- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Mekanik /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE l

JAN. 1932

TEKNISK TIDSKRIFT

MEKANIK

REDAKTÖR:

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

INNEHÅLL: Nomy-lagret, ett nytt radiallager enligt Michellprincip, av överingenjör G. Wallgren. - Nyare
amerikanska motorvagnar, av ingenjör Hugo K. Morén. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden.

NOMY-LAGRET, ETT NYTT RADIALLAGER ENLIGT

MICHELLPRINCIP.1

Av överingenjör G. WALLGREN.

Lagringsanordningar för axlar kunna uppdelas i
tvenne stora huvudgrupper, nämligen glidlager
och s. k. antifriktionslager, dvs. kul- eller rullager.

Beträffande dimensionerna skilja sig dessa
huvudgrupper högst väsentligt från varandra, i det att
glidlagret har en stor bygglängd i axiell led, under
det att kullagren äro synnerligen smala och sålunda
utrymmesbesparande.

De glidlager, man vanligen ser, ha en längd, som
är större än två gånger axeldiametern, ehuruväl man
på senare tider inom vissa företag på ett riktigt sätt
avkortat lagerlängden till värden liggande mellan
1 1/2 och l gånger axelns diameter. Det är ytterst
sällan som glidlager förekomma med en bygglängd
kortare än axelns diameter. Man torde kunna säga,
att i allmänhet taga kullagren i radiell led en något
större plats än själva glidlagrets lagerskål, men tages
vid glidlagret även hänsyn till de oljerum och smörjningsanordningar, som användas, finner man, att
som regel blir glidlagrets bruttovolym avsevärt
mycket större än vad fallet är med kullager. Dessa
ha sålunda ett stort övertag, vad utrymmesfrågan
angår, vilket ibland kan hava en mycket stor
betydelse, när det gäller att behärska utböjningarna
hos axlar.

De senaste decennierna ha visat ett enormt
uppsving för kullagren och deras variant rullagren.
Detta uppsving har möjliggjorts tack vare ett
intensivt arbete och icke minst tack vare ett minutiöst
noggrant materialval med tillhörande kontroll samt
en högt driven precision.

På glidlagerområdet ha också en hel del försök
gjorts i avsikt att förbättra glidlagren, och de senare
åren visa, hur en mångfald ytterst svåra lagerproblem
lösts med tillhjälp av dylika lager, men detta har
skett så att säga undantagsvis hos vissa
specialfirmor.

Däremot kan man säga, att de vanliga och
dagligdags använda glidlagren icke så värst mycket skilja
sig från de konstruktioner och utföranden, som
användes vid tidpunkten för kullagrens egentliga
framträdande.

Jämföras materialpåkänningarna i glidytan i ett

l Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik årsmöte den 31 oktober 1931.

glidlager och deras motsvarighet i ett kul- eller rullager, så finner man, att desamma i glidlagret äro
mycket små, varemot man i kul- eller rullager
nödgas gå upp till så höga materialpåkänningar i
kontaktytorna, att dessa egentligen ligga över
utmattningsgränsen. Varje kul- eller rullager är också
ett typiskt utmattningslager, dvs. ett lager med en
begränsad livslängd. Detta behöver icke vara fallet
med glidlagret, ty ett glidlager, som är väl
konstruerat, väl utfört och riktigt smort, är
driftsäkerheten själv. Inom de flesta områden är det nog
fortfarande så, att man, där verkligt stora krav ställas
på ett lager med hänsyn till belastning och
driftsäkerhet, väljer ett glidlager.

När man betänker vilken enorm artikel ett lager
är, är det besynnerligt, att icke glidlagret
standardiserats till en enhet, så att man kunde hava även
det "i en liten ask", precis som fallet är med ett
kullager. Idealformen vore väl en sådan, som hade
kullagrets dimensioner, om belastningsförmågan
samtidigt höjdes.

Att konstruera ett glidlager väl för ett visst
speciellt fall är numera icke så svårt, men annorlunda
blir problemet, om lagret skall konstrueras som en
enhetlig standardartikel och samtidigt skall kunna
passa för en mängd olika fall.

Vad menas då med ett välkonstruerat, väl utfört
och väl smort glidlager?

Den frågan kan besvaras på följande sätt:

För det första skall lagret under driften alltid
arbeta med ren vätskefriktion, oberoende av
kraftriktning och rotationsriktning, och för det andra
skall det ha lagerytor av sådan beskaffenhet, att
starten, vilken ej kan ske med vätskefriktion, icke
på något som helst sätt skadar ytorna. Vidare skall
smörjningen ej kräva någon som helst extra tillsyn,
vilket innebär, att lagerhuset skall vara oljetätt.
Om lagret står i särskilt dammiga lokaler, måste
glidytan vidare vara skyddad på så sätt, att icke
några fasta, hårda partiklar kunna komma till
densamma.

I det följande skall visas varför vanliga glidlager
icke kunna uppfylla alla dessa villkor samt i vad
mån Nomy-lagret har löst uppgiften.

Ett lager, som arbetar med ren vätskefriktion, är
helt enkelt outslitligt, alldenstund någon metallisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932m/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free