Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 52 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 8.

I de fabriker, som använda kis, har man flerstädes
utbytt de gamla små Herreshoffsugnarna och
installerat Wedge-ugnar. De betänkligheter man hyste
till en början, att det skulle vara förenat med
betydande risk att förlita sig på en stor ugn i stället
för ett flertal mindre, hava icke visat sig berättigade,
då driftsäkerheten är så pass stor, som den faktiskt
är. Det är också en enkel sak att hålla ett par
svavelugnar i reserv för eventuella driftstörningar.

Alldeles särskilt stor uppmärksamhet har man på
senaste åren ägnat frågan om rostgasernas rening
från föroreningar. Särskilt besvärande är givetvis
gasens halt av kisstoft och svaveltrioxid. Den
senare är ju som bekant fruktad på grund av bildningen av gips i
koksyran, som vid kokningen avsätter sig på
upphettningselementen i kokarna.

Gasen renas på ett enkelt sätt från kisstoft och delvis SO₃ genom
tvättning i kokstorn. En ännu mycket effektivare rening ernås
genom användning av Cottrell-apparater. Denna metod är ju
rätt bekant, men det kan kanske icke skada att uppehålla sig
därmed ett ögonblick.

Principen är, som var och en vet, att i gasrummet svävande
partiklar eller fina vätskedroppar laddas upp under inverkan av en
elektronström, som utgår från en vanligtvis negativt laddad
elektrod (fig. 8). De laddade partiklarna kastas med
stor hastighet mot den positiva polen, dvs.
rörväggen. För att åstadkomma detta transformeras
den förhandenvarande växelströmmen (1) till en
spänning av 50 000 volt (4) och likriktas därefter
(2–3). Gasen som skall renas inledes i botten på
utfällningsapparaten (5), passerar elektroden och
lämnar apparaten praktiskt taget fri från stoft och
vätskepartiklar.

Vid kisrostningen bildas kisstoft, svaveltrioxid
samt ev. arsenik- och selensyrlighet, som skola
avskiljas. När gasreningen med Cottrellapparater
togs upp, inriktade man sig först på avlägsnandet
av stoftet ur den heta gasen. De andra i gasen
befintliga ämnena kunna vid den rådande höga
temperaturen ej avlägsnas, enär de befinna sig i
ångform. För att avlägsna dem har man sedan några
år infört s. k. våtrening av gasen. Efter gastvätten
och kylarna får gasen passera ett andra
elektrofilter, som avlägsnar de ovannämnda
föroreningarna. Detta försiggår i kammare av bly.
Torreningen av gasen från kisaska med elektrofilter är
icke nödvändig, om man har en våtreningsanläggning (fig. 9).

Vad beredningen av koksyran beträffar, så vill
jag förutskicka, att man mer och mer insett nyttan
av kalkrika koksyror för massaframställningen.
Därtill skall jag senare återkomma. Regleringen av
kalken i koksyran är icke alltid så lätt med det
tornsystem som vanligen användes. Lättare låter
det sig göras, om man kopplar två och två torn i
serie, såsom är fallet i Jenssen-systemet. I detta
fall har man genom omkoppling av tornen en större
möjlighet att hålla tornen rena från gipsning utan
tidsödande och besvärlig spolning.

Förstärkning av tornsyran till lämplig SO₂-koncentration
sker numera i vissa fabriker genom att leda
in den från kokarna efter slutad kokning erhållna
svavelsyrligheten i slutna syracisterner utan

Fig. 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>