Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Bolidenföretaget, av Oscar Falkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. o. m. 210 meters djup. Det har hittills drivits
inalles ca 13 000 meter ort.
Huvudschaktet, som påbörjades 1929, är beläget
i malmens liggande och numer avsänkt till 250
meters djup. Det är beräknat för en maximiuppfordring
av 600 000 ton malm. Malmuppfordringen
sker i 2 skips med vardera 5 tons last. Dessa tömma
malmen i fickor, liggande över grovkrossarna, 2 st.
stora Blakes tuggare, som nedkrossa den till under
100 mm storlek. Den sålunda grovkrossade malmen
går till skrädhuset, där skrädningen sker å
gummiplockband. Det finnes 6 st. dylika. Efter
skrädningen finkrossas de resp. malmsorterna i
finkrossverket, där man har 3 st. 5’ Symons Cone Crushers.
Det för smältverkets behov här färdigkrossade
godset (det är under 15 X 32 mm) går slutligen över en
automatisk provtagningsanordning till malmfickorna,
som tappas direkt i malmvagnarna. Dessa vagnar
gå därefter i regel direkt till smältverket. – Man
har alltså en fullt flytande produktion utan några
longörer.
Emellertid är det givetvis omöjligt att reglera
brytningen så exakt, att den vid varje tid fullt
motsvarar smältverkets behov i avseende å både
kvantitet och kvalitet. Man har därför måst ordna ett
buffertupplag med intill 140 000 ton lagringsutrymme,
överstruket av en brokran med en lastförmåga av
80–110 ton pr tim.
Jag omnämnde den automatiska provtagningen
av från finkrossarna utgående malm. Dessa prov
snabbanalyseras och när malmvagnarna ankomma
till Rönnskär, har man där redan telefonledes fått
rapport om analysen. Detta är betydelsefullt, enär
malmen under upplossningen till bäddningsfickorna
i Rönnskär skall mellanlagras med beskickningsmedel,
vars kvantitet bestämmes av malmens kiselsyrehalt etc.
Vid skrädningen särskiljas följande 4 malmsorter:
1) Smältmalm. 2) Hårdmalm, rätteligen
impregnationsmalm med något koppar och guld. 3)
Anrikningsmalm. 4) Svavelkis.
Svavelkisen håller ca 44 % svavel. Smärre
partier därav ha sålts för avrostning i sulfitfabriker.
Antagligen kommer emellertid dylik kis att senare
ej utskrädas utan att ingå i anrikningsmalmen.
Till skillnad från de flesta andra gruvor i landet
utskrädes vid Boliden intet gråberg ur
uppfordringen från malmbrytningen. Det i malmen
inlagrade gråberget liksom den närmaste sidostenen är
nämligen något guldhaltig och får därför ingå i
nämnda s. k. hårdmalm. Endast det som erhålles
från schaktsänkningar och kommunikationsorter på
något avstånd från malmen är helt guldfritt och
behandlas såsom gråberg. Detta har hittills helt och
hållet åtgått för erforderliga planeringar vid gruvan
och i samhället, varför vi icke ha någon
gråbergstipp, oaktat ur gruvan uppfordrats inalles ca 725 000
ton malm och berg. I närheten av malmkroppens
nordvästra ände har extra brutits rätt stora
kvantiteter kvartsrikt sidoberg, som använts såsom
beskickningsmedel vid smältverket.
Jag nämnde i föredraget 1930 å Ingenjörsvetenskapsakademien,
att de anrikningsförsök, som företogos vid tiden för gruvans upptagande,
misslyckades. Att vi nu lika fullt utskräda
anrikningsmalm beror på, att man senare så småningom
lyckades med detta anrikningsproblem. Först bedrevos
årslånga laboratorieförsök och sedan dessa anvisat
vägen, byggdes vid Boliden ett relativt stort
försöksverk, vilket nu varit i drift sedan november
1931. Där har vår anrikningsmetod i detalj
utarbetats. Försöksverket är avsett att senare
användas för provanrikningar å malmer från de övriga
västerbottniska fyndigheterna. Ett stort
anrikningsverk för 100 000 ton råmalm pr år är nu under
uppförande vid Rönnskär. Det förlades dit i stället för
till Boliden av samma skäl, som bestämde
smältverkets förläggning och som strax skola omnämnas.
Vid detta anrikningsverk kommer att av 100 000 ton
anrikningsmalm tillverkas dels ca 60 000 ton
smältmalmslig, dels ca 40 000 ton svavelkisslig med 50
à 51 % svavel, för vilken vi hoppas finna marknad.
Något gråbergsavfall kommer däremot ej att i regel
uttagas.
Med de värdeförhållanden, som nu för tiden bestå,
är Boliden-malmen att betrakta framförallt som en
guldmalm. Kopparn och silvret spela ur
värdesynpunkt relativt underordnade roller. Men
Boliden-malmen avviker till sin beskaffenhet högst
betydligt från de allra flesta andra på guld brutna
malmer i världen, vilka i regel äro mer eller mindre
rena kvartsmalmer. Ur dem uttages guldet som
bekant numer nästan uteslutande genom
cyanideringsprocesser, vilket är relativt enkla
förfaranden. För Boliden-malmen visade sig dylika metoder
ej framkomliga; bl. a. blir guldutbytet alltför
otillfredsställande. Boliden-malmen med dess höga
arsenikhalt och relativt låga kopparhalt kan icke heller
behandlas som en vanlig kopparmalm. Malmens
tillgodogörande måste alltså ske på annat sätt än
som eljest är brukligt vid guld- och kopparfyndigheter.
Den största svårigheten och den som givetvis
vållade oss en viss ängslan var den, hur man skulle
handskas med de enorma arsenikmängderna,
mängder som överstiga hela världens arsenikproduktion i
övrigt. – Jag är glad kunna säga, att sagda ängslan
numer helt försvunnit.
Sedan vi såsom nyss sagts misslyckats i de
tidigare försöken att anrika Boliden-malmen, misslyckats
så till vida, att man ej kunde få fram någon
anrikningsprodukt, som var tillräckligt fri från guld för
att ej behöva smältas, funno vi oss tvungna att gå
in för smältning av hela den del av uppfordringen,
som ej kunde f rånskrädas som en relativt guldfri
stycke svavelkis.
Frågan om platsen för det erforderliga smältverket
var föremål för långvariga överväganden. Närmast
till hinds låg givetvis att bygga detsamma vid
gruvan i. Därmed skulle man ha vunnit betydande
besparingar i fraktavseende och en förbilligad
förvaltning. Men andra skäl talade för en förläggning
till kusten, såsom bl. a. att man där skulle lättare
kunna taga emot malmer från andra inom
Skelleftefältet eventuellt öppnade gruvor liksom från andra
håll sjöledes fraktade malmer, ävensom att man
finge billigare tillfrakt av kol och andra
förnödenheter. Slutligen fanns vid kusten en betydande
bofast befolkning, från vilken en stor del av behövlig
arbetskraft kunde rekryteras, medan vid Boliden
bostäder måste skaffas för all personal, antingen
genom att bolaget byggde självt eller uppmuntrade
till privat bebyggelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
