Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 275 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 15 juli 1933 - En ny mikromanometer, av Otto Stålhane

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angivna önskemålen. Bland de olika uppslag, som
därvid kunde tänkas komma i fråga, stannade jag
vid möjligheten att tillämpa den stora lättrörligheten
och frånvaron av "krypning" hos det vanliga
vattenpassets blåsa och kom snart nog fram till en
användbar lösning. Den nya anordningen visas i
princip å fig. 1. D är en vätskedosa som medelst
röret r kommunicerar med den horisontala

Fig. 1.

cylindern R. Dosans D och cylinderns R övre delar äro
försedda med anslutningsrör M och N för
gasledningarna. I kärlsystemet påfylles så mycket vätska,
att cylindern R ej helt fylles, utan i dess övre del
kvarstår en luftblåsa, som genom röret N står i
förbindelse med ledningen för övertrycket.
Tvärsektionen (a) hos denna blåsa liksom formen Kos dess
ändyta y bestämmas dels av cylinderns R inre radie,
dels av vätskans kapillaritetsförhållanden, specifika
vikt m. m. Om man nu tillför röret N ett svagt
övertryck kommer sålunda blåsans bottenyta ej att
sjunka, utan det blir endast ytan y som förskjutes
åt vänster, låt oss antaga till det läge, som visas
av den streckade linjen. En vätskevolym
motsvarande den å figuren streckade ytan har genom
röret r överförts till dosan D, i vilken vätskenivån
därvid stiger med höjden h, motsvarande
övertrycket i röret N. Antag att ytan av blåsans
tvärsektion är a, att blåsans längd ökats med l, och att
dess fria vätskeyta är A, så blir känslighetsgraden

l / h = A / a

Dvs. känsligheten är lika stor som hos en
manometer med dosa och lutande rör, vid vilken dosan
har en inre fri vätskeyta lika med D, och röret en
inre tvärsektion lika med a, varvid röret är anbragt
i horisontalt läge. Det horisontala röret motsvaras

Fig. 2.

Fig. 3.

i fig. 1 av blåsan, som i själva verket kan liknas
vid ett rör med elliptisk tvärsektion, vars hela
omkrets består av vätskeväggar. Ty, så länge cylinderns
R inre diameter håller sig vid storleksordningen 1 cm,
är blåsans hela omkrets våt, dvs. vätskan släpper
ej glasväggen vid blåsans övre del. Och det är just
denna omständighet, som är huvudorsaken till att
blåsan, liksom i ett vattenpass, är så ojämförligt
mycket lättrörligare än en vätskepelare i ett
glasrör med tvärsektionen a. Därtill kommer att blåsans
ändyta y har en för avläsning å menisken
väsentligt gynnsammare form (liten radie) än i ett
horisontalt glasrör med motsvarande tvärsektion, i
vilket menisken blir långt utdragen med obestämda
gränser, och dessutom (på grund av "klibbning"
resp. "kärvning" vid glasrörets yta) får en helt
annan form vid stigande än vid fallande tryck. -
Tryckhöjden h bestämmes nu genom att kärlens
inbördes höjdläge genom någon lämplig mikrometrisk
anordning ändras så mycket, att blåsans menisk
återgår till sitt ursprungliga läge, som utmärkes av
indexstrecket i.

För att möjliggöra denna inställning och samtidigt
undgå den i det föregående berörda olägenheten av
slangförbindningar mellan de båda kärlen kunna
dessa lämpligen anordnas så som framgår av fig. 2.
Båda kärlen givas formen av horisontala cylindrar,
inbördes fast förenade medelst röret r, så att deras
axlar äro parallella, och hela systemet är vridbart
omkring den större cylinderns axel C. Systemet
inställes så, att cylindrarnas axlar befinna sig
ungefär i jämnhöjd med varandra, varefter så mycket
vätska (t. e. alkohol) påfylles att densamma fyller
den större cylindern ungefär till centrum och blåsan
i cylindern R når fram till indexstrecket i. Om nu
ett övertryck tillföres röret N, förskjutes blåsan åt
vänster, varefter cylindern R sänkes så långt, att
blåsans menisk åter intager sitt läge mitt för
indexen i. Den vertikala komposanten h av
cylinderns lägesförändring angiver då den övertrycket
motsvarande vätskehöjden.

Uppmätningen av komposanten h utföres
lämpligen på det sätt som framgår av fig. 3. Cylindern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>