Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 27. 8 juli 1933
- Den internationella gödselämnesfabrikationens läge 1932—1933, av Th. Thorssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 27 ÅRG. 63 8 JULI 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Den internationella gödselämnesfabrikationens läge 1932–1933, av Th. Thorssell. – Stjärtlösa
flygplan, av ingenjör K. G. Molin. – Notiser. – Litteratur.
DEN INTERNATIONELLA GÖDSELÄMNESFABRIKATIONENS
LÄGE 1932–1933.
Av Th. Thorsell.
Den stora omfattningen av gödselämnesfabrikationen
är naturligtvis betingad av lantbrukets
dominerande betydelse för folknäringen. Man är i vår
av industrialism betonade tid inom icke direkt
initierade kretsar lätt benägen att underskatta
betydelsen av ett lands lantbruksproduktion. En blick
på statistiken för två så utpräglade industristater som
U. S. A. och Tyskland visar, att i U. S. A. leva ca
30 % och i Tyskland ca 25 % av befolkningen av
lantbruk. De amerikanska farmarnas totalinkomst
1927 var över 10 milliarder dollar eller ungefär
10 % av den amerikanska nationalinkomsten och i
Tyskland hade produktionen av jordbruksprodukter
ännu så sent som 1931 ett värde av 8,6 milliarder RM,
under det den tyska brunkols- och stenkolsindustrien
endast kunde producera för knappast 2 milliarder RM.
Den starka kris, som alla staters jordbruk under
de sista åren varit utsatta för, har naturligtvis haft
ett starkt inflytande på gödselämnesfabrikationen.
En jämförelse mellan åren 1931 och 1932 ger, så vitt
man nu kan se, följande bild: beträffande
världsproduktionen av kväve en stagnation (ca 1,6 mill.
ton kväve 1931 och 1932), beträffande kali någon
tillbakagång (omkring 1,3 mill. ton rent kali [K2O]
1932 mot 1,46 mill. ton 1931) och beträffande
superfosfat en stark tillbakagång (ca 8 mill. ton 1932 mot
10 mill. ton 1931).
Den internationella kväveindustrien står idag
under trycket av överkapacitet. Toniolo har
uppskattat den förhandenvarande världskapaciteten till
4 774 mill. ton kväve (Congr. nazionale chim. ed appl.
i Rom juni 1932). Wæser uppskattar densamma
idag till 4,511 mill. ton men tillägger, att den
praktiska högstkapaciteten torde böra sättas till 4,182
mill. ton. I detta sista tal anger han, att
chilesalpetern deltager med 500 000 ton, ammoniaksyntesen
med 2,8 mill., koksammoniak med 472 000 och
kalkkväve med 386 000 ton. Den årligen utkommande
statistiken av British Sulphate of Ammonia
Federation (BSAF) utvisar en världsproduktion av 1,6943
mill. ton för 1930/31 och 1,5537 mill. ton för 1931/32.
Det är anmärkningsvärt, huru väl det lyckats
kväveproduktionen att anpassa sig efter konsumtionen
(1930/31 = 1,621 mill. ton och 1931/32 = 1,560 mill. ton).
Tyskland, världens största kväveproducent, med i
det närmaste 1,5 mill. ton högstkapacitet, har under
kalenderåret 1932 producerat omkring 500 000 ton,
eller ungefär detsamma som under året förut, dvs.
har kunnat utnyttja sina anläggningar till endast en
tredjedel. Den tyska utförseln, som 1928 var ca
320 000 ton och ännu 1931 utgjorde ungefär 190 000
ton, har sjunkit till 120 000 ton. Det tyska
kvävesyndikatet har dock förstått att icke endast hålla
avsättningen inom landet på en beaktansvärd höjd
utan även lyckats att åter något stegra den under
de sista månaderna. Det tyska lantbruket, som
understödes av staten vid inköp av gödselmedel, har
förbrukat 357 000 ton kväve under 1930/31 och
325 000 under 1931/32, under det att kalenderåret
1932 låter sluta till en förbrukning av ca 350 000 ton.
Då det tyska lantbruket dessutom på ett rationellt
sätt tillför sin jord fosforsyra och kali, har det
lyckats Tyskland att i raskt stigande tempo göra sig
oavhängigt av införseln av många agrarprodukter.
Så är, för att nämna några exempel, självförsörjningen
av brödsäd och kött praktiskt säkerställd.
Att kväveindustrien lider av överkapacitet är ej
endast att tillskriva den under de sista åren
minskade konsumtionen: det har nog också byggts
kvävefabriker litet för hastigt under det senaste
årtiondet. En bidragande orsak härtill har varit, att
i många stater hava berättigade nationalekonomiska
– och även militära – grunder fört till skapandet
av en inhemsk kväveindustri.
Chilesalpeterindustrien har under denna period
gått katastrofalt tillbaka. Det överkapitaliserade
Compania de Salitre de Chile (Cosach) befinner sig
i likvidation, och man kan ännu icke med klarhet
se vad Chile tänker sätta i dess ställe. Det tekniskt
vackra, men för dyra, Guggenheimsförfarandet har
ej, som man hoppades, kunnat hejda den snabba
tillbakagången (1928/291= 419 500 och 1931/32 = 138 200
ton kväve).
Det under mitten av 1930 efter mödosamma
förhandlingar grundade Convention l’Industrie de
l’Azote (CIA) upplöstes åter redan i juli 1931 och
avlöstes under sommaren 1932 av en rad
specialöverenskommelser mellan olika länder beträffande
exportfrågor och inlandsavsättning. Det ligger
envar fjärran att betrakta detta system, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0277.html
