Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 20 maj 1933 - Tekniska föreningar - Örebro ingenjörsklubb, av K. D. och H. S. - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Tekniska samfundet i Göteborg, av G. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samarbetar med männen i verkstaden, såväl arbetarna som
förmännen. Arbetarna skola få klart för sig, att
skydden äro till deras nytta. Det bör påvisas, hurusom ett
ändamålsenligt och effektivt skydd långt ifrån att
hindra arbetet mången gång underlättar detsamma och
gör det mera produktivt.
Med tabeller åskådliggjordes både den minskning av
olycksfallen och ökning av produktionen som tack vare
skyddsanordningarnas rationalisering ernåtts vid flera
fabriker i U. S. A. H. S.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
sammanträdde tisdagen den 14 mars å Stadshotellets
klubblokal under direktör V. Landqvists orförandeskap.
Sedan styrelse- och revisionsberättelserna upplästs
och föreningen beviljat styrelsen ansvarsfrihet för 1932
års förvaltning, överlämnades ordet till professor W.
Palmær, som höll föredrag om "Järnets röstning".
Talaren klarlade förloppet vid metallernas upplösning i
syror och i vad mån lagarna härför kunna tillämpas på
järnets röstning. Betydelsen av elektriska lokalströmmar,
orsakade av ojämnheter i stålets sammansättning,
framhölls även, jämte en hel del andra faktorer, som
inverka på rostbildningen. Med skioptikon visades vackra
färgfotografier över den i början av rostningen bildade
gröna rosten – ferrohydrat – till skillnad från det
bruna, genom oxidation bildade ferrihydratet. Att
denna oxidation ej sker fullständigt, även under
mycket lång tid, framgick av analyser å rost från gamla
järnföremål. Talaren beskrev även en snabbrostningsmetod,
lämplig för undersökning av olika järnsorters
motståndskraft mot rostbildning.
Bergsingenjör E. Hermelin lämnade därefter en
"Översikt av moderna rostskyddsmetoder" varvid
beskrevs några av de nyare framstegen inom flera olika
grupper av metoder för järnets skyddande mot rost:
1) legering med andra metaller, t. e. i kopparstål och
rostfritt stål.
2) metalliska överdrag med andra metaller, ex. zink,
tenn, bly, kadmium, krom osv., åstadkomna
elektrolytiskt eller genom neddoppning i smält metall.
3) kemisk förändring av järnets yta, såsom vid
brunering, parkerisering och nitrering.
4) målning, varvid betydelsen av bindemedlets
beskaffenhet och färgämnets finhetsgrad framhölls.
5) lackering samt överdrag med bituminösa ämnen
och konsthartser.
6) insmörjning med vaselin, ullfett eller "Slushing oils".
Som slutsats framhöll talaren, att många av de
hittills utarbetade rostskyddsmetoderna borde kunna
tillämpas i större utsträckning och bidraga till
ekonomisering med våra järn- och stålkonstruktioner.
Efter en kort diskussion, varunder professor Palmær
framlade en förklaring över det rostfria stålets
beständighet, och bergsingenjör Gyllenram försvarade
aducergodset ur korrosionssynpunkt, vidtog gemensam supé
med samkväm. Därvid kåserade sekreteraren över
berättelsen om hur smeden Wöhlund tillverkade svärdet
Mimmung. E. H.
