Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRIFT
23 APRIL 1932
framkalla en sekundär vattenmängdsändring, vilken
i sin ordning ökar vattenslagets amplitud (se
beteckningen a i fig. 3). Om fallförlust finnes i ledningen,
kommer denna att dämpa vattenslagen. För att
stabilitet skall råda, måste tydligen summan av ytorna
2/j och y2 vara minst lika stor som y.Å + y±. Då
emellertid samtliga ytor hava parabolisk form,
fordras endast, att ordinatan dh är minst lika stor som
ordinatan a. Förutsättningen härför härledes i det
följande.
Fallförlusten i ledningen skrives under formen
Q2
h = c -. Om vattenmängden minskas till Q - d Q.
h
ändras fallförlusten med storleken dh enligt formeln
QdQ
= 2c-
(1)
Genom fallhöjdens ändring vid vattenslagets
maximum har vattenmängden, för att anläggningen
A
skall giva full effekt, ändrats med beloppet - . Q och
H
under tiden t har härigenom magasinerats en vatten-
A Q 2 t
mängd = – . -, vilket förorsakat en ökning av
n o
vattenslagets storlek med beloppet
a =
Den accelererande kraften i ledningen har maximalt
storleken Af och i medeltal under tiden t en storlek
2
av ~- Af. Massan hos vattnet i ledningen har stor-
ö
leken
-
i/
och hastigheten har efter tiden t ökats
med beloppet 2Agt:3L, vilket värde skall vara
- dQ\ /, eller
2 Ät g
"sT
d Q
. ._.
(3)
Emedan enligt ovan d h skall vara lika med «,
erhålles ur ekv. (1) och (2)
/2 Ät
p _ ’_____
8Hc dQ
(4)
Ur ekv. 3 erhålles värdet på A t: d Q, vilket
insattes i ekv. (4), som då ger Thomas’ formel:
L
NYARE UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE ISTRYCK.
Ett försök att i någon mån bringa klarhet i frågan
rörande storleken av det tryck, som tillföljd av ett
istäckes utvidgning vid temperaturhöjning kan
komma att åverka vattenbyggnadskonstruktioner,
t. e. dammar, gjordes för cirka 10 år sedan av
undertecknad, och resultaten av de verkställda
utredningarna sammanfattades sedermera i den festskrift,
som tillägnades generaldirektör F. W. Hansen på
60-årsdagen år 1922. Tidigare hade synnerligen stora
meningsskiljaktigheter rått i frågan, vilket framgår
av de olika antaganden - mellan O och upp till 150
ton per meter - som då lades till grund för
bestämning av istryckets storlek.
Utredningen ifråga utfördes med hänsyn jämväl
tagen till isens plasticitet och det fåtal uppgifter
rörande denna, som vid tillfället förelåg,
kompletterades genom några enkla undersökningar. Problemet
är emellertid synnerligen invecklat, i det att förutom
plasticiteten även elasticitet, temperatur och tid
inverkar, vartill kommer att isens egenskaper i dessa
avseenden kunna vara mycket varierande. En
fullständig undersökning av förhållandena skulle därför
icke kunna utföras utan stora kostnader och
tidsut-dräkt. Med anledning därav baserades utredningen
delvis på vissa gränsförutsättningar, vilka ledde till
den slutsatsen, att i de kallaste delarna av Sverige
is-trycket icke ansågs kunna överstiga 20 å 30 ton per
längdmeter vid en istjocklek av 0,75 å 1,0 meter. Den
reservationen gjordes dock, att fortsatta mera
fullständiga undersökningar säkerligen skulle giva till
resultat viss reduktion i de angivna, under
ogynnsamma förutsättningar beräknade gränsvärdena.
Frågan har sedermera först på senaste tiden
underkastats mera ingående behandling. Visserligen
förekommer i tidskriften Der Bauirigenieur, årgång
1926, sid. 788 o. f. en av W. WIESER författad upp-
sats "Der Eisdruck bei Thalsperren", däri angives,
att istryck av någon nämnvärd storlek
överhuvudtaget aldrig kan uppkomma. Något som helst
bindande bevis för riktigheten av denna åsikt
förebringas emellertid icke. Utredningen har baserats
på det antagandet, att istäcket verkar såsom en balk
eller platta, utsatt för avknäckning, varvid
emellertid helt bortsetts från det förhållandet, att
utknäck-ningen motverkas av vattentrycket mot plattans
undersida. Under dylika oriktiga förutsättningar
kommer man givetvis till ett resultat, som icke ens
till-Därmelsevis motsvarar de verkliga förhållandena.
Samma fall finnes för övrigt behandlat i
Undertecknads uppsats i Hansenboken, dock med hänsyn tagen
till vattentryckets inverkan till reduktion av
utböjningarna hos istäcket. Under denna riktigare
förutsättning blir resultatet ett helt annat; man finner sålunda,
att knäckspänningen vid brott har i det närmaste
samma storlek som tryckhållfastheten, och
avknäckning kan därför icke åberopas såsom en
omständighet, som inverkar reducerande på istrycket.
Ett allvarligare försök att tränga frågan in på
livet har emellertid gjorts helt nyligen av E. BROWN
och GEORGE C. CLARKE, vilka i en till 1932 års möte
med The Engineering Institute of Canada ingiven
uppsats, benämnd "Ice Thrust in Connection with
Hydro-Electric Plant Design", redogöra för sina rön.
Undersökningarna verkställdes för att tjäna till
ledning vid konstruktionen av en
vattenkraftanläggning vid Churchill river, belägen i Saskatchewan på
56° nordlig bredd i en trakt, där lufttemperaturen
vintertid kan sjunka ned till -45°C och istäckets
tjocklek uppgå till mer än 0,9 meter, sålunda
klimatiska förhållanden, vilka nära motsvara de i
nordligaste delarna »av Sverige rådande. Direkta
mätningar av istryckets storlek utfördes å kuber med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
