Teknisk Tidskrift / 1932. Mekanik / 4 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lagerskålarna inställa sig då någorlunda efter axeln,
men när denna belastas, tillkomma fjädringar, och
en betydande fininställning skall nu göras med
belastat lager. Man har då i sfärens yta en
fullständigt torr friktion, och lagerskålen vrider sig ej
förrän denna övervunnits. En belastningsskillnad
inom lagret i dess längdriktning blir ovillkorligen
rådande, i all synnerhet om lagren äro korta och
lagerskålens ytterdiameter stor. Långa lager skulle
sålunda lättare ställa in sig, men långa lager ha
andra olägenheter, icke minst den, att utböjningen
inom lagret blir större. Summan av det hela blir
den, att någon fullständig injustering av lagerskålen
ej äger rum. Det skadar ej att ännu en gång erinra
om, att därest oljefilmen ej skall förminskas av
dylika orsaker, gäller det inställningar på
tusendelar av en mm.

Det i fig. 7 visade byggnadssättet innebär en
förbättring av lagret, vilken dock ej hjälper, när det
gäller att kompensera för krokiga axlar. Det torde
knappast finnas axlar i praktiken, som icke inom
lagerlängden äro krokiga på några tusendels mm.
Det är klart, att dels på grund av torrfriktionen i
sfären och dels på grund av massan i själva
lagerskålen utför lagerskålen ingalunda någon fram- och
återgående rörelse i överensstämmelse med axelns
krokighet. En axels krokighet kompenseras sålunda
ej genom arrangemanget med sfäriska lagerskålar.
Dessa ha sålunda endast betydelse för sådana fel,
som härröra från snett montage.

Det kan förefalla mången, att det som har
framhållits är en smula överdrivet, ty de flesta av oss ha
ju varit med om att göra glidlager, utan att man
precis varit så kinkig med dylika saker och i alla
fall fått lagren att gå, men vi veta också att
glidlagren många gånger förorsaka besvär, och jag
påstår, att det är till stor del tack vare dylika
uraktlåtenhetssynder, som kullagren fått det övertag,
som är fallet. Men vi hava lätt att glömma, och
när lagren äntligen gå, har man snart glömt alla de
besvär filaren hade att med sitt skavstål
åstadkomma erforderlig justering, eller också saknar man
kännedom om, att denna justering gjorts och icke
minst om alla de onödiga efterarbeten, som kunden
under åren haft med lagret.



Fig. 8. Principiell anordning av axialblocklager.

För att ett standardglidlager skall kunna få någon
framgång, måste det vara så konstruerat, att det
tillåter de oundvikliga fel, praktiken har i sitt följe,
och montaget skall helst endast innebära, att lagret
uppackas ur sin ask lör att sedan inmonteras.

För att ett glidlager skall fungera på bästa sätt,
är det icke minst viktigt, att glidytan erhåller en
högsta ytnoggrannhet, och det är sålunda olämpligt
att ha ett standardglidlager så konstruerat, att man
icke kan leverera själva glidytan.

Mången levererar lagerboxar och lagerskålar och
överlåter åt kunden att själv skaffa glidytan, som
vanligtvis är förlagd till axeln själv. Många
obehagligheter kunna härav uppkomma, alldenstund
mången ej förstår vikten av, att glidytan göres med
tillräcklig ytnoggrannhet, och de flesta ha dessutom
ej alltid sådana hjälpmedel, att detta kan göras. Som
vi senare skola finna, är Nomy-lagret komplett även
i detta avseende.



Fig. 9. Enkeltverkande radialblocklager.

Innan jag går in på beskrivningen av Nomy-lagret
må förutskickas att detsamma påminner om det
bekanta s. k. Michellaxiallagret. Principen för detta
är för alla känd, och vi veta att Michellager ha i
huvudsak fått sin tillämpning som rena axiallager,
exempelvis för propelleraxlar, särskilt då stora
sådana, samt för upptagande av axialtryck vid
vertikala lagringar, t. e. vertikala turbiner eller
generatorer. I gamla tider upptogos sådan axialtryck å
kamlager och ibland även å kullager, men det är ju
ett känt faktum, att, där verkligt stora krafter
föreligga, de bekanta Michellagren eller Kingsburylagren fått ett mäktigt övertag. I fig. 8 åskådliggöres
schematiskt byggnadssättet hos ett dylikt lager, och
vi se sålunda, att lagertrycket upptages av ett antal
block, som tryckas mot en fläns, och blocken äro
så anordnade att de hava en stödpunkt belägen
akter om mittpunkten. Denna stödpunkt skall
läggas på ett bestämt ställe, och väljes denna på rätt
sätt, inställa sig blocken så att maximum
bärförmåga erhålles vid minimum friktion. Där man förut
upptog axialtrycket på t. e. 10 kammar i ett
kamlager, användes numera en enda kam, och där nu
lagret går självkylt, fick man förut använda
våldsam vattenspolning, på grund av att man vid
kamlagren ej kunde erhålla ren vätskefriktion, enär man
elär i huvudsak hade ytor, som rörde sig relativt
varandra med tämligen fullständig parallellitet.

Frånsett värdet av den enorma last dylika block
förmå upptaga, se vi här en anvisning till
möjligheten av att erhålla en glidyta utan smörjspår, och
det bör sålunda på denna väg vara möjligt att få
ett glidlager, vars bärförmåga blir oberoende av
kraftriktningen.

Det har länge föresvävat konstruktörer att
tilllämpa axialblocklageridén även vid radiallager, men
här uppkomma en hel del svårigheter. Enklaste
formen för ett radialblocklager framgår av fig. 9.
Axeln omgives av ett antal block, excentriskt
understödda, och om man endast håller sig till blockens
arbetssätt och frånser verkningarna av snett
montage, krokiga axlar etc., har man här bilden av ett
radialblocklager, vilket dock endast kan fungera åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>