Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 78 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1932 - Carl Hj. Du Rietz: Några optiska mätmetoder för kemister och teknici

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 9. Optisk bänk för absorptionsmätningar med "Spektrograph fur Chemiker". Gniststativ, slutare, kollimator, reglerbar roterande sektor, samt kondensorsystem med Hüfner-prisma och två Scheibe-kuvetter infästa.

Biot–Arago’s lag om additiviteten även gäller härstädes
(förutsatt då givetvis att inga reaktioner inträffa).

Det ojämförligt viktigaste användningsområdet för
interferometern torde emellertid vara gasanalysen.
Vid ett binärt system kan enbart en interferometrering
av gasblandningen räcka för att enligt Biot–Arago’s
lag beräkna koncentrationerna, då de
ingående gasernas brytande krafter äro kända, men vid
flera komponenter måste man medelst
absorptionsapparater successivt avlägsna den ena efter den
andra av dessa, och efter varje absorption mäta
interferometervärdet. Vid fortlöpande bestämning sker
detta enklast medelst den tredelade gaskammaren, där
den undersökta gasen passerar från den ena
kammaren till den andra och däremellan genom
olika absorptionsapparater, och där genom en enkel vridning de
olika gaskamrarna bringas i interferometerstrålens
väg. Genom kombination med de vanliga
gasanalytiska metoderna (mätning av absorberad volym,
bränning, spec. vikt etc.) kan interferometreringen
lämna mycket fullständiga uppgifter om de olika
absorberade etc. "gasgruppernas" inre
sammansättning. En gasanalys på detta sätt kan utföras antingen
medelst rundpumpning av provet enl. Rassfeld-Hoffmann
eller också enklare och med mindre gasvolym
i gasbyrettkammaren enl. Rassfeld, i förbindelse med
Hempels absorptionspipetter och ev. mätbyrett samt
förbränningsrör (jfr ²⁴ och ²⁵). Slutligen kan man
även göra bestämningar genom att i stället för att
absorbera sätta till en viss volym av en känd ren gas
(jfr ²⁰) och avläsa ändringen i interferometervärdet.
– Ett särskilt område, där den noggranna och dock
relativt enkla och snabba interferometermätningen
kan vara av betydelse, är undersökningen av
absorptionsprocesser, aktivt kol etc. (även
vätskemätningar). Ett annat närstående är bestämning av
ångtryck, t. e. av olika lösningar, och på basis härav
molekylvikter o. dyl.²² – En mycket ofta
förekommande användning av interferometern är slutligen
till en enkel kontroll av olika gasers renhet.²⁰

För undersökning av lösningar har
interferometern annars ett mera speciellt värde.
Brytningsförmågan är här en mindre
selektiv egenskap, liksom överhuvud fysikaliska
konstanter, jfr t. e. elektriska
ledningsförmågan, och för vanliga makrobestämningar
är apparaten överkänslig och ohanterlig.
Däremot har den ett givet värde vid
undersökningar av mycket utspädda lösningar²⁶,
och har sålunda funnit användning vid
åtskilliga vattenundersökningar²⁹, bl. a. för
att följa variationerna i havets salthalt²⁰,
vid kontroll och bedömning av
dricksvatten samt överhuvud bestämning av
vattens proviniens (jfr bl. a. ²⁰), av
halten kolloider²⁸ etc. – Analogien med
ledningsförmågebestämningarna framträder även däri,
att de konduktometriska titreringarna ha en
fullständig motsvarighet inom interferometertekniken,
varvid den brytande kraften
under titreringens förlopp ändrar sig lineärt
och med knäpunkter vid ekvivalensen²².
Och analysen av en binär blandning, t. e.
KCl + NaCl, kan utföras med
interferometern lika väl som med
ledningsförmågebestämning, och efter
samma principer, medan å
andra sidan interferometern ej är på samma sätt
beroende av dissociationsförhållandena och deras
komplikationer i konc. lösning, eller bland kolloider, eller
överhuvud om elektrolyt eller ej. – Vidare har den
fått användning vid olika kliniska metoder
(blodserum, "Abderhalden-reaktionen"²⁰ etc.). Slutligen
har dess mycket höga känslighet visat sig medge
helt speciella konstitutionskemiska användningar,
t. e. för att följa mutarotation m. fl. omlagringar
och reaktioner (jfr ²⁶ och ²⁷), skilja cis- och transform etc.

D. Spektroskopi, spektralanalys.

Med olika syften ha ett mycket stort antal olika
typer av spektralapparater vuxit fram, men för
kemiska ändamål, där det i främsta rummet gäller
kvantitativa bestämningar (av emissions- resp.
absorptionsspektra) med fotografisk registrering, torde
speciellt två konstruktioner (från Zeiss) kunna vara av
intresse. Den ena, för mera elementära behov, och
blott i synligt ljus, är den lilla "Klein-Spektrograph",
som är uppbyggd av ett handspektroskop (kan även
tagas loss och användas för sig, till direkt
betraktande, t. e. vid kontroll av Bessemerblåsning), en
fast kamera (6 X 9), och en reagensglaskondensor
(för jämförande absorptionsmätningar hos lösningar i
provrör, Hüfnerprisma, belyses med mattlampa), resp.
för emissionsspektra en liten gnistanordning. – Den
andra, som däremot fyller mycket högt ställda
anspråk på precision och fullständighet, är den stora
"Spektrograph fur Chemiker", som antingen kan
förses med gitter eller tredelat Rutherford-prisma för
mätningar i synligt ljus, eller med Cornu’s
kvarts-dubbelprisma för ultraviolett, med förnämlig
kvartsflusspat-optik, och med flera olika
kameraanordningar, med inkopierbar våglängdskala,
med Hüfner-prisma, Scheibe-kuvetter, och roterande sektor för
absorptionsmätningar (jfr fig. 9), resp. gniststativ och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>