Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1932 - Heinz Göschel: Ljusbågsomformare och deras användning för kraftöverföring medelst likström på stora avstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 DEC. 1932
ELEKTROTEKNIK
187
8 timmar med en strömstyrka av 55 Amax vid en
spärrspänning av 80 kVmax. Avbränningen var helt
obetydlig.
Med Ijusbågskammare enligt fig. 2 hava
strömstyrkor på l 500 Amax periodiskt släckts. En absolut
övre gräns har man ännu icke funnit, den var t. e.
endast bestämd av försöksanordningarna i
högspän-ningsinstitutet. På annat ställe har också vid en
Fig. 3. En elektrod med inbyggd magnetlindning
efter åtta timmars drift med 55 A .
ca 10 gånger så stor strömstyrka en tillfredsställande
släckning erhållits. Man kan alltså även vid mycket
stora överföringseffekter nöja sig med en ventil
per fas.
De hittillsvarande försöken ha sträckt sig upp till
spänningar på 170 kVmax Ventilerna provades i
speciella kopplingar, genom vilka det var möjligt att
under genomsläppningshalvperioden anbringa mycket
stora strömstyrkor och under spärrhalvperioden
mycket höga spänningar.
Då återtändningsspänningen med särskilda medel
kan höjas godtyckligt och då även härvid
erforderliga högre tändspänningar utan svårighet kunna
uppnås, torde alla i praktiken förekommande
spärrspän-ningar kunna behärskas.
Tändningsanordningen.1
Det är numera möjligt att med impulskopplingar
och Teslaanläggningar erhålla spänningar på några
millioner volt. Den enda svårigheten består i
isoleringen av tändanordningen för <så höga spänningar,
men denna kan dock lösas konstruktivt genom
olje-isolation och stora isolationsavstånd. Även
byggandet av roterande gniststräckor för periodisk
tandning ha lyckats så bra, att en exakt tandning vid
varje önskad tidpunkt av
genomsläppningshalvperioden är möjlig.
Tandning av flerfasanordningar har hittills utförts
endast med Tosla-anläggningar. Som exempel visas
i fig. 4 den koppling för trefaslikriktning, som
ingående undersökts.2
Trefasströmmen upptransformera^ med
huvudtransformatorn Tr och likriktas i de tre Ijusbågskam-
1 Anordningar för att på konstgjord väg- tända ljusbågen
ha undersökts av J. Lenz, Forschungsarbeit, Braunschweig
1932. Utkommer inom kort.
2 S. W. Böhlau, Dissertation Braunschweig 1932. I tryck.
rarna LK. Likströmsledningen och
förbruknings-apparaterna representeras av kapaciteten CB och
motståndet RR. Tesla-transformatorerna Té, vilka
även kunna insättas på ljusbågskamrarnas
transformatorsida, tända periodiskt ljuslågan i de tre
kamrarna. Tesla-anläggningens primärkrets betjänas
här av en särskild transformator Tz för att
möjliggöra reglering av tändspänningen oberoende av
driftsspänningen. Kapaciteten C måste uppladdas
6 gånger per period. Den roterande gniststräckan
leder genom de tre primärspolarna tandningen till
l j usbågs ventilerna.
Förloppet vid återomformnmg av likström till
växelström är fullkomligt analogt. Den inkommande
likströmmen blir i Ijusbågsventilerna så att säga
sönderhackad. Tandningen anordnas i detta fall
synkront med frekvensen i det matade
växelströmsnätet. Vid hopkoppling av stora nät med
likströms-överf öringslin j er är det en stor fördel, att man vid
ljusbågsomformarna utan vidare kan övergå från att
leverera ström till att ta ut sådan. Vid omformning
från likström till växelström kan även reaktiv
effekt erhållas. Härför har Petersen angivit en
koppling.1
Förluster.
Av väsentlig betydelse är storleken av förlusterna.
Verkningsgraden hos ljuslågsomformaren enl. Marx
är beroende av förlusterna i ljusbågen samt av
energiförbrukningen i trycklufts-, kylvatten-,
tänd-ningsanordningarna och magnetlindningen. Vid stor
strömgenomgång äro ljusbågsförlusterna samt
energibehovet för pressluftsanordningen av egentlig
betydelse, medan energibehovet för kylning, tandning
och magnetlindning är mycket litet.
Ljusbågsförlusterna, vilka äro beroende av
ström-och spänningsfall i ljusbågen, bortföras i form av
värme av luftströmmen och kylvattnet. De uppgå
vid hittillsvarande försök till ca l å 2 % av den
omformade energien, under det att den för tryckluften
Fig. 4. Kopplingsschema för flerfaslikriktning med ljusbågskammare.
erforderliga energien är betydligt mindre. Totala
verkningsgraden går upp till ca 98 å 99 %.
Som sammanfattning kan sägas, att alla de
grundläggande problemen vid ljusbågsomformarna numera
kunna anses lösta. Detta har åstadkommits på
mycket kort tid genom samtidig bearbetning av alla
problemen på en enda plats. Efter det nu de första
beskrivningarna av ljusbågsomformarna offentlig-
i Petersen, W.: Diskussion zu dem Vortrag von Dr M.
Schenkel, Elektrot. Verein Berlin, Februar 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
