Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 25. 24 juni 1933
- Inför världskraftkonferensens sektionsmöte
- Notiser
- Föreningen för kraft- och bränsleekonomi
- Tekniska samfundet
- Tekniska föreningen i Gävle
- Tekniska föreningar
- Tekniska föreningen i Västerås, av H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enso bruk. Som ekvivalenta tal vid ångalstring kan
1 m3 ved jämställas med 1 000 kWh.
Tekniska samfundet. Förteckningen över medlemmar
i Tekniska samfundet den 20 april 1933 har nyligen
utkommit. Den upptager sammanlagt 663 medlemmar.
Samfundets nämnd under år 1933 utgöres av arkitekt
Sven Steen, ordf., direktör H. Heyman, förste vice ordf.,
professor S. Hultin, andre vice ordf., ingenjör Ernst
Almqvist, kassaförvaltare, ingenjör Gustaf Meijer,
sekreterare, samt dessutom ordförandena i fackavdelningarnas
styrelser, nämligen direktör C. A. Reuterswärd
(elektroteknik), arkitekt G. Stendahl (husbyggnadskonst),
professor J. A. Hedvall (kemi), ingenjör A.
Palmquist (mekanisk teknik och skeppsbyggnadskonst),
kapten P. G. Blidberg (väg- och vattenbyggnadskonst)
och ingenjör O. J. D. Beck (värme- och sanitetsteknik).
Tekniska föreningen i Gävle har enligt årets
ledamotsförteckning 4 hedersledamöter, 32 ständiga och 199
årligen betalande ledamöter. Styrelsen utgöres av
civilingenjör J. F. Hjorth, ordf., förste ingenjör Amand
Deshayes, v. ordf., civilingenjör Karl Landberg, sekr.,
civilingenjör Warner Dahlström, klubbmästare, samt
maskiningenjör Elis B. Höjer, direktör Erik G. Pehrsson
och civilingenjör Ivar Klinga.
INFÖR VÄRLDSKRAFTKONFERENSENS
SEKTIONSMÖTE.
(Forts. fr. sid. 249.)
Slutligen suger inom varje avdelning en eller ett par
generalrapportörer musten ur de godtagna
rapporterna och sammanställer dem i generalrapporter,
lämpligen utmynnande i vissa teser, i vilka teknikens
nuvarande ståndpunkt i föreliggande fråga fastslås.
Dessa generalrapporter bilda sedan underlag för
själva konferensdiskussionerna. Proceduren är
omständlig och tung, men konferensens huvuduppgift
är icke att framföra oprövade mer eller mindre
geniala tekniska idéer eller uppfinningar – detta är
väsentligen förbehållet den tekniska pressen – utan
att godtaga det tekniskt fullödiga och utgallra det
undermåliga. En sådan siktningsprocedur frigör
också den tekniska arbetskraften för nya uppgifter.
Det är för tidigt att söka profetera om det
sannolika resultatet i tekniskt avseende av den förestående
konferensen. De hittills föreliggande rapporterna
äro emellertid övervägande av hög klass. Generalrapporterna
äro när detta skrives ännu icke tillgängliga.
Även om här huvudsakligen konferensens
tekniska inslag berörts så innebär detta icke något
underskattande av dess sociala och kommersiella
moment. Vårt omdöme från 1924 står alltjämt fast.
Det på sistone alltmer stegrade intresset för
konferenser inom vår industri vittnar om att man – i
trots av eller måhända tack vare tidsläget – tillmäter
den stor betydelse. De nödiga medlen ha genom
uppoffringar från industrien och ett par statliga
myndigheter kunnat hopbringas. Gästfrihet har utlovats
i samband med studieresorna. Organisationsarbetet
för konferensen ligger också väl till. Alla
förutsättningar för en såväl tekniskt som i alla andra
avseenden givande konferens föreligga därför.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Västerås
höll fredagen den 28 april sitt ordinarie möte. Till
valkommitterade för det kommande arbetsåret hade ordf.
för sin del utsett: ing. Harald Håkanson och Martin
Helén, disp. Omar Hallström samt ing. Axel Lindkvist.
