Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7. Juli 1932
- Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
HÄFTE 7 JULI 1932
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.
INNEHÅLL: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken, av professor Erik Hägglund. –
Föreningsmeddelanden.
NYA RESULTAT OCH FRAMSTEG INOM
CELLULOSATEKNIKEN.
[1]
Av professor Erik Hägglund.
Med tanke på den ofantliga betydelse, som
cellulosaindustrien har för vårt land och den
dominerande roll den spelar inom svensk kemisk industri,
har det synts mig lämpligt att inför en vidare krets
av kemister, som representeras av teknologföreningens
kemiavdelning, i korthet redogöra för nya
resultat och framsteg inom cellulosatekniken. Det
ligger då självfallet närmast till hands att särskilt
fästa avseende vid de områden, som ha med den
kemiska delen av fabrikationen att göra.
För att belysa cellulosaindustriens kvantitativa
utveckling skall jag till en början anföra några
siffror.
År 1913 var den totala cellulosaproduktionen i
världen ca 3,7 mill. ton, 1925 ca 6,4 mill. ton och
1931 ungefär 8 mill. ton. På intet område av den
organisk-kemiska storindustrien torde man kunna
uppvisa en liknande stark utveckling. Detta har
givetvis sin förklaring i det alltjämt stegrade
behovet av papper. När den nu pågående krisen
övervunnits, torde man få räkna med en ytterligare
stegring av produktionen, om också sannolikt icke så
snabb som under de gångna 20 åren.
Den väldiga expansionen av cellulosaindustrien
har också gått hand i hand med en ständig
rationalisering av driften, vilket medfört, att
produktionskostnaderna reducerats samtidigt som
cellulosakvaliteten förbättrats.
Det är glädjande att konstatera, att flera av dessa
rationaliseringsåtgärder först vidtagits här i landet,
vilket bland annat visar den livaktighet och höga
tekniska standard som faktiskt förefinnes inom
svensk cellulosaindustri. Det ligger också annars
närmast till hands att uppehålla sig vid den
utveckling, som skett här.
Om vi då börja med veden, har man att anteckna
vissa förändringar. Detta gäller redan virkets
avverkning. Såväl sulfat- som även sulfitved
helbarkas numera ofta i skogen. Fördelen därav är att
veden på så sätt erhåller en högre torrhetsgrad,
innan den skall flottas, vilket medför en lägre
sjunkningsprocent. Sådan ved torkar också lättare i
vedgården och skadas därvid ej så lätt av svampar.
Denna skogsbarkning gör icke barkningen vid fabriken
överflödig, men underlättar den i hög grad.
Självfallet innebär helbarkningen av veden i skogen
en ökad avverkningskostnad, men den är icke så
betydande, att den överväger de fördelar, som ernås.
Sedan årtionden tillbaka har lämpligaste sättet för
barkning av massaveden i fabrikerna varit föremål
för cellulosaingenjörernas intresse. Det är framför
allt följande två synpunkter, som därvid varit
bestämmande: minsta möjliga vedförlust och
arbetsbesparande maskinen. Detta har man sökt ernå på
tvenne principiellt olika vägar: knivbarkning och
trumbarkning.
Den förra metoden har huvudsakligen utvecklats
i Europa och den senare i Amerika. De enkla
knivbarkningsmaskiner, avsedda för i korta bitar kapad
ved, s. k. kubb, som för ett par decennier sedan
allmänt användes, hava till stor del utträngts av
långvedbarkmaskiner av olika typer. Särskilt hava
därvid de konstruktiva förbättringar av
Robert-Libert-maskinen, som företagits av Fresk och
Karlstads mekaniska verkstad och
resulterat i motsvarande två typer av barkmaskiner,
fått stor användning. Men icke blott barkningen
utan även vedtransporten inom vedrenseriet har i
hög grad mekaniserats. Denna automatisering av
driften har drivits till högsta grad av fulländning av
Sixten Sandberg i Skutskär. Allt detta har
givetvis bidragit till besparing av personal.
Huru goda barkmaskiner man än använder är
likväl den genomsnittliga vedförlusten betydlig i
jämförelse med trumbarkningen. Vid de jämförelser,
som anställts vid den nyligen uppförda
trumbarkningsanläggningen i Kramfors, har man erhållit en
vedbesparing av omkring 12 %, räknat på ton
tillverkad massa. Om man granskar en kostnadskalkyl
för massatillverkning skall man finna, att
kostnaderna för veden utgör omkring hälften av de
totala. Vi inse sålunda därav frågans stora
ekonomiska betydelse.
Ytterligare bidrager härtill den besparing, som
ernås genom reducerat antal arbetare. Vid
Kramforsanläggningen är arbetarantalet i renseriet
reducerat till mindre än hälften av vad det tidigare var.
De fördelar, som sålunda äro förenade med
trumbarkningen har man i cellulosakretsar länge vetat
av, men man har här i landet haft betänkligheter
[1] Föredrag i kemi- och bergsvetenskap den 11 mars 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0051.html
