Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1933 - Richard Ekwall †, av Axel Björkman - Notiser - Vattendomstolarna - Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen - Väg- och vattenbyggnadskåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ödet hade annorlunda bestämt. Kanske voro
Ekwalls krafter redan för svaga för att en kortare
tids vila skulle kunna återge honom hans sedan lång
tid försvagade hälsa. Därtill hade säkert fordrats
en betydligt längre vila än han unnade sig, ivrig
som han var att få gripa in och verka på sitt nya
arbetsfält. Redan under färden på Östersjön på
väg till hemlandet och, som han så varmt önskade,
arbetet slutade han sina dagar.
Med Richard Ekwall förlorade svenskt väg- och
vattenbyggnadsväsen en av sina kunnigaste och
gedignaste representanter och dess utövare en
storstilad och förnämlig förebild. Han var en man med
en begåvning, som långt översteg det vanliga måttet,
en självständigt tänkande och handlande människa,
som i högre grad än det för mången torde vara
bekant, ville söka sig fram på nya, förut ej plöjda
vägar.
För att nämna ett exempel kan framhållas hans
erövrande av Polhemspriset 1911 med en avhandling
om "Järnbetongkonstruktioners beräkning". Om
man betänker, att vid denna tidpunkt denna
vetenskap ännu i viss mån låg i sitt vardande och då av
avhandlingen framgår i huru ringa grad han använt
sig av vad dittills i ämnet publicerats, förstår man,
vilken fond av självständigt tänkande och
personligt initiativ, som låg bakom.
Man kan lugnt säga, att Richard Ekwall genom
sin föregående verksamhet som ingenjör var väl
meriterad till den post, som det blev honom förunnat
att endast tyvärr under en kort tid bekläda. I
korta drag var gången av hans verksamhets
utveckling följande.
Efter examen från tekniska högskolan 1896 och
genomgången kurs för inträde i väg- och
vattenbyggnadskåren var han 1898–1900 biträdande
ingenjör i södra v. o v.-distriktet, 1900–02
stadsingenjör i Köping, 1902–05 biträdande ingenjör i väg- o.
vattenbyggnadsstyrelsen, 1906 arbetschef och
kontrollant vid utvidgningen av Albrektssunds kanal
och 1907 kontrollant för hamnbyggnaden i
Örnsköldsvik. 1908 var han sekreterare i
Hammarbyledskommittén och i samband därmed biträdande vid
utarbetandet av planer för Hammarbyleden. Av
intresse torde vara att framhålla, att han under sin
verksamhet i v. o. v.-styrelsen uppgjorde
konstruktionsritningar till en av de i Sverige först utförda
bågbroarna av armerad betong nämligen vägbron
över järnvägen Tillberga-Ludvika vid Ramnäs och
i samarbete med förf. uppgjorde förslag till dubbelspårig
järnvägsbro mellan Långholmen och
Smedsudden för den då planerade infarten till Stockholm
för statens järnvägar. 1908 blev han t. f.
distriktsingenjör i nedre norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet och 1909 i övre norra distriktet. 1912
mottog han samma befattning i östra distriktet. 1924–30
var han vägsakkunnig i Jönköpings län och år
1930 blev han vägingenjör i samma län. År 1929–30
var han t. f. distriktschef vid södra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet.
Förutom uppfyllandet av dessa krävande
befattningar fick han dock tid övrig att ägna sig åt mera
teoretiska och vetenskapliga studier av vägtekniken,
och att han ingående behärskade de frågor, som
vägbyggnad och kommunikationsteknik omfattar, får
väl anses till fullo framgå av det faktum, att han
vid sökandet av professuren i detta ämne vid
tekniska högskolan erhöll andra förslagsrummet.
Hans verksamhet inskränkte sig emellertid ej
enbart till vägtekniken och i samband därmed stående
spörsmål. Även inom vattenbyggnadstekniken var
han verksam. Sålunda innehade han. sedan 1927
förordnande som särskild vattenrättsingenjör i målet
om Vänerns reglering.
I egenskap av ledamot av den av k. m:t tillsatta
kommittén för omorganisation av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen fick han tillfälle att framlägga sin
på rik erfarenhet grundade uppfattning om lämpliga
riktlinjer för styrelsens framtida organisation.
Det var säkert med stora förhoppningar från
fackmännens och den vägtekniskt intresserade
allmänhetens sida, som Ekwall tillträdde den i dessa
vägteknikens brytningstider särskilt krävande och
ansvarsfulla posten som den högste representanten för
vårt vägväsen.
För dem som närmare kände Richard Ekwall och
framför allt för dem, som hade förmånen åtnjuta hans
vänskap stod det klart att han, om hälsa och krafter
stått honom bi, med sitt sunda omdöme, sin kraftiga
vilja och självständiga och rakryggade karaktär var
en man, som säkert hade kommit att uppfylla de
stora förhoppningar, som ställdes på honom.
Härtill skulle jag vilja foga ett par ord om
Richard Ekwall som människa och vän, men då den
som skriver dessa rader kände så högt och varmt
för honom, kan jag befara, att de känslor jag härvid
skulle ge uttryck åt bleve alltför personligt färgade,
och må därför kanske bättre sluta med ett enkelt:
Frid över hans minne! Axel Björkman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
