Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 11 mars 1933 - Insänt: Falsk lystringssignal, av Gustaf E. Meijer och C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omprövning frågan om omorganisation av Chalmers
tekniska instituts högre avdelning till en teknisk
högskola samt förhållandet mellan tekniska högskolan
och en eventuell teknisk högskola i Göteborg."
I detta kungl. maj:ts bemyndigande säges klart ifrån
att den viktigaste frågan var omorganisationen av
Chalmers tekniska instituts högre avdelning till en
teknisk högskola.
Beträffande min kritik av valet av medlemmarna i
kommittén, så nöjde jag mig med att direkt läsa upp
vad Industritidningen Norden skrev i en ledare i denna
fråga den 4 juni 1930. Jag konstaterade med
Industritidningen Norden, att tre utav kommittémedlemmarna
hade examen från tekniska högskolan och att två voro
fil. doktorer.
Valet av kommittéledamöter var en prickning av
Chalmersingenjörerna.
Författaren till artikeln i Teknisk tidskrift anser
tydligen själv, att kommittén varit alltför ensidigt
sammansatt och anför som förmildrande omständighet
medlemmarnas födelseorter. Dessa sentimentala saker
ha i detta sammanhang endast kuriositetsintresse.
Principfrågan om Chalmers tekniska instituts högre
avdelnings omvandling till en teknisk högskola har
tydligen icke vållat de sakkunniga några tidsödande
förhandlingar, ty de säga därom: "ett förslag, om vars
berättigande och behövlighet ingen meningsskiljaktighet
rått ibland de sakkunniga." Klara på denna punkt, utan
tidsutdräkt, hade de sakkunniga till sitt förfogande det
förslag, som framlades av 1919 års sakkunniga, ett
gediget kommittéarbete, som bland annat även
innesluter byggnadsplan till den nya högskolan.
Ett rationellt bedrivet kommittéarbete hade då
bestått uti att komplettera 1919 års sakkunniga och så
klarlägga de båda högskolornas inbördes ställning.
Detta arbete kunde varit klart, om icke till 1930 års
riksdag, så i god tid till 1931 års riksdag. Jag hade
och har därför anledning att klaga på de sakkunnigas
arbetstakt, och detta understrykes ytterligare, om man,
som artikelförfattaren i Tekn. tidskr., anför det stora
antalet sammanträden under år 1930.
Däremot berömde jag de sakkunnigas arbetstakt,
när de fingo hand om utredningen för lantmäteriundervisningens
ordnande. Hade det icke varit lämpligare,
om sakkunniga avsagt sig detta uppdrag och istället
koncentrerat sig på sin ursprungliga uppgift?
Jag vidhåller, att det är riksdagen, som har att
besluta i ekonomiska frågor och icke de sakkunniga, som
fått sig förelagt en viss utredningsuppgift. Jag är
fullt förvissad om, att omkostnaderna för den nya
tekniska högskolan ej hade behövt bliva "orimliga".
Det är icke nödvändigt att bygga palats efter
stockholmsk måttstock. Teknisk vetenskaplig undervisning
kan bedrivas i enkla lokaler. Det har Chalmers redan bevisat.
De periferiska saker (enl. p. m.), som kommittén
sysslat med, såsom lägre avdelningen vid Chalmers
omorganisation, kanslersämbetet etc., kunde lämpligen
utgjort ett tillägg till ett färdigt kommittébetänkande.
Men dessa saker kunna ju tjäna som förklaring till de
år kommitterade behövt för att komma fram till en p. m.
Egendomliga äro de sakkunnigas "preliminära"
uttalanden om fackavdelningarna vid den nya högskolan.
Bland annat rekommenderas till övervägande att "slå
igen" den avdelning vid Chalmers, som redan är
omorganiserad.
Min kritik med dessa betänkande överensstämde väl
med vad Göteborgs handelstidning skrev i en ledare
den 12 december 1932, till vilken jag därför refererar.