Föreningen valde därjämte: ing. Oskar Hellman, lektor
Einar Zachrisson och distriktsing. Simon Håål.
Anföranden höllos därefter av två av årets
referenter, nämligen övering. Thor Hamberg, Skultuna, om
"Pressgjutning av mässing" samt bergsing. Magnus
Tigerschöld om "Aktuella problem inom svensk
järnhantering".
Övering. Hamberg gav först en kort framställning av
de tidigare metoder, som använts för framställning av
mässingsdetaljer, nämligen sandgjutning och varmpressning.
Båda dessa metoder hava vissa nackdelar, då det
gäller masstillverkning, och försök ha därför gjorts att
ersätta dessa förfaranden med en metod, varigenom
mässing kunde gjutas i bestående formar. Man fann
ganska snart, att legeringar med koppar i allmänhet ej
kunna gjutas i järn- eller stålformar utan användande
av ett tryckmedium, och det lyckades slutligen en ing.
Polak i Prag att framställa en lämplig maskin för
pressgjutning. I denna är gjutningstemperaturen omkring
800°, då metallen är degformig, och ett högt, ej elastiskt
presstryck, framställt med hydraulisk press, trycker in
metallmassan i gjutformen under ett kort tidsmoment
och håller densamma under konstant tryck, tills den
stelnat. Specifika trycket på metallmassan är ca 500
kg/cm2. Tal. gav en detaljerad beskrivning på huru
själva gjutningen försiggår samt beskrev, huru
formarna lämpligen skola utföras. Pressgjutningsmaskiner
enligt system Polak tillverkas i flera storlekar,
antingen för enmans eller tvåmans betjäning. En stor
samling pressgjutna delar illustrerade föredraget.
Bergsing. Tigerschiöld talade sedan om den svenska
järnhanteringens nuvarande problem och påpekade,
hurusom en koncentration såväl tekniskt som
organisatoriskt av järnindustrien oavbrutet pågått de senaste
40 åren samt de faktorer, som inverkade härpå. Tal.
uttryckte en farhåga för att denna koncentration, om
lågkonjunkturen fortsätter, kommer att drivas än längre,
varigenom smärre järnverk måste nedläggas och
tillverkningen överföras till de större. Härvid föreligger
den risken, att den stora yrkesskicklighet, som ofta är
tillfinnandes vid det mindre verket och som utgör en
mycket stor tillgång, går förlorad. Koncentrationen
kan även spåras i det samarbete mellan järnverken,
som etablerats även i försäljningsavseende. Tal.
påvisade även betydelsen av Jernkontorets tekniska
forskningsverksamhet, som han ansåg vara av vital
betydelse. Bland nyare metoder inom järnhanteringen
nämndes sintringsmetoderna, som resulterat i en
minskad träkolsåtgång vid tackjärnstillverkning och som
medfört, att gruvfälten på ett mera rationellt sätt
kunnat utnyttjas. Även hos det av tackjärnet tillverkade
stålet kan man finna en kvalitativ förbättring efter
sintringsmetodens införande. Tal. omnämnde sedan den
betydelse, som en mera omfattande tillverkning av
järnsvamp skulle få, och meddelade, att ett intensivt
arbete nedlägges på framställning härav. Efter att ha
omnämnt de på senare åren framkomna högfrekvensugnarna
övergick tal. till en del tekniska förbättringar
inom järnindustrien såsom t. e. rullager vid valsverk,
förbättrade transportanordningar, elektriska ugnar för
glödgning och värmebehandling av stål samt slutligen
de legerade stålen. Vidare omnämndes skärmetallerna,
vilka huvudsakligen bestå av volframkarbid och numera
äro föremål för tillverkning även i vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0265.html
