Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 21 jan. 1933 - Kolmarknaden vid årsskiftet, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelsk sida, såväl inom kolindustrien som i
parlamentet och pressen, höjts till förmån för dylika krav,
och vid de kommande förhandlingarna beträffande
nytt handelsavtal kommer säkerligen denna fråga i
förgrunden. Om lika stora fordringar komma att
ställas på Sverige som på Danmark återstår att se.
England har enligt uppgift yrkat på att till detta
land få leverera kol i samma utsträckning som 1924,
dvs. i verkligheten hela kolbehovet, då vid denna
tid någon export icke förekom från vare sig
Tyskland eller Polen. Ur förhandlingssynpunkt är
Sveriges ställning naturligtvis avsevärt starkare än
Danmarks, då den svenska exporten icke på långt när
är så ensidigt inriktad på England. Att många
stora svenska kolkonsumerande industrier vid lika
eller t. o. m. något högre pris gärna skulle giva
engelska kol en preferens, med hänsyn till att den
färdiga produkten i stor utsträckning avsattes i
England, är säkert, men den största svårigheten för att
åstadkomma ett dylikt handelsutbyte torde ligga
däri, att lämpliga organ för ordnandet av detsamma
f. n. saknas. Från svensk sida borde ett samgående
mellan olika industrier i kolfrågan med god vilja
kunna ordnas, men från engelsk torde
svårigheterna bliva större. Engelsmännen ha som bekant
en deciderad motvilja mot allt, som stöter på
sammanslutningar, vilket bäst bevisas av förhållandena
inom kolindustrien. Det är för en utomstående
synnerligen intressant att se, huru olika den nu
gällande kollagen, som otvivelaktigt räddat stora
värden åt landet genom att förhindra en ruinerande
konkurrens de olika distrikten emellan, bedömes.
De mest extrema individualisterna anse, att den fria
konkurrensen med resultatet "survival of the fittest"
är det enda riktiga, och att lagen gjort enbart skada
genom att den möjliggjort fortsatt brytning vid un
del gamla, omoderna gruvföretag, som i händelse av
fri konkurrens skulle hava eliminerats. Sistnämnda
resonemang är naturligtvis i och för sig riktigt, men
det kan väl sättas ifråga, om icke samma resultat så
småningom vinnes den andra vägen också, och då utan
den utarmning, som en hänsyslös konkurrens måste
medföra. Att denna uppfattning mer och mer
vinner terräng är uppenbart, men ännu återstår
ofantligt mycket innan den engelska kolindustriens
rationalisering blivit genomförd. Koncentrationssträvandena
liksom moderniseringarna i tekniskt avseende
bedrivas f. n. med stor intensitet på många håll och
ha redan avsatt vackra resultat i form av förbättrad
kvalitet och tillkomsten av nya sortiment, men inom
ett icke mindre viktigt område, nämligen ordnandet
av kolens försäljning, har hittills icke något gjorts.
Det måste betecknas som högst anmärkningsvärt, att
icke det gamla systemet med en mängd sinsemellan
konkurrerande exportörer ännu befunnits moget för
avskrivning. Antalet exportörer har visserligen på
grund av depressionen kraftigt gått tillbaka under
senare år, men en export, som bedrives genom en
mångfald kanaler, kan aldrig få något enhetligt över
sig, och så länge denna fråga icke lösts på ett
rationellt sätt, vinnes aldrig någon verklig kontroll över
kolindustrien. En förändring kommer emellertid
säkerligen så småningom till stånd, i den mån det går
upp för vederbörande, vilka fördelar och besparingar,
som därigenom stå att ernå. Likaså måste
betryggande åtgärder vidtagas till förhindrandet av ett
kringgående av de fastställda minimipriserna. Detta
har nämligen ägt rum i viss utsträckning i Durham,
varvid i synnerhet gas- och kokskol befunnits
lämpliga för dylika manipulationer. Då gruvorna äro
underkastade offentlig kontroll, ha försäljningarna
givetvis formellt skett till de fastställda
minimipriserna, men samtidigt har exempelvis en viss
kvantitet koks, vilket varuslag icke är underkastat några
bestämmelser, sålts till motsvarande lägre pris. För
att förhindra dylika överträdelser äro nu planer uppe,
att vid export till vissa länder eller t. o. m. för vissa
affärer lämna frihet att reglera minimipriset efter
konkurrentländernas noteringar. Den i det ursprungliga
lagförslaget intagna bestämmelsen, vilken ströks
vid parlameritsbehandlingen, om påläggandet av en
viss avgift på för inländsk konsumtion brutet kol,
för att därmed vid behov kunna subventionera
exporten, har ånyo varit föremål för diskussion. En viss
form av subvention existerar för övrigt redan, i det
att exempelvis gas- och elektricitetsverk m. fl. betala
ett högre pris för sina kol, än vad motsvarande
kvaliteter säljas till för export.
I Tyskland har ett högst anmärkningsvärt
konjunkturomslag inträffat för järn- och kolindustrien
under senaste kvartalet. Efter en lång följd av så
gott som ständigt sjunkande produktionssiffror har
icke blott en stagnation utan en ökning i
produktionen av kol och koks inträtt. Sålunda var
produk-tionsstegringen under november månad 3 %
jämfört med oktober, under det att november 1931
istället uppvisade eri minskning med ca 7 %. Den totala
brytningen i november var omkring 9 750 000 ton
eller bortåt 150 000 ton mera än i november 1931.
För första gången på nära tre år har det således
inträffat, att den under en månad brutna kolkvantiteten
varit högre än motsvarande månad tidigare år.
Någon ändring i prisnivån har den ökade efterfrågan
hittills icke medfört, utan denna har i motsats till i
England mötts med ökad produktion, varigenom
arbetslösheten inom kolindustrien i icke obetydlig
utsträckning kunnat lindras.
Summerar man intrycken vid årsskiftet finner man
alltså, att kol alltjämt är den bäst betalda av de stora
stapelvarorna med ett marknadsläge, som i fasthet
bjärt avsticker från prisläget å de flesta övriga
varumarknader. Med hänsyn till den starkt inskränkta
produktionen, som bäst framgår av de tidigare
nämnda fem årens produktionssiffror för England
och Tyskland, borde en ökad efterfrågan med
lätthet kunna tillgodoses genom ökad produktion utan
prisförhöjning. Så skulle naturligtvis även bliva
fallet, om icke den engelska produktionen vore
reglerad, men tack vare den begränsade engelska
brytningen kan prisnivån säkerligen skruvas upp
åtskilligt ännu, då såväl den tyska som polska
kolindustrien säkerligen med glädje motser varje möjlig
förbättring i exportpriserna. I varje händelse får man
hoppas, att om de skandinaviska länderna i
framtiden måste täcka kolbehovet från England, vilket i
så fall torde betyda en ökning i kolexporten från
detta land med 5- à 6 000 000 ton per år eller ca
15 %, garantier fordras och lämnas för att denna
ökade avsättning mötes med en motsvarande
produktionsökning och icke utnyttjas för en ytterligare
höjning av prisnivån för engelska kol. Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
