Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. 18 mars 1933
- En bostadsutredning, av G. Ernst Eggert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 11 ÅRG. 63 18 MARS 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: En bostadsutredning. – En ny pyrometertyp, av Joh. Härdén. – Notiser. – Litteratur. –
Tekniska föreningar. – Sammanträden.
EN BOSTADSUTREDNING.
Med världskrigets utbrott upphörde så
småningom praktiskt taget all bostadsproduktion,
ett förhållande, som gjorde sig mer eller mindre
starkt gällande inom alla europeiska länder.
Sverige i allmänhet och dess största städer i synnerhet
fingo snar och kraftig känning av bostadsbristens
verkningar. Här skall icke närmare ordas om alla
de åtgärder av olika slag – hyresstegringslagstiftning,
statliga och kommunala subventioner,
byggnadslån m. m. – vilka vidtogos för att minska
olägenheterna på bostadsmarknaden och uppmuntra
bostadsproduktionen. Skilda internationella
bostadssammanslutningar sysselsatte sig livligt med dessa
spörsmål, framför allt rörande finansieringen av
bostadsbyggandet.
För Sveriges del tog den allmänna bostadsproduktionen
åter fart, sedan några år efter fredsslutet då
gällande hyresstegringslag upphörde. God
penningtillgång stimulerade byggnadsverksamheten, höga
inkomster – ej minst beträffande arbetareklassen –
medförde krav på förbättrad bostadsstandard med
avseende ej blott på bostädernas bekvämligheter och
inredning utan även på större utrymmen och flera
rum. Folk inflyttade i hittills okänd omfattning från
landsorten till de större städerna och fyllde trots
hyrornas höjd snabbt och villigt de nytillkomna, ännu
lediga bostäderna. Hyrorna stego onormalt högt och
orimliga förtjänster inkasserades av
byggnadsföretagare, mer eller mindre vederhäftiga
penningförläggare samt av byggnadsarbetarna. Så länge
högkonjunkturen rådde, betalade alla gärna de höga hyrorna,
och fastighetsmarknaden visade en livaktighet, som
säkert föranledde mäklarna att gnugga händerna.
Bostadsöverskottet gick mer och mer mot ett minimum.
Så småningom närmade sig emellertid depressionen
sakta och säkert även vårt land, och beklagliga
finanskrascher bidrogo till att snabbt förändra den
tidigare lysande ställningen ej minst på bostadsmarknaden.
Hyresgästerna började reagera ej blott mot
oskäliga utan även mot rimliga, ehuru fortfarande
höga hyror. Åtskilliga byggnadsföretagare finga
känning av penningknappheten och måste minska
eller helt upphöra med byggnadsverksamheten.
Det gällde sålunda numera ej blott att producera
bostäder till varje pris, utan att få till stånd en
produktion av smålägenheter till billigast möjliga
kostnad. Ty konkurrensen om smålägenheterna –
särskilt sådana om ett rum och kök – blev allt större,
emedan även hyresgäster med tidigare krav på större
bostad måste sänka pretentionerna och söka sig till
de mindre och minsta lägenhetskategorierna. För
åtskilliga samhällen – främst Stockholm och Göteborg
– blev så frågan om förbilligande av bostadsproduktionen
åter aktuell.
Stockholms stad har sökt bidraga till smålägenheternas
förbilligande, dels genom det livligt
uppskattade "småstuge"-byggandet. som visat sig vara ett
lyckligt sätt att producera verkligt billiga bostäder
inom trädgårdsstäderna, dels genom försäljning av
tomter för hyreshus till reducerat pris (50 % eller
mera under tomtvärdet i allmänna marknaden),
vilken åtgärd också haft framgång och i hög grad
bidragit till åstadkommandet av det bostadsöverskott, som
nu registreras i huvudstaden även beträffande
smålägenheter. Därjämte arbetas för närvarande inom
stadens fastighetsförvaltning på en djupgående och
brett lagd undersökning rörande möjligheterna att
på olika sätt nedbringa kostnaderna för bostadsproduktionen.
Göteborgs stad har genom särskilda, år 1930
tillsatta sakkunniga låtit företaga "undersökning
angående möjligheten av att genom s. k. rationalisering
av byggnadsmetoderna nedbringa byggnadskostnaderna
samt angående möjligheten och lämpligheten av
att genom minskning av rumsstorleken i 2- och
3-rumslägenheterna nedbringa byggnadskostnaderna
för dessa lägenhetskategorier". Denna undersökning
föreligger nu i tryck i form av en mer än 400-sidig
volym: "Bostadskommittéernas i Göteborg 1930–1932
betänkande." Det är detta betänkande, som
givit anledning till ovanstående samt följande rader.
De båda kommittéerna hava haft gemensamma
ledamöter, fem till antalet.
Den första kommittén för rationalisering av
byggnadsmetoderna har genom en omfattande studieresa
till en del tyska städer samt städerna Zürich och
Amsterdam gjort intressanta erfarenheter och rön
beträffande
1:o) användande av maskinella anordningar å
byggnadsplatsen,
2:o) utförande å fabrik eller verkstad av arbeten,
som nu bruka verkställas å byggnadsplatsen,
3:o) förenkling eller förändring av
konstruktionsmetoder eller byggnadsdetaljer,
4:o) användande av nya materialier samt
5:o) standardisering av byggnadstyper,
byggnadsdelar och byggnadsdetaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0095.html
