Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 66 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1932 - Carl Hj. Du Rietz: Några optiska mätmetoder för kemister och teknici

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Pulfrich-fotometern såsom kolorimeter (absorbometer). a) Den moderna sken-uppställningen, med långa absorptionsrör, b) Schema över strålarnas gång. De från fotometerlampan kommande två lika starka ljusknippena få passera, den ena genom en kuvett med lösningen, som skall undersökas, den andra genom det rena lösningsmedlet, önskat filter inkopplas (vanligen det med maximala absorptionen), och med mättrummorna avbländas till lika ljusintensitet vid denna våglängd. Sedan kunna filterna växlas genom vridning av revolverskivan, och mätningen upprepas med ljus av andra våglängder.

blott 20–25 mµ), fördelade över spektrums hela
område. De optiska tyngdpunkterna för de olika
filterna äro angivna i tabell I.

Tabell I.

				S 43	435 mµ
		K VII	460 mµ	S 47	463
L3 (blått)	480 mµ	K VI	480
				S 50	494
		K V	510
L2 (grönt)	530	K IV	536	S 53	530
		K III	563	S 57	572
L1 (rött)	615	K I	630	S 61	617
		K II	650
				S 72	728
				S 75	750

2) Absorptionsmätningar. (Jfr fig. 1.)

När vitt ljus passerar en färgad vätska, absorberas
vissa våglängder mer eller mindre, och det utgående
ljuset kommer därför att i ögat ge intryck av färg.
Vilken denna blir kommer emellertid att vara
beroende av intensitetskurvan för ljuset ifråga
multiplicerad med relativa synligheten för de olika
våglängderna, och detta sistnämnda kan föra med sig
att färgen synes helt olika i tunt och tjockt skikt
(dikromatism hos indikatorer jfr ¹⁴) Lambert-Beers
lag om extinktionens (E) proportionalitet mot
skikttjocklek (s) och koncentration (c) (log E = e . s . c.
där e = molara extinktionskoefficienten
för ämnet ifråga, och E = _e / i_a. dvs.
förhållandet mellan intensiteterna vid in- och utträdet) har endast giltighet
vid varje våglängd för sig. Vid mätning med de stränga S-filterna är detta
villkor dock som regel mycket nära uppfyllt.

Tack vare detta, att mätningen kan ske i enbart det ljus där absorptionen
är störst, samt överhuvud instrumentets allmänna precision, möjliggöras
nu kolorimetriska analyser av mycket högre noggrannhetsgrad än enligt
äldre metoder, och dessutom ofta mycket enklare förfaranden (kolorimetri
utan jämförelselösning). I synnerhet är det av betydelse, att i
Pulfrichfotometern varje enskild färg så att säga kan renodlas och separeras från
övriga förekommande. Vanlig kolorimetrering kan försvåras och
omöjliggöras, när de förekommande färgerna ha olika sammansättning, men i P. f.
mätes varje spektralområde för sig, och inställningen blir blott till lika
ljusstyrka. Även när två olika färgade ämnen äro blandade, kan
resultatet behandlas matematiskt och de båda koncentrationerna bestämmas,
varjämte ofta den ena färgen kan försummas vid mätning med ett filter där
den andra har maximal absorption.

Ett stort antal kolorimetriska analysmetoder ha också utarbetats med
speciell hänsyn till arbete i Pulfrich-fotometern. Så
t. e. uppges koppar med fördel kunna bestämmas
direkt i vattenlösningen, utan några som helst
tillsatser, blott med användning av ett strängt rödfilter
(S 72). Och för järnbestämning med rodanid
rekommenderar Zeiss-verken att ej alls skaka ut med eter
el. dyl. utan direkt kolorimetrera själva
vattenlösningen. Vidare finnas en mängd mikrometoder för
bestämning av Mg, Ca, NH₄, fosfor, urinsyra etc.
samt olika ämnen av medicinsk-fysiologisk
betydelse (^3-11).

En annan mycket stor fördel är, att sedan
extinktionskoefficienten en gång för alla är bestämd,
erfordras inga som helst mer eller mindre beständiga
jämförelselösningar, utan absorptionen mätes direkt,
och resultaten från ett instrument kunna utan vidare
överflyttas till ett annat (jfr fig. 2). – Genom de
olika kuvetterna med starkt skilda och noga
bestämda skikttjocklekar är mätområdet mycket
vidsträckt. Observeras bör särskilt mätrören (fig. 1 a)
om 150 resp. 250 mm för undersökning av svagt
absorberande vätskor (för extrema fall kunna mycket
långa rör erhållas på beställning). Bättre än de helt
sammansmälta glaskuvetterna (Schott u. Gen.) torde
för detta ändamål vara rören med fastskruvade, noga
parallelljusterade och klara ändglas. Å andra sidan
finnas för mycket starkt färgade lösningar specialkuvetter
med mindre än 1 mm:s skikttjocklek.
Slutligen finnas för mätningar i vertikalt läge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>