Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. Nov. 1932
- Julius Gelhaar: Om kalciumkarbid och kalkkväve
- Johan Palm: Om användningen av syrafasta och eldfasta material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagits av Ruff och Foerster,12 vilka funno att
karbiden börjar destillera först vid 1 700°. Till försöken
använde de en mycket ren karbid framställd av
kalcium och kol.
Sammanfattning.
1:o. Olika teorier om karbidens sönderdelning vid
glödgning har prövats medelst ett större antal
försök och analyser. Några bevis för dessa teorier ha
likväl icke kunnat erhållas. Antages däremot att
karbiden innehåller något acetylen bundet som
sekundär karbid CaC2 . H2C2, så överensstämmer detta
med alla utförda försök.
2:o. Först över 1 150° inträder en ny reaktion,
varvid kalcium bortdestillerar. De verkställda
försöken tyda på, att detta beror på en reaktion mellan
kalciumoxid och kol.
Litteratur.
1. Moissan. Le four electrique.
2. Briner och Kuhne. Journ. chim. phys. 12. 432. Journ.
four electrique 1913. 137.
3. Botolfsen. Ann. Chim. 18 (1922). 5.
4. Erlwein, Warth och Beutner. Z. f. Elektrochemie 17
(1911). 177.
5. Erlich. Z. f. Elektrochemie 28 (1922). 529.
6. Bobrowniski och Kuszewski. Przemysl Chemzny 7. 204.
Ch. Zentralblatt 1923 III. 1 543.
7. Bredig. Z. f. Elektrochemie 13 (1907). 608. Ch. Ztg
1913. 831.
8. Foerster och Jacoby. Z. f. Elektrochemie 13 (1907). 101.
Jacoby. Ueber die Bildung- von Kalkstickstoff Diss. 1908.
9. Le Blanc och Eschmann. Z. f. Elektrochemie 17 (1911).
20. Eschmann. Ueber die Bildung und Zersetzung von
Calciumcyanamid Diss. 1910.
10. Krase och Yee. J. Amer. chem. Soc. 46 (1924). 1358.
11. Dutoit och Rossier. Z. f. chim. phys. 29 (1932). 238.
12. Ruff och Foerster. Z. f. anorg. Ch. 131 (1923). 329.
13. Cochet. Z. f. angew. Ch. 44 (1931) 367.
OM ANVÄNDNINGEN AV SYRAFASTA OCH
ELDFASTA MATERIAL.
Av bergsingenjör Johan Palm, Höganäs.
(Forts. fr. sid. 76.)
Höganäsbolaget tillverkar en hel del syrafasta
föremål av den typ, som jag här har visat figurer
av, dock ej de stora heltillverkade behållarna eller
maskinerna. (Fig. 6 och 7.)
När det rör sig om mycket stora behållare, blir
det oekonomiskt för att inte säga omöjligt att
tillverka dem i ett enda stycke, och man tillgriper då
murning med syrafasta tegel, som sammanfogas med
syrafast murbruk och armeras med ett sammanhållande
omhölje, som vanligen är av järnplåt men
stundom även av betong. Som exempel å sådana
kunna vi nämna sulfitkokare, syratorn osv.
Sulfitkokare tillverkades ursprungligen av järn
för tryckets skull men infodrades med blyplåt för
syrans skull. I den mån man övergick till större
kokarevolymer och alltmer forcerad drift, blev
blyinfodringen allt olämpligare (bly är ju ej synnerligen
slitstarkt), och man övergick då till murade
 |
Fig. 6.
|
|
Fig. 7.
|
infodringar. Den första levererades av Höganäsbolaget
år 1891. Beklädnaderna utföras i såväl
enkelt som dubbelt eller tredubbelt skift med
möjligast starka förband. Isoleringsskiftet närmast
plåten göres vanligen ganska tunt för att
ekonomisera med kokarvolymen, medan slitaget vanligen
tages 40 till 60 mm. Beteckningarna isolerings- och
slitskift härstamma från den äldre roterande
kokartypen, vars beklädnadsslitage var större än den
nuvarande stående kokarens.
Beträffande kvaliteten hos det gods, som kommer
till användning i dessa fall, vill jag framhålla, att
man i allmänhet ej har anledning att fordra den
stora täthet, som när det gäller rörledningar och
hela behållare, detta beroende på, att murningen
kan och vanligen även utföres i tjockare skikt än
vad som i de jämförda fallen är möjligt att utföra.
Speciellt beträffande kokarna i en modern
sulfitfabrik, där fordran på motståndskraft mot
temperaturväxlingar måste ställas mycket hög hos
materialet, är det helt enkelt inte möjligt att använda
fullständigt tätt gods. I detta sammanhang vill jag
påpeka att konstruktionen med murade kärl erbjuder
större trygghet mot inverkan av temperaturväxlingar
än vad fallet är med hela behållare.
De föremål, som tjänstgöra som fyllkroppar i
absorptions- och reaktionstorn, utgöras naturligtvis av
ungefär samma slags gods, som kommer till
användning vid resp. apparatinfodring.
Något om de förändringar som de syrafasta
materialen undergå i användningen.
Under användningen undergå de för syror eller
andra kemikalier utsatta materialen vissa
förändringar, vilka dels äro att betrakta som rent kemiska
och dels kunna vara av rent mekanisk karaktär. I
allmänhet är det dock svårt att hålla dessa i sär,
emedan de äro beroende av varandra och uppträda
samtidigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0088.html