Det i dagspressen ofta framförda kravet på en
rationalisering av arbetet inom statens kommittéer
aktualiseras genom ovan påtalade sakkunnigebetänkande.
Här har en kommitté, med ett dominerande inslag
av ingenjörer från tekniska högskolan, visat sig ur
stånd att inom rimlig tid åstadkomma en verklig
utredning. Det vore därför endast "fair play" om i nästa
kommitté – ty ännu är ju frågan icke slutbehandlad –
för den högre tekniska undervisningens ordnande
insättas tre Chalmersingenjörer och två icke teknici.
Till slut, under lågkonjunkturer är det som välskötta
företag omse och förbättra sin organisation för att stå
effektivt rustade, när tiderna vända. Samma gäller
för en sådan kommitté det här är fråga om. Den bör
tillsättas under lågkonjunktur för att i god tid vara
färdig, när bättre tider äro i antågande.
Göteborg den 24 februari 1933.
Gustaf E. Meijer.
Statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
6 dec. 1929 innehåller efter en resumé av frågan om
Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk
högskola bl. a. följande uttalande av ecklesiastikministern:
"Såsom jag nyss erinrat, föreligger ett av 1919 års
sakkunniga framlagt förslag till omorganisation av
Chalmers tekniska institut. På grundval av detsamma
torde näppeligen nu något förslag kunna omedelbart
utarbetas i syfte att motsvara den av riksdagen senast
begärda utredningen. Dels är det förslag, som
föreligger, avgivet för omkring åtta år sedan – det är
dagtecknat den 21 december 1921 – och med den starka
utveckling, som under senaste årtionde skett på de
tekniska vetenskapernas olika områden, kunna givetvis
de allmänna förutsättningar, från vilka detta förslag
utgår, tänkas hava blivit i större eller mindre grad
ändrade, på samma gång som behovet av utbildade
ingenjörer inom olika fackområden kan hava undergått
väsentliga växlingar. Dels har ock den utredning, som
riksdagen nu begärt, en vidare syftning, i det
densamma pekar på önskvärdheten att få frågan om
Chalmersska institutets och tekniska högskolans inbördes
ställning fullt klarlagd. I vad mån och i vilken
utsträckning en differentiering av ingenjörsutbildningen
inom de speciella fackområdena kan vid de båda
institutionerna genomföras, eventuellt vissa
specialfackskolor tänkas förlagda till den ena och vissa till den
andra institutionen, är spörsmål av den största
betydelse för den tekniska högskoleundervisningen och
vetenskapliga forskningen i landet – därmed också
indirekt för landets industriella och ekonomiska liv –
och tarvar uppenbarligen det noggrannaste övervägande.
Vad som ställer sig för statsverket ekonomiskt
fördelaktigast, då det gäller att vinna en rationellt ordnad
ingenjörsutbildning, är dessutom en fråga, som bör starkt
uppmärksammas, ej minst med hänsyn till de dyrbara
byggnader och den kostsamma maskinella utrustning,
en modern teknisk högskoleundervisning oundgängligen
tarvar."
Man torde, kunna taga för avgjort, att 1929 års
ecklesiastikminister under hand rådgjort med
ordföranden bland 1919 års sakkunniga som också tillhörde
1929 års ministär och att dessa bägge herrar voro fullt
ense om de nya utredningsdirektivens avfattning.
Av direktiven framgår otvetydigt,
att regeringen ansåg frågan betydligt mera
omfattande än ingenjör Meijer,
att Chalmersska institutets och tekniska högskolans
inbördes ställning borde fullt klarläggas
(differentiering av ingenjörsutbildningen inom speciella
fackområden, vissa specialfackskolors förläggning till den
ena och vissa till den andra institutionen etc.),
att det borde starkt uppmärksammas vad som ställde
sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigast (en
modern teknisk högskoleundervisning medför
oundgängligen dyrbara byggnader och kostsam maskinell
utrustning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
