Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. 25 mars 1933
- Ökat samarbete mellan landets tekniska föreningar, av Alex. Engblom
- Förenkla ingenjörsföreningsväsendet, av Inge Erichs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknologföreningens ordförande erinrade vid
årsmötesmiddagen om att under de gångna åren många
förslag framkommit för att ernå ett mera intimt
samarbete mellan vårt lands ingenjörsföreningar. Genom
det ifrågavarande mötet hade man velat utröna hur
man på ett praktiskt sätt kunde förverkliga dylika
önskemål. Därmed var visserligen ej den stora
generella samarbetsfrågan löst, men det var ett steg i
rätt riktning. Man hoppades då allmänt att man
skulle skrida ifrån ord till handling och snarast
möjligt söka få denna sedan åratal på dagordningen
stående fråga löst.
Det har ovan antytts hur vi i Borås sökt att
praktiskt lösa frågan, och det bör här konstateras, att det
varit till ovärderligt gagn för vår förening, då
densamma huvudsakligen därigenom kunnat visa en rent
rekordartad tillväxt och livaktighet. Men vi hava
ofta känt avsaknaden av ett efter vissa bestämda
riktlinjer upplagt samarbete, som för framtiden kunde
betrygga och eventuellt ytterligare förbättra de
resultat som hittills ernåtts. Alex. Engblom.
FÖRENKLA INGENJÖRSFÖRENINGSVÄSENDET.
Svenska teknologföreningens sunda utveckling ligger
ju oss gamla teknologer varmt om hjärtat. Det har
därför varit tider, då vi i landsorten boende
medlemmar med ledsnad sett, att föreningen alltmer tenderat
till att bliva en stockholmsförening, dvs. en
lokalförening av ungefär samma typ, som förefinnes i övriga
större städer. Detta lilla mått – detta begränsade
verksamhetsområde passar ej en förening sådan som
Svenska teknologföreningen, som ju bör vara
representanten för hela Sveriges ingenjörskår.
 |
Bergsingenjör Inge Erichs.
|
Denna etikett av typisk stockholmsförening, som
teknologföreningen alltmer fått under årens lopp, är
därför något, som föreningens styrelse bör göra allt
för att ändra. Svenska teknologföreningen kan ej få
den utveckling, som den förtjänar och som den bör
ha, om dess verksamhetsfält praktiskt taget
begränsas att omfatta endast Stockholm med omnejd. Många
av teknologföreningens medlemmar i Stockholm äro
nog böjda för att överskatta Stockholms betydelse
såsom centralpunkt för det tekniska föreningsväsendet.
Så kan måhända tidigare hava varit fallet, men
numera utgöra ju sådana städer som t. e. Malmö och
Göteborg i föreningstekniskt hänseende mycket
fristående enheter.
Jag rider därför alltjämt på min gamla käpphäst,
att teknologföreningens rätta utveckling går i
samarbete med landets övriga ingenjörsföreningar.
Redan för många år sedan föreslog jag, att Svenska
teknologföreningen skulle arbeta på att komma i
närmare samarbete först och främst med de stora
ingenjörssammanslutningarna i Göteborg och Malmö. Det
är min övertygelse lika mycket nu som då, att det ej
skulle visa sig möjligt att få dessa föreningar att
uppgiva vare sig sin självständighet eller sitt namn, men
det finnes ju andra sätt att lösa den frågan. Själv
har jag, sedan jag nu i ett antal år varit Malmöbo,
funnit, att t. e. Skånska ingenjörsklubben faktiskt
bereder sina medlemmar mera både nytta och nöje än
vad någonsin teknologföreningen gjorde på den tid,
jag bodde i Stockholm. Det visar sig också, att
besöksfrekvensen vid sammanträdena är en helt annan
än vad teknologföreningen någonsin kunnat räkna
med. Men så står ju också Skånska ingenjörsklubben
som ett mönster för, hur en teknisk förening bör
vara. Under duglig och kraftig ledning har klubben
utvecklats till en verklig kamratförening, där alla äro
besjälade av en fast övertygelse om klubbens stora
betydelse för sammanhållningen och trevnaden bland
Sydskånes ingenjörer.
Jag nämner detta för att visa, att det ej kommer
att lyckas Svenska teknologföreningen att draga sina
landsortsmedlemmar till Stockholm, utan det är
teknologföreningen, som får gå ut i landsorten och där
söka väcka ökat intresse för ett samarbete – med det
målet, att vi, i likhet med vad Danmark har, skola få
en stor, gemensam ingenjörssammanslutning.
Teknologföreningen har ju flera medel härför, och jag vill
alldeles särskilt nämna Teknisk tidskrift. De tekniska
föreningarna i landsorten äro ej av den dimensionen,
att de kunna utgiva egna publikationer – därtill
är ej medlemsantalet tillräckligt stort. Jag är
fortfarande övertygad om, att Teknisk tidskrift skulle
kunna läggas på en betydligt bredare basis, så att
den även skulle kunna bliva ett organ för de andra –
åtminstone de större – tekniska föreningarna.
Jag har ej varit i tillfälle att nu göra en utredning
om, huru många medlemmar t. e. Skånska
ingenjörsklubben har gemensamt med Svenska
teknologföreningen. Det är emellertid ett betydande procenttal
det rör sig om. För oss, som äro medlemmar i båda
föreningarna, blir det givetvis ett extra pålägg, och
den enda valuta, som vi praktiskt taget få härför, är
Teknisk tidskrift. Det är ju så ytterst få av
landsortens medlemmar – åtminstone i de mera avlägsna
delarna av landet – som någonsin besöka ett
sammanträde i teknologföreningen eller begagna sig av
dess lokaler.
Att stort intresse förefinnes hos de tekniska
sammanslutningarna i landsorten för ett samarbete med
Svenska teknologföreningen, det framgår bl. a. av
det utomordentligt lyckade årsmöte, som föreningen
höll i Malmö tillsammans med Skånska ingenjörsklubben
våren 1931. Den ökade samhörighetskänsla och
den tillfredsställelse, som man märkte på alla håll,
stärka mig i min uppfattning, att teknologföreningens
rätta utveckling bör ligga i att söka närmare
förbindelse med landsortens klubbar till en förenkling av
hela ingenjörsföreningsväsendet här i landet. Det är
ju en allmän klagan, alldeles särskilt i dessa
kristider, att avgifterna till de många tekniska
föreningarna bliva betungande.
Hur denna utveckling lämpligast skall ordnas kan
ju ej skisseras i dessa rader. Min mening är endast
att söka uppmuntra Svenska teknologföreningen att
gå vidare på den väg, på vilken den sporadiskt har
trampat. Inge Erichs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0105.html
