Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. Nov. 1932
- Julius Gelhaar: Om kalciumkarbid och kalkkväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
HÄFTE 11 NOV. 1932
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.
INNEHÅLL: Om kalciumkarbid och kalkkväve,av ingenjör Julius Gelhaar. – Om användningen av syrafasta
och eldfasta material, av bergsingenjör Johan Palm. – Notiser.
OM KALCIUMKARBID OCH KALKKVÄVE.
Av ingenjör Julius Gelhaar.
Kalciumkarbidens sönderdelning vid upphettning.
Att pulveriserad kalciumkarbid, som upphettas i
vakuum eller indifferent gas till rödglödgning,
utvecklar mindre acetylen med vatten än den icke
upphettade karbiden, är ett fenomen som iakttogs redan
av Moissan.1 Karbiden blir samtidigt svart till följd
av avskilt kol. Detta förhållande har iakttagits och
undersökts av ett stort antal kemister som förklarat
fenomenet på olika sätt.
Moissan ansåg att karbiden dissocieras i kalcium
och kol utan att närmare undersöka detta. Till detta
ansluter sig Briner och Kuhne2 och Botolfsen.3 De
återfunno visserligen kolet i karbiden men förklarade
att kalcium upptagits av ugnen, vari upphettningen
försiggått.
Erlwein, Warth och Beutner4 förklarade fenomenet
bero på bildandet av en subkarbid, CaC, och härtill
ansluter sig Erlich5 och senare även Bobrowniski och
Kuszewski.6 I motsats till alla andra anser Erlwein
och Erlich att karbiden nästan fullständigt kan
sönderdelas i subkarbid och kol. Bredig7 anser
sönderdelningen bero på dissociation av bildade kolväten.
Dessutom finnes en grupp som anser att kalciumhydrat
som bildas genom vattenupptagning under
målningen, sönderdelar karbiden vid högre
temperatur till acetylen som likväl omedelbart dissocieras i
kol och väte. Hit höra Foerster och Jakoby,8
Eschmann,9 Krase och Yee10 och på allra sista tiden
Dutoit och Rossier.11. Till sist må nämnas Ruff och
Foerster,12 som av sina resultat draga den slutsatsen
att någon sönderdelning icke äger rum förrän vid ca 1 700°.
Man finner sålunda att frågan om karbidens
sönderdelning vid rödglödgning varit föremål för ett rätt
intensivt studium utan att någon enighet om orsaken
kunnat uppnås. Man kan även i de flesta fall
konstatera, att de utförda försöken endast äro
kvantitativa i det hänseendet att man bestämt karbidens
gashalt före och efter upphettningen. Först Dutoit och
Rossier11 anföra analyser på frigjort kol.
Om karbiden dissocieras i kalcium och kol bör man
kunna bestämma dels kolet och dessutom en
viktsförlust som motsvarar kalcium. Någon dylik
viktsförlust föreligger icke förrän vid ca 1 200°.
Sönderdelningen är likväl tydlig redan vid 800°. Cochet13
synes även ansluta sig till denna dissociationsteori
och anser att kalcium bildas vid kalkkväveframställningen.
Under kalkkvävets avsvalning skall syre
diffundera in och överföra kalcium till CaO. Härtill
kan endast anmärkas att i så fall skulle karbidens
viktökning bliva större än som motsvaras av det
erhållna kalkkvävets kvävehalt, vilket icke är fallet.
Viktökning och kvävehalt stämma vanligen mycket
bra överens vid framställning av kalkkväve i
blockugnar. Vid laboratorieförsök där kalkkvävet fått
avsvalna i kväveatmosfär har kalcium aldrig kunnat
påvisas i kalkkvävet, ej heller kalciumnitrid. I färskt
kalkkväve förekommer kvävet endast i form av
Cyanamid, jämte något olösligt kväve som visat sig bestå
av kalciumsilicocyanamid, CaSiN2, som uppkommer
genom azotering av i karbiden närvarande kalciumsilicid,
CaSi2. Bildas däremot subkarbid så bör kolet
finnas i tre olika former, dels som fritt kol, dels som
subkarbid och dels som vanlig karbid. En
kvantitativ undersökning visar likväl att summan av fritt kol
och karbidkol är lika stor efter upphettningen som
före densamma.
Beror sönderdelningen på kalciumhydrat som
bildas under förvaring och målning, så är det ju lätt att
undersöka detta. Under målning skall karbiden
sönderdelas lika mycket, som vid upphettningen
CaC2 + 2 H2O = Ca(OH)2 + H2C2
CaC2 + Ca(OH)2 = 2 CaO + H2 + 2 C
Några dylika analyser synas icke hava utförts i
samband med upphettningsförsöken. En karbid, som
efter målning håller 75 % CaC2 och som efter
upphettning minskar till 65 % bör sålunda före
målningen ha hållit ca 85 % CaC2. Någon sådan
förstöring av karbid under målningen äger, enligt mina
undersökningar, icke rum. Färsk och ännu varm
kalciumkarbid slogs i stycken och maldes i en liten
tät kulkvarn på laboratoriet. Gashalten prövades
före och efter målningen, och förlusten uppgick till
0,52 % CaC2. Vid upphettning förlorades 12 % CaC2.
Även i stort erhålles ungefär lika resultat. Vid Alby
utfördes flera hundra analyser före och efter
målningen av karbid och medeldifferensen uppgick till
1,11 % CaC2. Endast spår av acetylen kunde
påvisas i kvarnen och ändå maldes 2 ton karbid pr
timme i densamma. Beträffande Bredigs7
uppfattning att sönderdelningen beror på närvarande
kolväten som dissocieras, så visar det sig att karbidens
kolhalt är ungefär ekvivalent med den volym
acetylen som kan utvecklas ur karbiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0083.html
