Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1932 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 DEC. 1932
ELEKTROTEKNIK
189
enkelt sätt ordna helautomatisk samtrafik med
lokalväxlar, som kunna finnas exempelvis å större stationer.
För medelstora stationer har utarbetats en förenklad
lokalväxel för högst 10 nummer och helautomatisk
samtrafik med selektorsystemet. Denna lokalväxel har
endast en samtalsmöjlighet, samtalen äro ej hemliga. Den
tjänstgör alltså som en inom stationen koncentrerad
sektion. Apparaterna äro emellertid ej försedda med
selektor och således enklare och billigare än de
normala selektorapparaterna.
Föredraget illustrerades med skioptikonbilder,
varjämte en mycket instruktiv provanläggning uppsats av
firman L. M. Ericsson. Intresserade hade efter
sammanträdet tillfälle att själva utföra kopplingar mellan
ett flertal olika apparater, fördelade på flera "sektioner".
Det medryckande föredraget, som återgives i detta
nummer av tidskriften, avtackades på övligt sätt och
kompletterades ytterligare av ingenjör Alexandersson efter en
framställd fråga om systemets kapacitet.
över hundratalet medlemmar bevistade
sammanträdet, som slutade med den traditionella supén, vilken
likaledes kunde glädja sig åt stor anslutning. Vid
samkvämet avslöjade byrådirektör Holmgren ingenjör
Alexandersson som den främste tillskyndaren till den
nya L. M. Ericssonprodukt, som det under aftonen
demonstrerade selektorsystemet utgör.
S. R. N.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde på
föreningens lokal onsdagen den 19 oktober 1932 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överdirektör W. BORGQUIST, varefter protokoll från
sammanträdet den 23 september upplästes och godkändes.
Härefter behandlades föreliggande "Förslag till
kompletterade och reviderade normer för
hållfasthetsberäkning av elektriska kraftledningar", utarbetat av
föreningens kraftledningskommitté och bordlagt sedan
föregående sammanträde. Ett antal skriftliga
anmärkningar och påpekanden från föreningsmedlemmar hade
inkommit till kommittén, vilken med stöd härav
utarbetat en lista på smärre ändringsförslag, vilken lista i
stencilform utdelades vid sammanträdet.
Normförslaget jämte de föreslagna ändringarna presenterades av
kommitténs ordförande, överingenjör T. HOLMGREN.
Föreningen beslöt att omedelbart godkänna samtliga dem
av ändringsförslagen, som voro av rent formell natur,
med uppdrag till kommittén att inarbeta desamma i
normförslaget. Beträffande de ändringsförslag, som
berörde sakfrågor, verkställdes en detaljgranskning punkt
för punkt, vilken resulterade i ett godkännade av det
föreliggande förslaget, dock med uppdrag till kommittén
att vid slutredigeringen taga hänsyn förutom till de
nyssnämnda ändringsförslagen även till vissa
synpunkter, som framfördes under diskussionen. Särskilt skulle
kommittén ägna uppmärksamhet åt de i normerna
omnämnda spänningsgränserna och härvid samarbeta med
förste byrådirektör K. E. NYLANDER och byrådirektör A.
HOLMGREN. Vidare erhöll kommitténs sekreterare,
byrådirektör T. NORDELL, uppdrag att införa de av
nyssnämnda beslut betingade ändringarna på de till
normerna anslutna normalritningarna för brottsäkra
korsningar. Normernas bilaga 1, innefattande
normalbestämmelser för blank hård koppartråd och kopparlina,
skulle erhålla en med de vid förra sammanträdet
godkända normerna identisk lydelse. Beträffande bilaga 3,
som avser normalbestämmelser för järnkonstruktioner
för kraftledningsändamål, hade ett nytt förslag
utarbetats, vilket ävenledes förelåg i stenciltryck. Skriftliga
anmärkningar häremot skulle insändas till
byrådirektör Nordell, varefter kommittén skulle slutarbeta även
detta kapitel.
