Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. Dec. 1932
- Edv. Schön: Problemet om tillgodogörande av andra värdefulla beståndsdelar än koppar och järn vid bearbetning av kopparhaltiga kisbränder enligt extraktionsförfarandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
HÄFTE 12 DEC. 1932
REDAKTÖR: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Problemet om tillgodogörande av andra värdefulla beståndsdelar än koppar och järn vid
bearbetning av kopparhaltiga kisbränder enligt extraktionsförfarandet, av överingenjör Edv. Schön. – Om användningen
av syrafasta och eldfasta material, av bergsingenjör Johan Palm.
PROBLEMET OM TILLGODOGÖRANDE AV ANDRA
VÄRDEFULLA BESTÅNDSDELAR ÄN KOPPAR OCH JÄRN
VID BEARBETNING AV KOPPARHALTIGA
KISBRÄNDER ENLIGT EXTRAKTIONSFÖRFARANDET.
[1]
Av överingenjör Edv. Schön, Hälsingborg.
Svavelsyra- och sulfitcellulosafabrikerna i Europa
täcka, som bekant, till stor del sitt svavelbehov
genom tillgodogörande av svavlet i de rostgaser, som
erhållas vid oxiderande röstning av sulfidiska
malmer, mestadels kopparhaltig svavelkis. Europas
produktion av svavelkis rör sig för närvarande
omkring 6 mill. ton per år.
Rostgodset från den oxiderande rostningen av
kopparhaltig svavelkis, de s. k. kisbränderna,
motsvarande i vikt ca 75 % av den ursprungliga vikten,
bearbetas sedan vid särskilda verk på det
värdefulla innehållet av koppar, järn, zink m. m.
Bränderna underkastas vid dessa verk i regel en
s. k. klorerande röstning i ändamål att överföra
brändernas innehåll av koppar, zink, silver, kobolt
m. m. till i vatten och utspädda syror lösliga salter
och järnet till i vatten och syror olöslig järnoxid,
s. k. purple-ore, vilken sistnämnda efter brikettering
eller agglomerering utgör en mycket gouterad järnmalm.
Den klorerande rostningsprocessen genomföres,
som bekant, på så sätt att bränderna blandas med en
mot deras halt av svavel, koppar och zink svarande
mängd (10–20 % av brändernas vikt) klornatrium,
och blandningen nedkrossas till lämplig kornstorlek,
ca 2 mm.
Den klorerande rostningen företages sedan i
mekaniska rostugnar, av vilka ugnstypen Beskow–Ramén
fortfarande torde vara den mest använda.
Blandningen av bränder och salt uppvärmes å
översta ugnsetagen till ca 250°C, vid vilken
temperatur den kemiska omsättningen, som är av
exotermisk natur, börjar och sedan fortgår med ett
temperaturoptimum av ca 350°–400°C.
Jag skall icke ge mig in på frågan om det
kemiska förlopp, som försiggår i den klorerande
rostugnen. Vare nog sagt, att detta förlopp liksom
alltid, när det är fråga om ett komplex av kemiska
reaktioner, fått ungefär lika många förklaringar som
det funnits forskare på området.
Reaktionsförloppet torde schematiskt kunna
framställas sålunda:
1) FeSO4 + 2 NaCl = Na2SO4 + FeCl2,
2) 12 FeCl2 + 3 O2 = 8 FeCl3 + 2 Fe2O3,
3) 4 FeCl3 3 Cu2S + 6 O2 = 6 CuCl2 +
2 Fe2O3 3 SO2,
eller som sammanfattande reaktion:
2 Cu2S + 8 NaCl + 4 FeSO4 + 5 O2 = 4 CuCl2 + 4 Na2SO4 + 2 Fe2O3 + 2 SO2.
Det kemiska reaktionsförloppet kan således i
korthet sammanfattas så, att järninnehållet i
kisbränderna överföres till olöslig Fe2O3, medan koppar och
andra metaller, såsom zink, kobolt och silver (AgCl2
löslig i kloridlösning), överföres till i vatten resp.
utspädda syror lösliga metallsalter. Vid sidan av dessa
huvudreaktioner försiggå ett antal bireaktioner t. e.
4 NaCl + 2 SO3 + O2 = 2 Na2SO4 + 2 Cl2.
Redan under 300°C oxideras CuCl2 till CuO . CuCl2
och vid en temperatur av 340°C börjar CuCl2
dissocieras till CuCl. Man erhåller således vid klorerande
röstning kopparn som en blandning av CuCl2, CuCl
och CuOCl2, ett förhållande, som spelar en mycket
stor roll, när det gäller tillgodogörandet av övriga
värdefulla beståndsdelar i kisbränderna.
De rostgaser, som bildas vid den klorerande
rostningen, en blandning av SO2, SO3, HCl, Cl2, ledas
genom kondensationstorn av lämplig konstruktion
och absorberas i dessa torn av vatten och bilda den
[1] Föredrag vid Tolfte allmänna svenska kemistmötet i
Hälsingborg den 20 maj 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932k/0091.html
