Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 OKT. 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
119
en fläkt, varifrån luften blåses in under skivan.
Denna jämte det därå uppställda taket med sina
kranar samt hängställningen höjer sig långsamt.
Vikten av detta rörliga system utgör ca 600 ton. En
mantelplåtshöjd, 0,81 m, tillryggalägges på ca 8 min.
Varje etapp på vägen är lika med denna höjd och
systemet Upphänges efter varje höjning med 20 st.
kraftiga hakar vid kolonnerna, varefter ett plåtvarv
insattes. På detta sätt uppsattes 5 plåtvarv, dvs.
hundra mantelplåtar på 2 dagar, inbegripet nitning
och diktning. Avbrott häri gjordes för skarvning
av kolonnerna och uppsättning av den yttre
trappan. Skivan styres under uppfärden av sina
permanenta rullar samt av montagerullar för
sidostyrning, anbragta å ovannämnda montagestöttor.
In-lodningen sker på detta sätt automatiskt. Fig. 14
visar behållaren under mantelmontaget. När full
höjd nåtts, fastnitas takstolarna i kolonnernas högsta
punkt. Skivan får kvarhänga vid taket tills
montaget av den inre trappan och hissen med sina
balkonger utförts. Hängställningen nedmonteras med
takkranarnas hjälp, varefter skivan lossas och får
sjunka till botten. Innan takkranarna nedtagas,
monteras den yttre hissen och tjärpumpledningarna.
Skivans järnkonstruktion väger ca 300 ton, vilket
ger den innestängda gasen ett tryck av 120 mm v. p.
En önskad höjning av trycket till 300 mm v. p.
erhölls genom belastning av skivan. Denna pålades
i form av 6120 betong vikter å skivdäcket,
vardera vägande 68 kg. De intogos genom manhål i
mantelns nedre parti, fördelades likformigt över
skivans yta och fastades tillsammans med träreglar och
bultar. Den rörliga skivans vikt är nu ca 740 ton.
Pumpaggregaten, uppställda parvis invid
tjärbe-hållarna i 7 små skyddshus, manövreras
automatiskt av flottörstyrda strömbrytare, vilka inställas
så, att tiden för varje pumpning är ca 5 min.,
varvid den pumpade kvantiteten är ca 110 liter.
Antalet pumpningår per aggregat varierar vanligen
från ungefär l gång per timme till l gång per dygn
per aggregat, allteftersom temperaturen är högre
eller lägre. Energiförbrukningen för tjärpumparna
torde komma att uppgå till sammanlagt några tusen
kilowattimmar per år.
Tätningsvätska.
Dennas beskaffenhet är av vital betydelse för
driften. Den vätska, som läcker igenom i den kapillära
springan mellan skiva och mantel och därpå silar
ned å manteln i en tunn film, måste vara så
beskaffad, att den vintertid icke fryser sig tjock eller rent
av tillsammans med kondensat bildar frusna
anhopningar på manteln, vilka hindra skivans rörelse. En
produkt, som uppfyller detta villkor, ar tjära, vilken
även av ekonomiska skäl är möjlig att använda, då
åtgången är relativt liten, i detta fall 110 ton.
Så-iunda användes vid tidigare byggda
M.A.N.-behål-lare vanlig separerad stenkolstjära, men det visade
sig snart, att svårigheter av olika slag uppstodo.
Allt efter de ökade erfarenheter, som vunnits, har
man numera kunnat uppställa vissa bestämda
fordringar och därefter ur stenkolstjära genom
destillation till 400°C framställt en produkt med önskade
egenskaper, något olika allt efter gasens
beskaffenhet och klimatet. De viktigaste data för
tätnings-vätskan äro:
Fig. 14. Till höger: manteln monteras. Hängställningens undre
arbetsplan nedfällt.
Specifik vikt ca 1,13
viskositet E 50° " 2,5
stelningspunkt under - 20° C
kokpunkt över 250°, under 300°C
Fuktighet, som medföres av gasen och
kondenserar å tjärfilmen samt medföljer tjäran, skall
avsätta sig å ytan i klockans bottenränna och i
tjär-oljebehållarna utanför, där den avtappas. Tjärans
spec. vikt bör alltså ligga möjligast högt över 1.
Emellertid tycks den spec. vikten sammanhänga med
övriga egenskaper, exempelvis stelningspunkten, som
enligt erfarenhet blir högre med tilltagande spec. vikt
och tvärtom. Då stelningspunkten är av största
betydelse för vinterdriften, måste specifika vikten
begränsas uppåt. För att underlätta
vattensepareringen vintertid, då tjäroljans viskositet är större,
uppvärmes tjäroljan i bottenrännan och behållarna,
vilket sker medelst ett slutet centralt
värmeledningssystem, eldat med gas direkt från klockan. Enligt
gjorda erfarenheter vid tidigare utförda anläggningar
har separeringens effekt härigenom ökats till minst
det dubbla.
Tjäroljan får icke innehålla fritt kol, och
toleransen härför endast 0,03 %. Det fria kolet verkar som
emulgator och försvårar vattensepareringen. Samma
olägenhet förorsakas av järnoxid, om densamma
inkommer med gasen i klockan.
Kokpunkten bör ligga över 250°, på det att
tjär-olja icke skall avdunsta och gå förlorad i gasen.
En övre gräns av 300° betingas av, att
stelningspunkten eljest icke skulle motsvara anspråken.
Antracenhalten skall vara möjligast låg. Den
tunna tjärfilmen har stor benägenhet att urskilja
antracen vid låg temperatur, vilken lätt kan giva
anledning till driftstörningar, då den kommer in i
kretsloppet. Vid framställning av tjäroljan
underkastas densamma en intensiv kylning för att i
möjligaste mån förebygga senare utfällning av antracen
i behållaren. Vid denna kylning utskiljes även övriga
förekommande kristalliserbara ämnen.
Naftalinhal-ten är praktiskt taget lika med noll, vilket är av
stor betydelse. Tjärans asfalthalt är även av
betydelse och får icke vara så stor som den i våra
gasverkstjäror vanligen förekommande.
Viskositeten bör icke vara för låg, då en alltför
tunnflytande olja skulle förorsaka ett betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
