Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. Febr. 1932
- Litteratur
- Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna innebär visserligen främst färdighet att räkna
snabbt och riktigt och med varken större eller mindre
noggrannhet än varje särskilt fall kräver, men
därjämte förmåga att rationellt och tidsekonomiskt
planera större och ofta återkommande beräkningsserier
med kritiskt utnyttjande av de för varje fall
lämpligaste räknehjälpmedlen (tabeller, räknesticka,
räknemaskin, nomografiska diagram osv.).
Den analytiker, som känner behov av att förbättra
sin sifferkultur, finner i professor Liesches bok en god
vägledare. Förf., som bl. a. varit verksam som
organisatör av räknearbetet i ett storindustriellt
analyslaboratorium, har skrivit sin bok "ur praxis för praxis",
vilket resulterat i att även den erfarne tekniske
analytikern finner åtskilliga värdefulla anvisningar, ej
minst i avdelningen "beräkning av komplicerade
blandningars analys".
Boken ställer ganska små anspråk på läsarens
matematiska förkunskaper. Härigenom får framställningen
flerstädes en bredd, som visserligen verkar något
tröttande på den matematiskt mera försigkomne, men för
andra läsare torde vara välkommen. Anmärkningsvärt
är att över 60 sidor ägnats åt "de fyra räknesätten".
Det är emellertid den hos oss troligen föga kända
Ferrol’ska räknemetoden, som här utförligt framlägges,
och det torde ej råda något tvivel om att den som lär
sig fullkomligt behärska denna metod får riklig lön för
sin möda genom utomordentligt ökad snabbhet och
säkerhet vid sifferräkning.
Slutkapitlet utgör en kort framställning av nomografiens
principer och deras tillämpning på analytiska
uppgifter. Denna särskilt vid beräkning av serieanalyser
utomordentligt tidsekonomiska metod förtjänar
onekligen större beaktande från kemisternas sida än
som hittills torde ha kommit den till del. L. R.
NOTISER
"Krackad" ammoniak såsom vätgaskälla. I en notis
i tidskriften för den 7 febr. 1931, sid. 84, meddelades
under rubriken "Ny metod för framställning och
distribuering av vätgas", att ett förfarande utarbetats av den
amerikanska firman du Pont för framställning av
vätgas ur ammoniak, och det framhölls att metoden nog
även för svenska förhållanden kunde ha sitt intresse.
Närmare detaljer föreligga nu, som synas bekräfta
detta förmodande. Till en början må nämnas, att
själva krackningsapparaten är av synnerligen enkel
konstruktion. För exempelvis en produktion av ca 20
m3 gasblandning (75 % H2 + 25 % N2) pr tim. har
själva dissocieringsapparaten eller "crackern"
inklusive isolering en längd av omkring 1 m och en diameter
av ca 3 dm (se fig. 1). En dylik apparat kostar f. n.
i U. S. A. omkring 150 doll. vartill kommer 250 doll.
för instrumentering, ventiler, pyrometerkontroll etc.,
inalles 400 doll., en siffra som dock väntas nedgå vid
serietillverkning. Även med nuvarande pris blir
likafullt kostnaden avsevärt mindre för en dylik
anläggning gentemot elektrolysörer eller vattengassystem för
samma vätgaskapacitet, i allmänhet 1/3 till 1/4. (Ang.
ytterligare tekniska data hänvisas till notis i Teknisk
tidskr. 1932, häfte 3, sid. 29.)
Där det rör sig om särskilt stora vätebehov, såsom
t. e. vid hydrering av petroleum och annan stordrift,
är metoden givetvis ej tillämplig, men eljest har den,
trots den tillsynes bakvända vägen över syntes av väte
och kväve till ammoniak, som sedan åter sönderdelas,
sina stora ekonomiska fördelar, vilka bäst inses om
man tar i betraktande den roll cylindervikten spelar
vid transport av väte resp. ammoniak. För varje kg
komprimerad vätgas erfordras omkring 130 kg
cylindervikt, då däremot samma cylindervikt för flytande
ammoniak ger en ekvivalent av 14 kg väte. Vätet är,
 |
Fig. 1. (Ur Chemical Markets.)
|
med andra ord, betydligt mera komprimerat i
ammoniakcylindern tack vare den molekylära bindningen vid
kväve. I Förenta staterna noteras flytande vattenfri
ammoniak i 6 cents pr pound för tankvagn, resp. 16
cents på cylindrar. Själva krackningen räknas till l
cent pr lb. Omräknas dessa siffror till metersystemet
fås att verkliga kostnaden för vätgasen (räknad som
100 %) i kväve–väteblandningen blir omkring 7 doll.
resp. 18 doll. pr 100 m3. Motsvarande
genomsnittspris för väte på cylindrar är i U. S. A. omkring 35 doll.
pr 100 m3 (10 doll. pr 1 000 cu. ft).
Frågan huruvida denna väte–kväveblandning med
fördel skulle kunna ersätta rent väte har
underkastats prov inom diverse områden. Vid
aluminiumsvetsning har visat sig att blandningen tillåter
svetsning av tunnare plåt än när rent väte användes. Vid
sluten ljusbågssvetsning har även gasblandningen visat
sig fördelaktigare än rent väte såväl i avseende på
ekonomi som därför att risken för kastning i svetsgodset
minskas på grund av att upphettningen i det förra
fallet blir mera lokal. Såsom reducerande atmosfär vid
blankglödgning av koppar och stål samt för reduktion
av volfram- och molybdenoxider har gasblandningen
visat sig synnerligen användbar. Vid processer där en
neutral eller svagt reducerande atmosfär är önskvärd
kan denna åstadkommas genom partiell förbränning av
en del av vätet till önskad kvävehalt på kvarvarande
blandning. Även för härdning av fett och oljor har
gasblandningen visat sig bättre motsvara fordringarna
än man på grund av närvaron av det utspädande kvävet
kunde väntat. Genom en lätt tryckstegring torde f. ö.
reaktionshastighetens minskning på grund av lägre
vätehalt i dessa fall kunna kompenseras. Undersökningar
härom, ävensom beträffande blylödning pågå f. n.
Sammanfattande kan sägas, att väte ur ammoniak
har följande fördelar:
1. Gasen är absolut fri från föroreningar som kunna
verka som katalysatorgift.
2. Kapitalutlägg för anläggningen är låg, likaså är
frakt och manipulering av cylindrar avsevärt lägre än
för väte på cylindrar.
3. Systemet kan bringas att automatiskt inställa sig
för stora växlingar i gasförbrukningen.
4. Ringa tillsyn och utrymme kräves. Särskilt framträder
detta vid jämförelse med elektrolysörer och liknande.
Det synes av det sagda som om detta förfarande
även för Sveriges vidkommande vore väl värt att
beakta, då det kanske mångenstädes skulle kunna
möjliggöra användandet av vätgas, resp. reducerande eller
indifferent atmosfär, där detta tidigare på grund av
kostnaden ej varit tänkbart. F. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0018.html
