Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 28. 15 juli 1933
- Framställningen av bladaluminium, av Erik Hallström
- Avslamning av ångpannor, av Hans Richter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omspolningsverk och låter sedan de på varandra
liggande banden passera genom ytterligare en svit
valsmaskiner, tills de uppnått önskad tunnhet. Genom
detta dubbelvalsningsförfärande är det möjligt att
utvalsa enkla band till en tjocklek av endast
0,005 mm. Då valsningsprocessen är slutförd, spolar
man åter i sär banden. Det enkla foliebandet är
efter isär Spolningen högglänsande endast på en sida
(återverkan av den till spegelglans polerade valsen),
den andra sidan är däremot matt. Sistnämnda sida
är den, som låg mot den likaledes matta sidan av
det andra bandet. Den företer en från valsningsprocessen
härledande längsreffling och betraktas vid
materialets användning som baksida.
Före bladaluminiums vidare förarbetning, som för
det mesta går ut på förbindelse med papper av olika
tjocklek eller också består i, att man pressmönstrar
foliebandet på maskinell väg eller låter det passera
en tryckpress, utglödgas folierullarna. Genom
glödgningen avlägsnas vid folien häftande, från Valsningen
härflytande valsolja. Dessutom erhåller folien
härigenom den mjukhet och smidighet, som gör den
lämplig som förpackningsmaterial. Erik Hallström.
AVSLAMNING AV ÅNGPANNOR.
[1]
Av Oberingenieur Hans Richter, Hamburg.
Bland de korrosionsproblem som möta på ångpanneområdet
har förklaringen till uppkomsten av de ofta
förekommande djupa och utbredda anfrätningarna på
ångpannornas botten och på undre hälften av
mantelplåten tidigare varit svår att finna. Påfallande är, att
anfrätningarna alltid uppträda under slamavlagringar.
Man har därför undersökt, huruvida slammet eller
någon av dess beståndsdelar kan framkalla en dylik
korrosion. Dessa undersökningar ha givit till resultat, att
slammet nästan alltid innehåller stora mängder av kolsyra
i form av små blåsor. Tidigare har man antagit,
att kolsyran helt och hållet åtföljde ångan. Det vill
dock synas, som om kolsyran vid bildandet i
pannan delvis utfälles på slampartiklarna och vid dessas
sjunkande medföljer slammet till bottnen. Man har nu
velat göra gällande, att kolsyran i samverkan med
luftsyret i vattnet utövar en korroderande verkan under
skydd av ett slamtäcke. De vid korrosionen bildade
håligheterna i plåten utfyllas med den samtidigt
uppstående järnoxiden, varför skadorna komma till synes
först, då rosten bortknackas från pannplåten.
Slammet innehåller emellertid ej endast kolsyra utan
även, särskilt där matarvattnet renas på kemisk väg,
natriumhydroxid, som likaledes angriper järnet.
Natronluten har högre specifik vikt än vattnet i pannan och
sjunker därför mot bottnen, så att slamavlagringarna
äro genomträngda av en starkt koncentrerad
natriumhydroxidlösning. Under skydd av slamtäcket utövar
denna lut interkristallin korrosion, vilken leder till den
bekanta "kaustiska" sprödheten hos nitar och
pannplåt. Genom denna interkristallina korrosion nedsattes
materialets hållfasthet högst väsentligt, utan att man
vid ångpanneinspektionen kan iakttaga några skador.
Av stor betydelse äro också de elektrolytiska
förlopp, som äga rum mellan, å ena sidan, den rena
pannplåten och den med slam betäckta plåten, å den andra.
Enligt Evans’ teori för den s. k. beluftningselektroden,
vilken Baisch och Werner genom försök[2] visat vara
riktig, förstöres härvid järnet under slamtäcket, medan
det blanka järnet ej angripes.
Trots den skadliga inverkan som slammet utövar[3],
fäster man vid ångpannedriften ofta ringa avseende
därvid, vilket väl får anses bero på att man ej har
klart för sig varifrån faran egentligen hotar. Tidigare
har man på sin höjd fäst avseende vid slammets
värme-isolerande egenskap och den nedsmutsning av
vattenståndsrör, överhettarrör och ånglcdningar, som det kan
förorsaka. Sedan man emellertid kunnat konstatera dess
inflytande på korrosionsförloppet, måste avslamningproblemet
angripas betydligt mera energiskt än tidigare.
Studiet av slambildningen har visat, att de i vatten
lösta ämnena ej urskiljas spontant utan genomgå olika
omvandlingsfaser, vilka enligt Freundlich skulle vara
följande: homogen lösning – början till den fasta
fasens utskiljande – amorfa submikroner –
koagulerade flockar – grova flockar. I slutet av detta
utvecklingsförlopp är slammet ännu luckert och flockigt.
Först efter ca 2 timmar har det sjunkit tillsamman, så
att det bildar en sammanhängande, lerig massa.
Avlägsnandet av slammet med dess inneslutningar av
kolsyra och natronlut går naturligtvis lättast för sig, när
 |
Fig. 1 a. Sektion av Gestraventilen, utvisande
stängningsmekanismen.
|
|
Fig. 1 b. Kurva utvisande storleken av
stängningskraften hos Gestraventilen under ett slag.
|
[1] Se även "Pannslammets skadliga inverkan" av samme
förf. Teknisk tidskrift 1932, s. 39.
[2] "Korrosion." VDI-Verlag, Berlin, 1932, s. 83.
[3] C. Blacher: "Das Wasser in der Dampf- und
Wärnietechnik", Otto Spamer, Leipzig, 1925, s. 221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0290.html