Skånska ingenjörsklubben
höll under direktör H. M. Molins ordförandeskap ett
talrikt besökt sammanträde på Kungsparkens
restaurang i Malmö fredagen den 17 mars. Till nya
medlemmar av klubben hade styrelsen invalt
civilingenjörerna Adolf Peterson, Wilhelm Granath och Karl
Ringdahl samt ingenjörerna Andrew Erikson och Bertil
Törnquist. Hamndirektör Gustaf Edlund lämnade ett
med ljusbilder illustrerat kortare meddelande om "Den
ifrågasatta smörkontrollstationen i Malmö". Denna var
nämligen då ännu endast ifrågasatt men blev ett par
dagar senare av riksdagen beslutad. Talaren redogjorde
för den segslitna frågans behandling under årens lopp
och visade på en karta de olika platser, som varit
föreslagna och av vilka en t. o. m. varit av riksdagen 1930
beslutad, ehuru beslutet aldrig kom till utförande. Nu
skall Malmö stad på den så k. ångbåtsbron för
ändamålet uppföra en byggnad efter ritningar av arkitekten
Grut i tre våningar, av vilka den undre skall användas
för styckegodstrafiken i allmänhet och de två övre till
kyllokaler för lagring vid + 8 °C, provningslaboratorium,
kontorslokaler för exportörerna etc. Frågans
vikt belystes av exportens storlek, som 1930 var sådan,
att 1 % ändring av smörpriset betydde 2 1/2 millioner
kronor per år.
Kvällens huvudföredrag hölls av mariningenjör
Gustaf Holmberg om "Den nya statsisbrytaren "Ymer" och
belystes med ett stort antal bilder. Klubbens
medlemmar hade den 17 februari beretts tillfälle att på
Kockums varv bese den då i det närmaste färdiga
isbrytaren, som sedan under mellantiden varit ute på
upprepade provturer i Sundet, varvid den visat sig i
fråga om hastighet, bränsleekonomi och
manöversnabbhet icke endast hålla utan även överträffa
kontrakterade siffror. För provning i is skulle den just avgå
norrut. Talaren beskrev ingående såväl fartygskropp och
inredning som maskineri. Det sistnämnda, som är
dieselelektriskt med likström och Leonardsystem, är
det största i sitt slag i världen. Utförlig beskrivning
återfinnes i denna tidskrifts avdelning för skeppsbyggnadskonst
1932, häft. 1, 2, 8 och 9. Efter förhandlingarna intogs
gemensam supé, varpå följde samkväm med
tal och något sång. F. M.
Tekniska samfundet i Göteborg
hade den 28 mars extra allmänt sammanträde å
Lorensbergs restaurant.
Sedan års- och revisionsberättelserna föredragits och
godkänts, överlämnades ordet till överingenjör P. van
Hauwaert, Liége, som höll föredrag – på engelska –
om: "Konstruktionen av två tunnlar under Schelde-floden
i Antwerpen."
Inledningsvis påpekade talaren, att tunnelbyggen
torde bliva aktuella lite varstans i Europa inom
närmaste tiden, beroende på biltrafikens oanade utveckling,
vilken är orsaken till att broar, som ännu icke äro
tjugo år gamla, blivit otillräckliga.
Om broar icke skola hindra sjöfarten, ställa de sig
dyra i anläggning icke minst beroende på de kostsamma
tillfarterna. Underhållskostnaderna bliva höga, och en
bros livslängd är endast 50–60 år.
Det slutligen antagna anbudet på Antwerpentunnlarna
slutade på 245 mill. belgiska francs, medan
motsvarande anbud för broförbindelse varierande mellan
260–360 mill. francs.
Förbindelsen under Scheldefloden är uppdelad i två
tunnlar. En tunnel med öppna tillfarter för motortrafik
och en mindre avsedd för fotgängare och cyklister.
Tillträde till gångtrafiktunneln sker genom hissar och
rulltrappor.
Motortrafiktunneln är byggd för blott 2 körfiler men
medger en trafik av upp till 2 000 fordon per timme.
Till jämförelse nämnde talaren, att i den mycket större
Hollandtunneln, New York, maximala trafiksiffran varit
1 900 fordon per timme.
För jämförelse beskrev ingenjör van Hauwaert
kortfattat några nyare tunnlar i Amerika, Elbetunneln i
Hamburg och den under byggnad varande tunneln i
Liverpool.
De drygaste omkostnaderna för en tunnel, avsedd för
motortrafik, är ventilationen. Talaren hänvisade till
de grundläggande undersökningar, som utförts i
Amerika. Ventilationsanordningarna för motortrafiktunneln
i Antwerpen hade planerats efter amerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
