Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TEKNISK TIDSKRIFT
16 APRIL 1932
2. Teil, Krane und zusammengesetzte Förderanlagen, 332
sid. Tredje uppl. Berlin, Julius Springer, 1926 och 1929.
Det förra andra bandets innehåll avhandlade banor,
hissar och kranar. Vid omarbetningen har
uppdelning-skett i tvenne delar, av vilka den första delen avhandlar
enbart banor; den andra delen omfattar huvudsakligen
olika slags kranar. På grund av dessa och även andra
förändringar utgör det föreliggande verket en fullständig
nybearbetning.
De olika avsnitten äro bearbetade av på resp. områden
sakkunniga personer, nämligen:
Första delen. G. LAUBEN HEIMER: Vagnar för
massgods. H. SCHMARJE: Vagnstippare. F. WALLA,
Tvåske-niga banor med dragorgan. L. och R. STERLING,
Häng-banor, inberäknat linbanor.
Andra delen. A. MEVES: Gripskopor, hisspel och
kranar. W. FRANKE: Kabelkranar. H. SCHMARJE:
Kombinerade transportanläggningar.
Med anlitandet av så pass många medarbetare har
ernåtts, att innehållet i de olika avsnitten kunnat grundas
på personliga erfarenheter hos författarna. Böckerna
kunna därför läsas med intresse även av fackmän på
resp. områden, ty det har alltid sitt stora värde att
jämföra andras erfarenheter och rön med egna - nota bene
om jämförelsen göres kritiskt. Dessa fördelar med flera
författare uppväga mer än väl nackdelen av den tendens
till ensidiga synpunkter, som ofta medföljer långt driven
specialbehandling.
Arbetet kan rekommenderas.
W. l)-n.
Die Design and Diemakiug Practice, av FRANKLIN D.
JONES. 909 sid. New York, The Industrial Press, 1930.
Pris bund. $ 6: -.
Föreliggande arbete utgör en komplett
sammanställning av de modernaste konstruktionerna inom den
viktiga del av verktygstillverkningen, som framställningen
av ändamålsenliga pressverktyg intager, ävensom
praktiska anvisningar angående själva tillverkningen av
denna typ av verktyg. Det torde kunna göra anspråk
på att vara ett av de mest fullständiga arbeten, som
utgivits på området och giver ingenting efter i saklighet.
Boken är uppdelad i kapitel, där de olika grenarna
på området behandlas. Så behandlar första kapitlet
såväl vanliga s. k. utklippningsverktyg som mera
komplicerade sådana, där flera operationer utföras i samma
verktyg. Andra kapitlet behandlar olika nietoder att
bestämma ämnets diameter vid dragningar av skålar
m. m. och angiver ett stort antal formler för teoretisk
beräkning av såväl diametrar som area samt dessutom
några grafiska metoder härför. Så långt som praktiskt
taget är möjligt torde här alla framkomliga vägar vara
angivna. Kapitel tre behandlar likaså en viktig del av
området, nämligen utläggning av materialet så att
minsta möjliga procent därav gar bort som skrot, samt
dessutom en del praktiska anvisningar för själva
tillverkningen av pressverktygen. I de båda följande
kapitlen redogöres för verktygens enskilda detaljer,
ävensom metoder för de pressade detaljernas avlägsnande
såväl medelst luft som på mekanisk väg m. m.
Kapitlen sex och sju behandla ingående mera
speciella konstruktioner av pressverktyg på ett
synnerligen instruktivt sätt. Ett lika intressant område
behandlar kapitel åtta, nämligen spel mellan stans och
dyna, speciellt i de fall då materialets tjocklek
överstiger hålets diameter. Kapitel nio behandlar styrda
pressverktyg av olika konstruktioner och tio
klippningsförloppet i olika material med olika spelrum
mellan stans och dyna.
I och med kapitel elva behandlas en ny gren av
pressningsarbeten, nämligen böjning och bockning,
där många goda uppslag givas. Detsamma är fallet
med nästa kapitel, som inleder de svåraste
pressningsproblemen, nämligen dragningar och förhållandet mellan
djup och diameter vid dessa. Kapitel tolv behandlar
samma ämne men mera speciellt.
