Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1932 - Emil Alm: Den legerade plåtens betydelse för de elektriska maskinkonstruktionernas utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 NOV. 1932
ELEKTROTEKNIK
163
Fig. 1. Inverkan av kisel- och kolhalten i
järn på hysteresisförlusterna.
varo vid högre kolhalter medför endast en förändring
av den form vari kolet uppträder. Medan alltså
kolet i kiselfritt järn vid kolhalt över 0,008 % först
uppträder som fri cementit och vid kolhalt över
0,09 % som perlit, övergår det vid 2 % kiselhalt
direkt från fast lösning till perlit. I 4 % kiselhalt
övergår det från fast lösning genom fri cementit till
grafit och vid 5-6 % kiselhalt direkt från fast
lösning till grafit (se fig. 1).
Tidigare undersökningar (främst av GUMLICH) ha
givit det förut angivna mättningsvärdet B0 ^ 21 600
såsom extrapolerat värde för absolut rent järn. De
av Yensen gjorda undersökningarna omfatta även
bestämning av B0, varvid han vid kiself ritt järn
med 0,002 % C kommit upp till B0 - 22 800 eller
5,5 % högre än Gumlich’s värde. Sannolikt är dock
det lägre värdet riktigare. För kolfria
kisellege-ringar torde allt fortfarande följande av Gumlich
angivna värden
Si l B0
^ j gauss ,
O i 21600
2 ! 20800
4 l 19700
6 18500
8 i 17000
eller för kiselhalter upp till 4 %
B0 ^ 21 600 - 480 Si
vara användbara. Likaså torde fortfarande
Gum-lich’s approximativa uttryck för mättningsvärdets
beroende av kolhalten
B0 ^ 21 600 - l 580 C (C < 0,96)
där C =. kolhalten i %, kunna användas.
Vad slutligen järnets specifika ohmska motstånd
beträffar, synes enligt Yensens undersökningar rent
järn vid + 20°C ha ett specifikt motstånd g = 0,096
ohm/m/mm2. Med små föroreningar av Mn, S, P och
C (under 0,01 %) är
g ö 0,096+ 0,07 Mn + 0,12 S + 0,6 P + 0,825 C
ohm/m/mm2 alltså med exempelvis 0,01 % av vardera
200 500 1000’IH
Fig. 2. Magnetiseringskurvor för några olika
järnkvaliteter.
Q - 0,1122 ohm/m/mm2. Legering med kisel ger
följande värde:
0 = 0,096+0,184 Si (övre gräns 0,35 %) + 0,111
(Si -0,35) (övre gräns 6 %). Vid 4 % kisel blir
således vid för övrigt rent järn Q - 0,565 ohm/m/mm2.
Inverkan av andra tillsatser och föroreningar samt
av bearbetningen behandlas i det förut angivna
föredraget och beröres därför ej i detta
sammanhang.
1 fig. 2 visas några typiska kurvor för sambandet
mellan B och Av-talet pr cm in = – H. För att få
tydligare kurvor har abskissaxeln ritats i logaritmisk
skala. Härav framgår tydligt, huru järnets
magnetiska ledningsförmåga ökats med ökad renhet. Kurva
a gäller höglegerad transformatorplåt såsom den för
6-7 år sedan tillverkades, kurva b för s. k.
dynamoplåt med någon kiseltillsats (ca l å 1,5 %) från
samma tid. Kurva c gäller för mjuk dynamoplåt med
små föroreningar (99,9 % Fe).1 Kurva d gäller på
elektrolytisk väg framställt järn2 enligt redan år
1913 publicerade värden.3 I alla dessa fall gäller det
tekniskt framställt järn, alltså ej endast
laboratorieresultat. Slutligen visar kurva e egenskaper hos
la-boratoriemässigt i vakuum smält elektrolyt järn
enligt Yensen (år 1930). Här har särskild omsorg
nedlagts på att hålla föroreningarna nere till låga
värden, så att renhetshalten angivits till 99,99 %.
Vad hysteresisförlusterna hos dessa materiel
beträffar kan man säga, att de i stort sett avtaga i samma
mån som de närmast ordinataxeln liggande delarna
av kurvorna ligga högre upp.
Med den omisskänliga tendens till höjning av den
1 S. k. Armco-järn från American Rolling- Mill Co.
2 Av Lang-bein-Pfannhauser-Werke, Leipzig-, enligt Fischers
metod.
3 BRESLAUER: Die Verwendung des Elektrolyteisens im
Elektromaschinenbau, E. T. Z. 1913, Heft 24, 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
