Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 29—30. 22—29 juli 1933 - Från ytterlighet till ytterlighet, av Rob. Larsson - Flygmotorer med hög arbetstemperatur. Kylning med etylenglykol och ånga, av K. G. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
expansionslustan och själva även gå fria från en del av
de förluster, som de nu få vidkännas såsom följd
av sin frikostighet. Mången industriledare har
säkerligen grundligt ångrat under högkonjunkturen och
framförallt under dess sista skede verkställda
utvidgningar. Dessa gjordes till höga materialpriser
och arbetslöner, och i regel kunde anläggningarna
icke tagas i bruk förrän mot slutet av högkonjunkturen.
Det går inte att förränta dylika utvidgningar, när
lågkonjunkturens spöke redan börjar skymta.
Man kan efteråt göra den reflexionen, att
världsproduktionen borde åren 1927–1929 hava stannat
vid ca 70 % av vad den verkligen var. Vad som
därutöver tillverkades, blev i mångt och mycket
lagervara, som icke kunde avyttras, och som därför
till sist blev producenternas ris åt egen rygg.
Överproduktionen gav så småningom signalen till
prisfallet. Börja priserna falla vid ett sådant
varuöverskott som fanns år 1929, så måste
anpassningsprocessen taga sin rundliga tid.
Människan går till ytterlighet, innan hon låter
hejda sig. Men hon hejdar sig inte självmant utan
måste tvingas därtill av så kraftiga makter, att hon
kastas över ända och icke själv har styrka eller förmåga
att behärska återtåget, som därför blir oorganiserat och förvirrat.
Mot toppen på en högkonjunktur gå människorna
i den tron, att de hava fast mark under fötterna och
stark ryggrad. Under lågkonjunkturens lavin tappa
de, lättare än de anat, fotfästet, och vad värre är,
deras pessimism bringar dem ofta att tro, att
marken försvunnit och att de aldrig skola få fäste igen.
Engelsmännen hava ett ordstäv, som i fri
översättning säger, att "ett hekto förutseende är bättre
än ett ton medicin". Detta nödgas alla besinna, som
få betala dyra lärpengar för sin otyglade
produktions- och expansionslusta under högkonjunkturen.
Om de kvantiteter medicin, som nu ordineras för att
höja den allmänna världsprisnivån och för att
stimulera till ökad livaktighet inom handel och industri,
komma att göra åsyftad verkan, så måste vi vara
tacksamma. Skulle medicinen däremot så småningom få
människorna att glömma, på vad sätt sjukdomen
under högkonjunkturen uppstod, så måste man
sorgligt nog förutse, att ett recidiv förr eller senare skall
komma som en följd av förnyade synder av samma
art som de, vilka begingos åren närmast före och
upp till 1929. Mänskligheten har tyvärr alltför lätt
att glömma. Rob. Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