De följande sex kapitlen behandla dragningar i en
sådan mångfald, att konstruktören vid studiet härav
torde kunna få idéer för lösningen av alla
dragningsproblem. Till sist kommer i kapitel tjugo en
redogörelse för pressning medelst expanderande verktyg
rned såväl vätskor som gummi som hjälpmedel, och
kapitel tjugoett, som beskriver en hel del anordningar
och verktyg, som ej kunnat hänföras till någon av de
föregående avdelningarna.
För den som har att syssla med konstruktion och
tillverkning av pressverktyg, utgör boken på grund av
sitt auktoritativa innehåll och sin mångsidiga och
uttömmande behandling av problemen, en värdefull
hjälpkälla.
Hn.
Die Schnelldrehstähle, av WILHELM OERTEL och
ARTHUR GRUTZNER. 223 sid. med 136 fig. Dusseldorf,
Verlag Stahleisen m. b. H., 1931. Pris bunden M. 12: -.
Avsikten med föreliggande arbete är i första hand
att sammanfatta, sovra och kritiskt behandla den under
de senaste åren synnerligen rikliga litteraturen
beträffande snabbstål och på så sätt åstadkomma en för
förbrukaren lämpad uppslagsbok. - Efter att
inledningsvis hava behandlat snabbstålens utvecklingshistoria
övergå författarna till att ingående (på 33 sid.)
redogöra för stålens sammansättning samt olika
legeringsbeståndsdelars egenskaper och inflytande. Därefter ägnas
10 sidor åt stålens framställning och de 15 följande
sidorna åt deras värmebehandling. I nästa kapitel hava
icke mindre än 32 sidor anslagits åt stålens fysikaliska
egenskaper såsom hållfasthet vid olika temperaturer,
specifik vikt, volymförändring, värmeledningstal och
magnetiska egenskaper. I kapitlet: Leistungsergebnisse
lämnas inledningsvis en redogörelse för olika metoder
att utföra Utslitningsförsök. I samband härmed påpekas
på sid. 107 att man genom att uppmäta skärkraften kan
experimentellt bestämma den lämpligaste stålformen,
något som är felaktigt, då lägsta skärkraften icke
motsvarar längsta utslitningstiden. - I underavdelningen:
spånbildning söker man förgäves efter ett referat av
prof. BOSTONS omfattande undersökning: What Kappens
When Metal Is Cut, A. S. M. E. Träns. 1930, men
möjligt är att arbetet ifråga publicerats för sent. - Sådana
väsentliga saker som sambandet mellan skärhastighet och
utslitningstid samt i olika material och vid olika
spån-areor användbara skärhastigheter hava i samma kapitel
tyvärr behandlats synnerligen styvmoderligt under det
att olika legeringsbeståndsdelars och olika
värmebehandlingars inflytande noga diskuterats. - Efter att i nästa
kapitel hava offrat hela 17 sidor åt gjutna verktyg ägna
författarna ett kapitel åt skärmetallerna: Stellit,
Mira-mant, Widia m. fi., vilka givetvis äro av stort intresse
men näppeligen höra hemma i ett arbete om snabbstål.
Som avslutning följa diverse tabeller, bland vilka man
med tillfredsställelse finner en nyhet, nämligen en
förteckning av under åren 1900 till 1930 uttagna patent pä
skärstål med uppgift om anmälningsår, patentskriftens
nummer, patentinnehavare samt patentanspråk.
Vissa stavfel hava här och var smugit sig in. Sålunda
får upptäckaren av vanadin, SEFSTRÖM heta SELFSTRÖM,
cerium anträffas vid Riddarhyttan, KJERRMAN blir
KYERRMAN och FRENCH får på sid. 39 helt plötsligt heta
FRENSCH. Texterna till figurerna 46 och 47 hava vidare
blivit likalydande men vid den senare figuren skall
sannolikt temperaturen 1250° vara 1350°.
Som slutomdöme kan sägas att arbetet utgör ett
aktningsvärt och av behovet påkallat försök att
sammanfatta den inom snabbstålsområdet ymnigt flödande
litteraturen men det synes som om arbetet ifråga vore
avsevärt mera lämpat för tillverkaren och metallurgen än
för förbrukaren. R. Woxén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