Slutligen uttalade ordföranden sin tillfredsställelse
med att kraftledningsnormerna nu äntligen förts i hamn
och framförde sitt tack till kommittén-, och i synnerhet
till dess ordförande och sekreterare herrar T. Holmgren
och Nordell.
Därefter vidtog kvällens diskussion, vilken berörde
"Driftsäkerhets-, överströms- och
spänningsregleringsproblem vid till storkraftverk anslutna
industriella anläggningar". Inledaren var tekn. dr I. HERLITZ,
som i ett särdeles klart och väl disponerat anförande
redogjorde för de moderna synpunkter, som numera läggas
eller borde läggas på hithörande frågor. Efter en kort
resumé över vid olika förhållanden tänkbara
kortslutningsströmmar samt olika apparaters brytförmåga,
framhölls, att de praktiska förhållandena i allmänhet ställa
sig gynnsammare än den stränga teorien, detta till stor
del beroende på kortslutningsljusbågens växande
impedans. Talaren föreslog införandet av
kortslutningssäkerhet av en högre och en lägre grad, varvid givetvis
den personliga säkerheten ej fick på något sätt riskeras
även vid den lägre graden. Medelst ljusbilder visades
såväl en del schema över "idealanläggningar" inom
storindustrier som vissa aktuella kopplingsschema över
utförda anläggningar. Härvid rekommenderas införandet
av en mellanspänning på 3 à 6 kV för fördelning och
matning av större förbrukningsobjekt. Efter föredraget,
som kommer att inflyta i Teknisk tidskrift, vidtog en
livlig diskussion med inlägg av herrar S. VELANDER,
LILJEBLAD, T. HOLMGREN, DAHLGREN, ZACHRISSON, W.
PETERSÉN samt föredragshållaren.
Det av ett 80-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22,40, varefter vidtog supé och samkväm.
F. Dn.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll fredagen den 4
november 1932 kl. 20 ordinarie sammanträde i serien
radio och svagströmsteknik å föreningens lokal under
presidium av föreningens vice ordförande,
verkstadsdirektör HELGE ERICSON.
Efter ett hälsningsanförande, adresserat till aftonens
engelske gäst, mr A. G. L. MASON, B. Sc. A. M. I. E. E.
från London, samt protokollsjustering meddelades
elektriska standardiseringskommitténs svar på
elektroingenjörsföreningens hemställan om komplettering av
E. S. K:s utskott för symboler och nomenklatur med
representanter för radio- och svagströmsteknikens olika
verksamhetsområden. E. S. K. har tillmötesgått
föreningens önskan och utsett följande medlemmar i den
nya sektionen för radio- och svagströmsteknik av
utskottet för symboler och nomenklatur: laborator M.
Möller, Tekn. högskolan, för laboratorieteknik; 1:ste
byråing. S. Lemoine, telegrafstyr., för radioteknik;
civiling. H. Sterky, L. M. E., för radio- och
transmissionsteknik; 1:ste byråing. S. Nordström, telegrafstyr., för
transmissionsteknik; byråing. G. Swedenborg,
telegrafstyr., för telegrafteknik; civiling. Knut Larsson, L. M.
E., för telefonstationsteknik; 1:ste byråing. H. Thunell,
telegrafstyr., för telefonstationsteknik; civiling. H.
Blomberg, L. M. E., för telefondrift.
Härefter erhöll mr MASON ordet för sitt föredrag över
ämnet "High power "broadcasters". Mr Mason, som inom
firman Standard Telephones & Cables Ltd, London, lett
utvecklingsarbetet för de storstationer för rundradio,
som ifrågavarande företag under senare tider fått l
uppdrag att uppföra, gav en ingående
teknisk-ekonomisk redogörelse för storstationerna Prag på 120 kW,
som sedan ett år varit i drift, Budapest på samma
effekt, som är under uppförande, samt den nya
stationen i Kalundborg, vilken likaledes står under
byggnad, och vars effekt skall bliva 60 kW.
Om man hittills byggt radiostationerna med en mera
laboratoriemässig apparatuppställning, har utvecklingen
nu fört till fullt driftmässiga utföranden,
tillfredsställande lika stränga fordringar som vanliga
högspänningsanläggningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
