormerna - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82
TEKNISK TIDSKRIFT
7 MAJ 1932
NÅGRA TOLKNINGSFRÅGOR TILL
ELEKTROMASKINNORMERNA.
Vid tillämpning av 1930 års elektromaskin- och
transformatornormer (Svenska teknologföreningens
handböcker SEN 3 och SEN 4) ha från tid till annan
uppstått meningsskiljaktigheter om tolkning av vissa
paragrafer. ESK:s utskott för elektromaskinnormer
har med anledning härav på ett sammanträde den 22
mars behandlat några dylika tolkningsfrågor, varav
resultatet nedan meddelas.
Ang. SEN 3, § 6.
Skall en asynkronmotor provas med 30 % över
märkhastigheten eller med 30 % över synkrona
hastigheten, som ju är maskinens tomgångshastighet?
Om motorn tjänstgör för start av synkronmaskineri,
skall då hela maskineriet provas med 30 % över
märkhastigheten eller med 30 % över startmotorns
synkrona hastighet?
Utskottet anser, att bestämmelsen skall tolkas efter
ordalydelsen, dvs. överhastigheten skall under alla
förhållanden bestämmas med märkhastigheten som
utgångspunkt.
Ang. § 9-10.
Skola de tre faserna i en trefaslindning i den
bemärkelse paragrafen avser betraktas som
"närliggande lindningar", och alltså efter eventuell
upplödning av nollan spänningprovas inbördes med samma
spänning som hela lindningen till jord? Eller skall,
såsom fallet är med en enfaslindning, provning
enligt § 10, mom. 2 b, vara tillfyllest för de olika
lindningsdelarna mot varandra?
Utskottet anser, att de tre faslindningarna enligt
föreskriftens ordalydelse böra betraktas som en enda
lindning, men vill samtidigt icke förneka, att för
större eller högspända maskiner särskilt
spänningsprov mellan faserna kan vara berättigat, och föreslår,
att i dylika fall överenskommelse härom träffas
mellan beställare och leverantör.
Betr. § 16.
Skall vid tillämpning av ekv. 1 för en matare
beteckningen P representera matarens egen märkeffekt
eller huvudmaskinens märkeffekt? Denna fråga
gäller även § 51.
Utskottet anser, att P skall representera matarens
effekt, liksom E motsvarande lindnings spänning.
Betr. § 18.
Skall föreskriften, att genom motståndsmätning
bestämda förluster skola omräknas till 75°C gälla
även magnetiseringsförluster?
Utskottet anser, att vid konstant magnetspänning
skola magnetiseringsförlusterna beräknas som
produkt av spänning och ström (E . I), men vid variabel
magnetspänning som produkt av strömstyrkans
kvadrat och motståndet (I2 . R), varvid R hänföres
till 75°C.
Betr. § 51.
Missförstånd har någon gång uppstått om sättet
för bestämmelsens tillämpning samt om eventuellt
provningstvång.
Utskottet påpekar, att med "Anvisningar" i
normhandböckerna - under vilken rubrik denna § ingår
- förstås riktlinjer för utförandet, vilkas
efterföljande är önskvärt men icke obligatoriskt.
Maskinnormernas § 51 (och
transformatornormernas § 31, se nedan) avvika dock från andra
anvisningar i så måtto, att de måste läggas till grund för
isoleringens dimensionering, under det att
kontrollproven icke äro obligatoriska.
Ang. SEN 4, § 4, mom. 3.
Hur skola bestämmelserna för "märkspänning"
till-lämpas för 6-fas och 2-fas?
Utskottet anser, att med märkspänning bör förstås
den största mellan systemets ledningar uppträdande
spänningen, alltså vid 6-fas dubbla spänningen till
nollan (diameterspänningen), vid 2-fas 21/2 gånger
fasspänningen osv.
Ang. § 5, mom. 1.
Avser beteckningen ZZ kombinationen av två kongruenta Z-diagram inbördes vridna 60°, eller den
vanligare "gaffelkopplingen", vars diagram är en inre
trestrålig stjärna, som utåt grenar sig till 6 punkter
på inbördes lika avstånd?
Utskottet anser den förstnämnda tolkningen riktig.
För gaffelkopplingen, som företrädesvis tillämpas vid
likriktare, skall fastställas lämplig symbol i en
kommande reviderad upplaga av normerna.
Ang. § 31.
Gäller vad ovan anförts under SEN 3, § 51.
Utskottet anser bl. a. med hänsyn till pågående
internationella normarbeten lämpligt förbereda en
revision av såväl SEN 3 som SEN 4 i så god tid, att ny
upplaga av normerna kan föreligga den l jan. 1935.
NOTISER
Ett billigt hissmaskineri för växelström. Den
anordning, som här avses, utgöres av en 3-fas
induktionsmotor med kortsluten rotor, som
dimensionerats så att den utan otillåten uppvärmning tål att
startas genom direkt tillslagning erforderligt antal
gånger; motorn är förbunden till maskineriet medelst
en pulvis-koppling, och på andra sidan kopplingen
finnes en bromsskiva med avpassad bromsbelastning,
som vid smärre aggregat ständigt ligger an, samt en
självhämmande snäckväxel. På detta sätt blir det
möjligt att utan särskilda startreläer för motorn få en
mjuk och bullerfri start även i sådana fall där
systemets massor äro stora. Vid små effekter blir
anordningen särskilt enkel, om man kan nöja sig med en
manövrering anordnad på så sätt, att huvudströmmen
genom direkt tillslagning hålles sluten, tills den
erforderliga rörelsen utförts, ty på grund av
friktionskopplingen kan man undvara automatisk strömbrytning
och istället montera fjädrande mekaniska
stoppanordningar vid ändlägena. Vid större effekter bör
tillslagningen av motorströmmen ske medelst reläström och
två 3-poliga kontaktorer (en för vardera
rörelseriktningen) samt kombineras med automatisk
strömbrytning vid ändlägena. Därvid kan man emellertid
nöja sig med relativt enkla schaktströmbrytare, ty om
frånslagningen skulle mankera, så att motorn
fortsätter att gå efter det ändläget uppnåtts, blir enda
följden att friktionskopplingen slirar tills man hunnit
slå ifrån strömmen.
Ett dylikt maskineri utfördes enligt undertecknads
förslag år 1930 för manövrering av en stor och rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
