Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TEKNISK TIDSKRIFT
24 SEPT. 1932
Hävertledningen evakueras under pågående
pumpning automatiskt i en vid dess utloppsända anordnad
evakueringsbrunn (fig. 10). Ledningen avslutas i
evakueringsbrunnen med ett vertikalt 900 mm rör, i
vilket vattenhastigheten är tillräckligt stor, för att
vattnet skall kunna rycka med sig den avskilda
luften från hävertledningens hjässa ned till den av
tryckledningens nivå bestämda lägsta vattenytan i
evakueringsbrunnen. I krokröret vid 900 mm rörets
övre ända råder på grund av strömningen större
vakuum vid krökens insida än vid dess utsida.
Denna omständighet utnyttjas för ökning av
evakueringseffekten, i det att en 50 mm ledning är
anordnad från krökens utsida till dess insida.
Vattenledningssystemet inom fabriken är slutet,
varför trycket därstädes blir beroende av
tappningens storlek. Vid en tappning av 2 000 l/s
kommer trycknivån vid fabriken att uppgå till ca
+ 28 m NN. Till förebyggande av alltför högt tryck
vid minskad tappning är hävertledningens vertikala
Skänkel i evakueringsbrunnen försedd med en
cylinderventil, som manövreras av en flottör. Vid
minskad tappning vid fabriken stiger vattenytan i
evakueringsbrunnen, varvid cylinder ventilen stryper
tillflödet från hävertledningen och därmed även
pumparnas uppfordring, tills jämvikt uppnås.
Cylmderventilens flottör är omgiven av en
plåtkåpa till skydd mot störningar på grund av större
uppstigande luftblåsor. Utloppet från evakuerings-
brunnen är försett med ett skyddsgaller till
förhindrande av olycksfall vid förekommande
inspektion.
Vattenslag i ledningen vid pumpstationen vid
inträffande strömavbrott förhindras genom ett vid
randen av ravinen anordnat automatiskt luftinsläpp.
Om ett dylikt luftinsläpp icke hade anordnats, skulle,
såsom verkställda försök givit vid handen, 10 å 15
sekunder efter strömavbrottet vid uppfordring av
l 500 l/s en tryckstegring av ca 10 atö hava
uppkommit i pumpstationen.
Vattenledningen har projekterats av
Vattenbyggnadsbyrån, som även utövat överkontrollen vid det
synnerligen krävande arbetets utförande.
Platskontrollen har omhänderhafts av fabrikens eget
ingenjör skontor.
Pumpstationen har utförts av Kreuger & Tolls
byggnads-a.-b., Stockholm. Pumpmaskineriet är
levererat av Jönköpings mek. verkstads a.-b.,
Jönköping, den elektriska utrustningen av Asea,
Västerås, och silanläggningen av Buderus nordiska
handels-a.-b., Stockholm.
Rören för tubledningen, som äro av A. G. Ferrums
i Kattowitz välkända fabrikat, hava levererats av
Bertil Borgenstierna & Co., Stockholm. Jord- och
betongarbetena för tubledningen hava utförts av
byggnadsfirman Bäckström & Strömberg, Umeå, och
rörläggningen av Sven Widebergs Eftr., Stockholm.
VÄGBELÄGGNINGAR ENLIGT MAKADAMPRINCIPEN.
Av ingenjör AXEL Riis, Köpenhamn.
(Forts. fr. sid. 97.)
Jag vill slutligen säga några ord om betydelsen
av ett gott förband mellan makadamen och
ytlagret samt om villkoren för erhållandet av en sådan.
Ett gott förband är icke allenast nödvändigt med
hänsyn till trafikpåkänningarna, speciellt de
horisontella krafterna, men också med hänsyn till
temperaturpåverkningarna som, emedan det bituminösa
ytlagret har en helt annan sammansättning - en
annan utvidgningskoefficient beroende av
bindemedlet - giva en tendens till vågbildning i mycket
varmt väder eller sprickor i mycket kallt väder.
Enär ytbehandlingen i regel företages om sommaren,
är det nämligen fara för sprickbildningar vid kyla
medförande sprängning av eller avskalningar av
ytskiktet.
Det är emellertid just i detta sammanhang ett
förhållande, som det är av stor vikt att vara på det
klara med och att taga hänsyn till, nämligen att det
vid ytbehandlad makadam kan föreligga en fara för
att grusbindemedlet - alltså det fina stenmaterialet,
som fyller mellanrummen mellan de grövre stenarna -,
om makadamen icke vid utförandet av ytbehandlingen
uppnått full komprimering, kan arbeta sig upp och
därigenom från undersidan utöva ett tryck på
ytlagret, ett tryck som söker att lyfta detta och
därigenom försvagar förbandet. Denna fara är i desto
högre grad för handen ju tidigare ytbehandlingen
följer på makadamlagrets utförande, då ju full
komprimering knappast kan uppnås enbart genom vält-
ning. När ytlagret ibland ligger som en helt lös
matta ovanpå makadamlagret, kan nämnda
förhållande vara skulden härtill. Detta faktum förklarar,
varför det kan vara mening i att vänta någon tid
efter makadamiseringens utförande med vägens
ytbehandling, och det visar än vidare nödvändigheten
av att utföra en mycket effektiv vältning av
makadamen, såvida ytskiktet framställes genom
halv-indränkning, och att uppkratsa fogarna till lika
djup (ca l cm). Jag har sett anfört, då fråga var om
detta förhållande, att det vore olämpligt att använda
lerhaltigt grus vid ytbehandling. Om detta vore
riktigt, skulle det alltså föreligga ännu en omständighet,
som skulle göra användningen av lerhaltigt grus
betänklig. Jag kan emellertid icke inse, varför
lerhaltigt grus skulle hava större benägenhet att arbeta sig
upp ur makadamlagret än lerfritt grus, och jag anser
mig därför kunna vidhålla min uppfattning med
avseende på det riktiga i att också till ytbehandlad
makadam använda lagom bindande väggrus, som
ger ett fast makadamlager och sålunda ett gott
underlag för ytbehandling, men det är viktigt att få
fogarna mellan stenarna väl urkratsade. Fig. 8
visar ytan av en väg, som genom halvmdränkning
skall förses med ett ytlager. Fogarna ha ännu icke
tillräckligt djup och tillräckligt skarpa kanter. Detta
är däremot fallet i fig. 9, som visar vägen färdig att
mottaga emulsionen.
Det torde förhålla sig så att ett bättre förband
mellan makadamlager och ytlager erhålles om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
